P. S. När du skriver notisen om badgäster på Dalarö, så inför mig och
Falk (häradshövding), men icke Isaac; jag börjar bli smått generad av
sällskapet -- och så gick han och sålde jakten.
Skicka mig lite växelblanketter (blå, Sola-), när penningarna komma.
Brev från kandidat Borg till litteratör Struve.
Nämdö, september 18..
Hedersputa!
Rischlarna inhåvade! Föreföllo växlade, ty Byggmästarebanken brukar
aldrig lämna andra än Skånska femtilappar! Nå! Lika gott!
Falk är frisk och har gått igenom krisen som en karl; han har återfått
självkänslan, ett mycket viktigt organ för vår framkomst i livet, men
vilket, efter vad statistiken visar, försvagas i hög grad hos de barn
som tidigt förlora sina mödrar. Jag har nu givit honom ett recept,
vilket han accepterat, så mycket mer som han själv utfunderat detsamma.
Han återvänder på ämbetsmannabanan -- utan att mottaga några pengar av
brodern (det är hans sista dumhet och som jag icke kan respektera);
återvänder till samhället, inregistrerar sig bland boskapen, blir
respektabel, får en social ställning -- och håller mun så länge -- tills
hans ord fått auktoritet. Detta sista är alldeles nödvändigt om han
skall fortsätta i detta livet, ty han har anlag för galenskap och skulle
dunsta bort, om han icke slog bort alla sina idéer -- som jag egentligen
inte förstår, och jag tror inte han själv kan säga vad det är han vill.
Han har redan börjat kuren och jag baxnas för de framsteg den gör! Han
slutar bestämt vid någon hovcharge! Så trodde jag; ja! Men så fick han
tag i ett tidningsblad härom da'n och råkade läsa om Pariserkommunen.
Genast fick han recidiv och började gå i trä'na igen -- men så gav det
sig, och nu törs han aldrig se åt ett blad mer. Men aldrig ett ord sa
han! Ni få allt akta er för den mannen när han blir färdig en gång!
Isaac har nu börjat med grekiskan! Han tycker att läroböckerna äro för
dumma och för långa och därför sprättar han sönder dem och klipper ur
det viktigaste, vilket han klistrar upp i en reskontra, vilken han
inrett till ett kompendium för studentexamen.
Det tilltagande vetandet i klassiska språken gör honom emellertid fräck
och obehaglig. Han vågade härom dagen disputera religion med pastorn
under ett brädspel, och påstod därvid att kristendomen var uppfunnen av
judarna och att alla kristna voro judar. Det är ett fördärv med det där
latinet och grekiskan! Jag fruktar att jag fostrat en lindorm vid min
skäggiga barm; om så är, så måste kvinnans säd söndertrampa ormens
huvud.
Adjö!