AUGUST. Om jag begriper hvar de fruntimren får alla ord ifrån ... det var
förvånansvärdt.
KYPAREN _serverar sodavattnet_. Här, min herre! _Medan August dricker
böjer kyparen sig ned och tar biljetten ifrån golfvet; han lämnar den åt
August._ Ni har förmodligen tappat den här, min herre! _Går ut i fonden._
AUGUST. Jag? ... En biljett på rosapapper, hvad vill det säga! _Öppnar
biljetten._ »Tillbedda ängel! Jag dyrkar er; alla edra önskningar äro
befallningar för mig, men det var mig omöjligt att resa i morse. Jag
kommer med nästa tåg. Ni måste söka en förevändning att stanna på någon
station!» Det var märkvärdigt ... men inte är brefvet till mig ... hm!
Kuriöst. _Ringning utanför._
Nionde scenen.
AUGUST. MÖRK _från vänster_. KYPAREN.
MÖRK _håller sig om kindbenet_. O! o! o! Jo, där råkade jag vackert ut.
Kypare! _Kyparen från fonden._ En flaska sodavatten och en för min hustru
också. _Kyparen går ut._ Nej, det experimentet misslyckades. Hör nu, min
käre, unge vän, det var bra att jag träffade er allena, jag har en liten
bekännelse att göra er.
AUGUST. Mig?
MÖRK. Ja ... jag lurade er för en stund sedan. Vi talade om
sparlakansläxor.
AUGUST. Javisst!
MÖRK. Jag sade er, att endast svaga hjärnor voro utsatta därför, men nu
vill jag trösta er. _Kyparen kommer in från fonden, sätter en flaska
sodavatten och ett glas på bordet i midten samt bär in en flaska och ett
glas till höger._
AUGUST. Trösta? Ni tror väl aldrig att jag ...
MÖRK. Ingen falsk blygsel, käre vän, alla äkta männer få sina
sparlakansläxor!
AUGUST. Alla!
MÖRK. Hvarenda en ... tro mig! Men det är inte så farligt, bara man blir
van vid det och bär det med klokhet och hållning. Men hvarje motstånd är
galenskap och framkallar uppträden.
AUGUST. Ack, dessa uppträden!
MÖRK. Se där, ni känner till det, tror jag?
AUGUST. Men hvart tar poesien i äktenskapet vägen?
MÖRK. Äktenskapet, min värderade vän, är som den efterlängtade sommaren.
Alla glädja sig däråt, och när den kommer, så är den ofta ruskig; men
ändå för den med sig knoppar, blommor, poesi och solsken. Vill ni nu
inte erkänna dessa behag, därför att det kommer en och annan regnskur
emellanåt, och åskan mullrar då och då, och till och med slår ned någon
gång? Nej, lugn bara, käre vän, lugn midt i stormen!
AUGUST. Lugn ... ja, det är lätt för er att säga så, ni som har sluppit
ifrån det.
MÖRK. Har jag sluppit ifrån det ... ni yrar, käre vän. Det slipper ingen
ifrån.
AUGUST. Men ni sade ju att efter tjuguårigt äktenskap ...
MÖRK. Jag skröt bara ... alldeles som ni förut, lita på det. Jag får mina
sparlakansläxor lika så goda som ni och alla andra, och vill slå vad, med
nästan samma ord, för jag tror, förbaska mej, att den ena frun skrifver
af den andras tal.
AUGUST. Nu öfverdrifver ni!
MÖRK. Öfverdrifver jag? Hör nu, vänta litet ... _Tar af sig sin
dammrock._ Ni ska själf få se ... se här ... svep den här rocken omkring
er ...