_Lars Wivallius_ (född 1605 på gården Vivalla i Närke, död 1669).
Adertonårig kom han till Uppsala men reste efter en kort tid till
utlandet, där han under flere år förde en mycket äventyrlig tillvaro.
Utan pänningar och saknande håg för någon bestämd sysselsättning drog
han från land till land, än tjänande som soldat, än livnärande sig med
att undervisa, måla porträtt o. dyl. Efter sina irrfärder, i främmande
land kom han till Skåne, där han under namn av »baron Erik
Gyllenstjärna» fick åtnjuta gästfrihet hos en svensk adelsman, Vulf
Grijp på Björkebärga, samt lyckades vinna dennes dotter. Då bedrägeriet
uppdagades, tog han till flykten men blev omsider fängslad. Under den
därpå följande rättegången utvecklade han i försvarsskrifter på vers och
prosa en glödande vältalighet och stor fyndighet. Slutligen dömdes han
dock till fängelse på Kajaneborg, där han under stora lidanden
tillbragte sex långa år. Efter frigivandet återvände han till Stockholm
och lyckades bli utnämnd till auditör vid ett gardesregemente därstädes.
Sina sista dagar tillbragte han på fädernegården.
Wivallius ådagalägger i sitt skaldskap större herravälde över formen än
någon annan svensk skald före honom. I sina dikter besjunger han bl. a.
naturens skönheter och frihetens välsignelse (»_Ack Libertas,_[10]_ du
ädla ting_»). Bland hans religiösa sånger må nämnas _Den tredje psalm
Davids_. Den allmännast kända av hans visor är utan tvivel den av en
vemodsfull stämning genomträngda: »_Varer nu glade, min' fiender all!_»
[Fotnot 10: Libertas = frihet.]
* * * * *
[Illustration: Georg Stiernhielm.]