_Henning Berger_ (född 1872), vilken vann uppmärksamhet redan med sin
debutbok, _Där ute_, en samling präktiga berättelser ur
svensk-amerikanarnas liv. Denna följdes snart av den gripande och
medryckande chicagonovellen _Ysaïl_. Efter flera samlingar smärre
berättelser, bland vilka märkas många små mästerliga teckningar ur
stockholmslivet, utgav Berger sitt omfångsrikaste värk, tre stora
romaner, vari han skildrar en ung drömmares utvecklingshistoria. Första
delen, _Drömlandet_, är en berättelse från Stockholm i slutet av
1880-talet, den följande, _Bendel & Co_, har händelserna förlagda till
våra dagars Chicago, och tredje delen, _Fata morgana_, är en bild ur de
senaste årens svenska affärsliv. Bergers senaste alstring utgöres
huvudsakligen av mindre noveller och berättelser (_Livets blommor_, _Ur
larmet_, _Hörnfeldt_). Högst av dessa står berättelsesamlingen Livets
blommor, måhända det mest betydande arbete Berger hittills skapat.
Samlingen innehåller fyra berättelser från olika åldrar, av vilka
isynnerhet den första (_Anemone_) och den sista (_Vintergröna_) med sin
vemodsmättade stämning äro av särskilt stark värkan. Han hämtar för
övrigt gärna sina motiv ur nutidslivet (_Gulaschbaronerna_ m. fl.
arbeten).
[Fotnot 48: Pessimism = åsikten, att världen över huvud taget är ond och
livet utan värde; böjelse att se allt i mörk dager.]
Berger äger en utomordentlig förmåga att fotografiskt teckna det
pulserande livet i storstäderna. Hans amerikaskildringar stå i det
hänseendet synnerligen högt. Invandrarnas oerhörda mödor och
ansträngningar för att slå sig fram i den nya världen har han framhållit
mera målande och övertygande än någon annan svensk författare.
* * * * *
[Illustration: K. G. Ossiannilsson.]
_Karl Gustav Ossiannilsson_ (född 1875) debuterade med ett häfte dikter,
_Masker_, i vilka han med ungdomlig hänförelse och hänsynslös kraft red
till storms mot tidens vekhet och försoffning, mot det han ansåg orätt
och förvänt. Samma käckhet och friska humör prägla även hans följande
diktböcker (_Hedningar_, _Örnar_, _Svart och vitt_, _Orkester_,
_Flygskeppet_, _Lärkan_, _Hemmet och hemlandet_, _Tidsdikter_), av vilka
de senaste dock även innehålla många dikter med vekare och innerligare
tonfall. Sina ämnen hämtar Ossiannilsson vanligen från svunna större
tider och från större land än vårt, såsom från den grekiska och romerska
forntiden, från revolutionens och Napoleons Frankrike och från vår tids
engelska och amerikanska värld, men han har även skrivit ståtliga
fosterlandssånger och bedårande vackra dikter om hemmet och kärleken
till maka och barn.
Efter ett par mindre uppmärksammade novellböcker med historiska motiv
har Ossiannilsson utsänt tre stora romaner, i vilka han skarpt
kritiserat hela det modärna samhället, särskilt industrisamhället och
dess försummelser och partiskhet mot de kroppsarbetande och fattigare
klasserna samt visat de följder sådana försummelser medföra. I den
första av dessa romaner, _Barbarskogen_, skildrar han arbetarnas lott,
»deras liv i fabriker, vid hamnar, på hav, deras risker i arbetet till
liv, lem och hälsa, deras hemliv och hemlöshet, deras bostäders
fattigdom, snusk och hälsofaror, deras hänsynslösa utnyttjning och
hänsynslösa avskedande, när de inte längre behövas eller äro till lags»,
men han riktar även däri skarpa angrepp mot den modärna arbetarrörelsen.
