Med teckning.
Småttingarne ha så innerligen roligt, där de sitta på trappan med sina
leksaker och låta tankarna löpa ut i vida världen, såsom de tycka. Men
egentligen bygga de i tankarna upp en alldeles ny värld, full af de
sällsammaste företeelser.
Ser du den lille med trähästen? Han har ridit på solstrålarnas gyllene
bro öfver skogar och fält, öfver sjöar och haf, och flickorna de ha
suttit bakom honom på hästryggen och hållit i sig starkt, så starkt, att
de inte måtte falla af och göra sig illa. Och de ha inte fallit af
hästen utan ridit långt ut i världen till Egypti land, där Nilfloden så
lång, så lång flyter genom landet. De ha tänkt på Mose, den lille
israelitiske gossen, som låg här på Nilens vatten och flöt omkring i
rörkistan. De ha tyckt sig både se honom och höra honom gråta. De ha
också sett faraos dotter komma med sina hoftärnor i en lång rad i
brokiga silkeskläder. De nalkas Nilstranden och höra barnet gråta i
rörkistan, de hämta den och öppna locket och få se den lille vackre
gossen. Det flyger ett solskensskimmer öfver ansiktet på faraos dotter
och på alla hennes tärnor. De jubla och klappa i händerna och vinka med
sina solfjädrar åt barnet, som åter ler genom tårarna, när vänliga
händer sträckas mot honom och lyfta honom ur denna trånga, mörka vagga.
De ämna följa prinsessan och hennes tärnor vidare--men de äro genast
hemma igen i den mörka trappan, dit solstrålarnas gyllene bro tränger.
"Ur vägen med er!" ljuder en obarmhärtigt sträng och barsk röst. Det är
en något äldre flicka, som med en stor kvast sopar trappan ren. Barnens
kaffekoppar krossas utan förskoning, gossen hinner lyckligtvis rädda sin
präktiga häst, men den ljufliga leken och färden till Egypti land tog
ett ledsamt slut.
"Stackars små, som gå i vägen", ljuder en vänlig röst från ett fönster
tvärs öfver gården. "Kom till min trappa, kära barn!" fortsätter samma
vänliga röst, "sätt er där och fortsätt att leka!"
Men det gick inte att leka mer den gången. Ett groft grepp var taget i
de fina strängarna af barnens fantasi. De sköna bilderna i barnens värld
hade likt deras leksaker brustit och gått i spillror.
_J. B. G._