Jag bad en börsbankir ge mig några namn på högre banktjänstemän i
Newyork, hvilka börjat som springgossar eller bokhållare. Han skickade
mig trettiosex namn och skref att han skulle skicka mig flera dagen
därpå. Jag kan icke upptaga läsarens tid med att räkna upp hela
listan, utan får nöja mig med att anföra de mest kända: Williams,
direktör för Chemical Bank; Watson & Lang för Montrealbauken; Tappen,
direktör för Gallatin National; Brinkerhoff, direktör för Butchers'
and Droversbanken; Clark, vicedirektör för American Exchange; Jewitt,
direktör för Irving National; Harris, direktör för Nassaubanken;
Crane, direktör för Shoe-and-Leatherbanken; Nash, direktör för Corn
Exchangebanken; Cannon, direktör för Chase National; Cannon,
vicedirektör för Fourth National; Montagne, direktör för Second
National; Baker, direktör för First National; Hamilton, vicedirektör
för Bowerybanken o. s. v.
Frånvaron på denna lista af den akademiskt bildade bör noga begrundas.
Jag har gjort efterforskningar på alla möjliga håll, men kan icke
spåra honom som affärsledare, ehuru han icke sällan innehar
förtroendeposter i finansiella institutioner. Detta är mycket
förklarligt. Segrarna ha många års försprång före den studerande. De
ha redan i tonåren beträdt täflingsbanan--den bästa åldern för att
inhämta kunskap är mellan fjorton och tjugo år. Under det studeranden
har lärt sig litet om gamla barbariska skärmytslingar eller sökt
tillägna sig kunskap i några längesedan döda språk, något som synes
lämpligt för tillvaron på någon annan planet än vår och är af ringa
värde i praktiska lifvet, har den blifvande affärsmannen uppfostrats i
erfarenhetens skola och fått just den utbildning, som betingar
framgång.
Jag talar icke om verkan af universitetsbildning på sådana unga mäns
framtid, som bestämt sig för den lärda banan, där den i viss mån är så
godt som oundviklig, men den nästan totala frånvaron af akademiskt
bildade män på de förnämsta platserna inom affärsvärlden synes nästan
leda till den konklusion, att universitetsbildning i dess nuvarande
form rent af hindrar framgången på detta område. Det bör anmärkas att
aflönade tjänstemän icke äro i egentlig bemärkelse affärsmän--icke
sådana, som sätta in hela sitt intresse och sin energi i
affärsföretaget och bero af dess framgång. Det är på detta fält den
tjugoårige studenten har ringa utsikt mot gossen, som vid fjorton års
ålder började med att sopa kontoret eller skrifva fakturor.
Verkligheten bevisar detta. Det finns några exempel på söner till
affärsmän, hvilka, efter aflagda universitetsexamina, ägnat sig åt
affärsverksamhet och lyckats sköta ett redan ordnadt företag, men de
äro få i jämförelse med dem, som misslyckas i att uppehålla den ärfda
förmögenheten.
Men på de senaste åren ha uppstått tekniska skolor, hvilka börja att
bära god frukt inom olika yrkesgrenar. Den i yrket uppfostrade, som
hittills alltid afgått med segern i våra industriaffärer, kommer nu
att möta en farlig rival i den vetenskapligt bildade ynglingen. Tre af
de största stålfabriker i världen stå under ledning af tre unga,
bildade män--studerande från dessa skolor, som lämnade teorien i
skolan för praktiken i fabriken, medan de ännu voro i tonåren. Walker,
Illinois Steel Company, Chicago; Schwab, Edgar Thomson Works; Potter,
Homestead Steel Works, Pittsburg, äro typiska för den nya rasen--
ingen af dem ännu öfver trettiotalet. De flesta af afdelningscheferna,
som lyda under dem, tillhöra samma klass. Sådana bildade unga män
hafva en viktig fördel öfver den endast yrkesbildade--de äro
tillgängliga och fördomsfria. Den uppfostran de fått i sökandet efter
sanning gör dem mottagliga för nya ideer. Huru stor och oumbärlig
arbetaren-yrkesmannen än har varit, är och fortfarande skall vara, så
är han dock benägen att ha trånga affärssynpunkter, ty han är vanligen
till åren, innan han får någon maktställning. Det är helt olika för
den vetenskapligt bildade gossen: han har ingen fördom och är genast
med om den sista uppfinningen eller nyaste metoden, äfven om en annan
har upptäckt den. Han antager den plan, som han finner har bästa
utsikten och förkastar sina egna påfund och idéer, hvilket arbetaren-
förmannen mycket sällan kan förmås till. Underskatta därför icke
fördelen af bildning; men det skall vara en bildning, som passar ens
syfte och gör en bättre skickad för det lefnadsyrke man valt.
Det är på samma sätt inom den merkantila och finansiella världen, som
inom den industriella, att vi böra fråga, icke hvilka platser dessa
två typer--den teoretiskt och den praktiskt bildade yrkesmannen--
intaga, utan hvilka de lämnat kvar åt andra inom affärslifvet. Mycket
litet återstår, i sanning.
På det industriella området är den tränade yrkesmannen grundaren och
ledaren af framstående affärsföretag. På det merkantila, handels- och
finansområdet är det den fattige kontorspojken, som visat sig vara den
förklädde prinsen, som icke går miste om sin arfvedel. Dessa äro de
vinnande partierna. Det är den fattige kontoristen och
arbetaren-yrkesmannen, som till sist råda inom hvarje affärsgren, utan
kapital, utan relationer och utan universitetsbildning. Det är de, som
ha stigit till toppen och tagit ledningen, som ha lämnat aflönade
platser och modigt riskerat allt i grundandet af en affär.
Universitetsbildade finner man vanligen bland löntagarna, skötande
underlägsna förtroendeposter. Hvarken kapital eller inflytande eller
akademisk lärdom eller alla förenade ha visat sig vara i stånd att
täfla med den energi och okufliga vilja, som framväxa ur den
alltbesegrande fattigdomen. För att icke något af det jag nu säger må
missförstås och uttydas såsom ett förringande af universitetsbildning,
så ber jag att få förklara, att jag talar här till de lyckliga fattiga
unga män, som äro hänvisade till arbete för sitt uppehälle. Sådana,
som hafva råd att skaffa sig en akademisk titel och ha tillräckligt
att lefva af, vill jag visst icke förmena denna förmån--i jämförelse
därmed är mångmillionärens pekuniära vinst bara agnar--men för en
fattig yngling är arbetet för uppehället en plikt--och en uppfylld
plikt är mer värd än universitetsbildning--hur dyrbar denna än är.
Grundlig bildning ger en man, som förstått att tillägna sig den,
ädlare smak och högre syften än förvärfvandet af rikedom, och han har
en hel värld att njuta af, dit den, som endast är millionär, icke har
tillträde. Sann bildning kan förvärfvas utanför skolan; snille odlas
icke uteslutande i de akademiska lunderna--en vildblomma, funnen
ensam i skogen behöfver ingen hjälp af samhället--men
genomsnittsmannen behöfver universiteten.