Den andra av berättelserna, _Slätten_, innehåller ett galleri utmärkt
tecknade typer från landsbygden och visar, hur stor brutaliteten kan
vara hos de maktägande i samhället. Seriens tredje bok, _Havet_,
skildrar 1909 års storstrejk och är på samma gång en teckning ur det
modärna affärslivet. Av Ossiannilssons övriga prosavärk är _Prästgården_
en idyllisk julberättelse, som ger bilder ur livet i vardagslag och
helgdagsstämning i en prästgård på landet. I den stora romanen _Ödets
man_ berättar han om sitt eget liv under barn- och ungdomsåren fram till
mannaåldern. Skildringarna från skolpojkslivet och studentlivet i Lund
äro det värdefullaste i denna bok. Högre i konstnärligt hänseende står
romanen _Lille Benjamin_, en ny prästgårdsidyll med flera utmärkt
tecknade karaktärer. Av Ossiannilssons övriga rika alstring må nämnas de
käcka ungdomsböckerna _Kung Karl den unge hjälte_ samt _Gustavus
Adolphus Magnus_.
Ossiannilsson har även försökt sig som dramatiker men har som sådan ej
vunnit samma framgång som på diktens övriga områden (det indiska
skådespelet _Tigerhuden_, dramat _Jörgen Kock_, läsdramat _Fågel Fenix_
m. fl.).
På svenska har Ossiannilsson tolkat några av den engelska poesiens
förnämsta värk (_Pippa går förbi_ av _Browning_ och _Atalanta i Kalydon_
av _Swinburne_). Bland engelska skalder (_Kipling_) finner man ock
förebilderna till hans egen diktning.
Ehuru Ossiannilssons prosa utmärkes av en stilens kraft och rikedom, som
icke är så alldeles vanlig, är det likväl i den bundna formen han når
högst. Hans vers är fast och regelbunden med livfulla, ofta nya,
krävande rytmer och svår, konstfull rimflätning. Gärna upprepar han ord,
rader och strofer samt använder ståtliga, fylligt böljande ord. Allt
detta har gjort Ossiannilsson till den näst Fröding och Karlfeldt mest
läste av det senaste halvseklets svenska lyriker.
* * * * *
_Bertel Gripenberg_ (född 1878) intar den mest bemärkta platsen bland
det yngre Finlands svenskspråkiga skalder. Han debuterade med ett häfte
_Dikter_, vilket sedan följts av samlingarna _Vida vägar_,
_Gallergrinden_, _Rosenstaden_, _Aftnar i Tavastland_ m. fl.
Gripenberg är i synnerhet en känslolivets hängivne sångare.
Kärleksdikten intager ett betydande rum i hans alstring, och den
sinnliga njutningen har han besjungit i glansfulla strofer, men även
ångern och svårmodet höra hemma i hans dikt. Av finsk natur har han
givit vackra bilder, och han har sjungit käcka stridssånger för det
svenska språkets och den svenska odlingens bevarande i Finland. Av
nutida svenskspråkiga diktare är Gripenberg en av de största formella
begåvningarna, och han behärskar de mest krävande versformer. Sedan
Snoilskys dagar torde ingen på svenskt tungomål skrivit så klingande
sonetter som Gripenberg.
* * * * *
Lyriker är även _Oskar Stjerne_ (född 1873), vilken debuterade med ett
litet häfte _Visor och vers_, humoristiska och hållna i folklig ton samt
med tydliga spår av Fröding som förebild. I samma riktning gick den
följande samlingen _Sol och snö_, som dock är allvarligare med vackra
naturstämningar, sagomotiv och kärleksdikter. Om hemmet och hemkänslan
har han vackert sjungit i _Sångerna om hemmet_, och i _Hemfolk och
hemlåt_ har han liksom i den första diktsamlingen på värmländskt
allmogespråk givit både känsliga och humoristiska bilder ur
hemprovinsens folkliv.
Icke blott Stjernes diktning utan även hans levnadslopp erinrar om hans
store landsman och förebild Fröding. Liksom denne arbetade han flera år
i Karlstadstidningen, och liksom Fröding blev han en av sjukdom i förtid
bruten man, varigenom hans litterära alstring upphörde, säkerligen innan
han hunnit giva sitt bästa. Stjernes vers är välljudande, rimmad och
regelbunden, rytmen mjuk och harmonisk, ordval och bildspråk vackra men
utan några större säregenheter.
* * * * *
[Illustration: Ernst Didring.]