_Samuel Columbus_ (född 1642, död 1679) skrev -- jämte
tillfällighetsverser på hexameter efter Stiernhielms mönster -- flera
veka och stämningsfulla lyriska dikter, däri han visar ett utpräglat
sinne för versens välljud. Hans förnämsta värk äro de religiösa
diktsamlingarna _Den bibliske verlden_ och _Odæ sveticæ_[12] (i den
senare förekommer psalmen 440 i 1819 års psalmbok). Tillsamman med
Stiernhielm, hans faderlige vän och gynnare, värkställde han en
dramatisering av dennes Herkules. Även på språkforskningens område
uppträdde Columbus som författare med ett utkast till en svensk
språklära, den första i sitt slag: _En svensk orde-skötsel_.
* * * * *
_Lasse (Lars) Johansson_ (född 1638, död 1674), vanligen kallad
_Lucidor_[13]_ den olycklige_, har skrivit andliga och världsliga visor,
av vilka flera röja en mindre vanlig skaldebegåvning. Främst stå hans
_psalmer_ (i omskriven form intagna i vår nuvarande psalmbok, n:r 463,
465 och 467), vilka på ett gripande sätt måla den skuldmedvetne
syndarens ånger. Bland hans världsliga dikter må nämnas några
_dryckesvisor_, vari han med en dramatisk livlighet, som påminner om
Bellman, skildrar några scener ur den tidens krogliv.
Lucidors levnadsförhållanden äro föga kända. Sedan han en tid studerat i
Uppsala samt gjort en utländsk resa, bosatte han sig i sin födelsestad,
Stockholm, där han förtjänade ett knappt bröd med att giva
språklektioner och skriva tillfällighetsdikter, såsom bröllops- och
begravningssånger, samt förde för övrigt ett oordentligt levnadssätt.
Under ett besök på källaren Fimmelstången råkade han i gräl med en annan
krogkund, vilken genomborrade honom med sin värja. Efter hans död utgavs
en del av hans dikter under titeln _Helikons blomster_.
[Fotnot 11: Sonett, en dikt med två fyraradiga och två treradiga
strofer. Denna versform härstammar från Italien, där den tidigt nådde
stor fulländning genom skalderna _Dante_ och _Petrarca_.]
[Fotnot 12: Den fullständiga titeln lyder: Odæ sveticæ, thet är någre
verldsbetracktelser, sång-vijs författade.]
[Fotnot 13: Lucidor, av ett latinskt ord, lucidus, som betyder skinande,
klar.]
* * * * *
_Håkan (Hakvin) Spegel_ (född 1645, biskop i Skara och Linköping,
ärkebiskop, död 1714) är tidevarvets ryktbaraste _psalmförfattare_. Av
hans psalmer, som utmärka sig för flärdlöshet, trosvärme och poetisk
skönhet, intogos i 1695 års psalmbok icke mindre än 38 st. varibland ett
tjugutal äro bibehållna i den nuvarande. Ett annat poetiskt arbete av
hans hand är »_Guds wärck och hwila_», en framställning av
skapelsehistorien. Spegel var tillika en framstående predikant och en
varm ivrare för folkbildningens höjande. Han var en av de lärdaste och
mest värksamma kämparna för »nysvenskan»; hans _Svensk Ordabook_
(utgiven 1712) är den första något så när fullständiga ordboken över
svenska språket.
* * * * *
_Jäsper Svedberg_ (född 1653, professor i Uppsala, biskop i Skara, död
1735) intager likaledes ett framstående rum på psalmdiktningens område.
Huvudsakligen genom hans försorg utarbetades ett _förslag till ny
psalmbok_, som granskades och även gillades. Men sedan den utkommit från
trycket, blev den på några avundsmäns tillskyndan indragen under
föregivande, att den var irrlärig, och Svedberg, som själv bekostat
tryckningen, gjorde stor ekonomisk förlust. På grundvalen av Svedbergs
förslag utarbetades emellertid den psalmbok, som antogs 1695 och
vanligen kallas »gamla psalmboken». (Av dess psalmer ha omkring 200
insatts i den nuvarande.) Bland de psalmer Svedberg själv skrivit, må
framhållas n:r 99, 342 samt 500: 7 v. (»Herre, signe du och råde»). För
språkets reformering genom en förbättrad rättstavning var han livligt
värksam och utvecklade sina åsikter bl. a. i en skrift, kallad
»_Schibboleth_»[14] eller »_Swenska språkets rycht och richtighet_».
[Fotnot 14: Ordet, Schibboleth är hämtat ur Domareboken (kap. 12:5
ff.).]
Bland tidevarvets psalmsångare förtjäna även att nämnas _Peter Lagerlöf_
(född 1648, professor i Uppsala, död 1699) och _Jakob Arrhenius_ (född
1642, likaledes professor, död 1725). Den förstnämnde har skrivit n:r
328 och 332 i nu gällande psalmbok, och av den senare ha vi de vackra
psalmerna 52, 213 och 215 m. fl. Lagerlöf utmärkte sig även såsom
_latinsk_ skald och har dessutom diktat ett av hans samtid mycket berömt
kärlekskväde, _Sång till Elisandra_.
* * * * *
_Johan Runius_ (född 1679, död 1713) var av sin samtid högt uppburen för
sina poetiska alster och erhöll t. o. m. hederstiteln »skaldefursten».
Hans dikter, som efter skaldens död utgåvos samlade under titeln
_Dudaim_[15], bära prägeln av ursprunglighet, hurtighet och ett gott
skämtlynne, men något större litterärt värde äga de icke, i det att de
äro skäligen andefattiga och formen ofta är vårdslösad. Bland hans
dikter märkes »_Friskens och Runii resa till Dalarön_» med en livlighet
i skildringen, som leder tanken på Bellman. Runius' förmåga att rimma
var förvånansvärt stor. Som ex. härpå må nämnas »_Rimdanz i fastlagen_».
Trots fattigdom och sjuklighet bibehöll Runius sitt muntra lynne in i
det sista. Dagen före sin död, den 1 juni, skrev han:
»Har majus varit svår och bitter tid för Runius,
så ger väl honom Gud en glad och rolig junius.»
* * * * *