_Ernst Didring_ (född 1868) den mest bemärkte. Han debuterade med
skådespelet _Midnattssol_, en bild ur lapparnas liv, vilket efterföljts
av dramerna _Två konungar_, _Högt spel_, _Jefta_ m. fl. Didrings
skådespel äro dramatiskt spännande med värkningsfulla och måleriska
situationer samt ledig dialog.[49] Även som berättare har Didring
skaffat sig ett berömt namn. Förutom novellsamlingar (_Trälar_, _Kronans
kaka_ m. fl.) har han utgivit den präktiga romanen _Malm_, i vars förra
del han skildrar de oerhörda mödor och offer, som byggandet av järnvägen
genom övre Norrland krävt, och i den senare ger han en vederhäftig
teckning av livet i gruvsamhällena därstädes.
[Fotnot 49: Dialog = samtal mellan två eller flera personer.]
* * * * *
[Illustration: Vilhelm Ekelund.]
Av våra dagars yngre, mera bemärkta författare må vidare nämnas de båda
skånska lyrikerna _Vilhelm Ekelund_ (född 1880) och _Anders Österling_
(född 1882).
[Illustration: Anders Österling.]
Av dessa båda har den förstnämnde med Ola Hansson till förebild odlat
den fria, orimmade versen och i flera samlingar dikter (_Elegier_, _In
candidum_, _Havets stjärna_ m. fl.) givit uttryck för sitt eget
känsloliv och besjungit hemprovinsens natur vackert och stämningsfullt.
Ekelund är även en betydande essayist (_Båge och lyra_, _Böcker och
vandringar_, _Nordiskt och klassiskt_ m. fl.).
Österling har i dels högstämda hymner (_Preludier_, _Hälsningar_ m. fl.
samlingar), dels enklare visor (_Årets visor_ m. fl.) lovsjungit livets
skönhet, människosjälens förhoppningar, naturens och årstidernas
växlingar. Österling har även på ett synnerligen lyckligt sätt till
svenska översatt flera av den europeiska litteraturens poetiska
mästervärk (_Fränder och främlingar_).
* * * * *
[Illustration: Sven Lidman.]