-- Käre Lilja, vi skola önska henne de sju dygderna och ett lätt,
förnöjsamt sinne. Är icke det en stor faddergåva. Och till billigt pris
--
Hon skrattar åt hans förnöjda min. Herr Abraham skall säga någonting
vackert, han lägger huvudet på sned och gnäller:
-- Och jag -- jag önskar henne mors vackra ögon --
I detsamma fräser blixten och fladdrar som en blåvit vinge förbi
fönstret. Abraham Lilja kastar hastigt igen fönstret och ser med
uppspärrade ögon, hur åskregnet smattrar i hö och säd.
Fru Gunhild, som ännu småler åt mannens artighet, blir rädd och döljer
ögonen bakom handen.
De små, grönskiftande glasrutorna skallra under knallen.
-- -- --
Sedan fru Gunhild förlösts med ett flickebarn, vidhöll hon sin önskan,
att barnet måtte döpas till Judith. Och ehuru namnet tillförene icke
burits inom släkten, blev det så, som fru Gunhild önskade.
Barnmorskan fick i uppdrag att pröva barnets syn. Hon förde ljuset fram
och åter. De stora, mörkskiftande ögonen följde oavvänt lågan. Även i
övrigt var det ett välskapat barn, behagligt att se.