MÖRK. Seså, sätt nu min mössa på er.
AUGUST. Men ...
MÖRK. Så ja ... sätt er nu där borta ... håll en tidning för ansiktet
... eller en näsduk; min gumma ska tro att det är jag ... och ni blir
serverad den allra läckraste sparlakansläxa. Hon är just laddad ...
AUGUST. Men det går inte för sig!
MÖRK. Ni behöfver inte alls tala ... inte säga ett ord ... den saken åtar
hon sig ensam.
AUGUST. Men om hon känner igen mig?
MÖRK. Så ska det bli hennes straff! Seså, ingen tvekan, sätt er nu där
borta. _Leder honom till höger; August sätter sig._ Så där ... men inte
ett knyst och tag nu till bästa allt som var ämnadt åt mig. _Hostar._ Hm,
hm! _Ser in i sidosalongen._ Tyst! Hon kommer. _Går ut i fonden._
Tionde scenen.