(Forts fr. föreg. n:r).
En dag, då ett sådant litet "snöfall" kommit ned från den lycklige
Josefs fönster, hördes en knackning på dörren till vindsrummet.
"Stig in", sade Josef med bäfvande stämma.
Dörren öppnades och en högväxt, välklädd herre trädde in. Han gick fram
till Josef, som ännu satt i fönstersmygen och präntade.
"Jaså det är du, min gosse, som släpper ut dessa små brefdufvor?" sade
främlingen och höll upp ett bref framför Josef.
"Ja, jag ville tjäna frälsaren, och jag kan inte göra något annat", sade
gossen blygt.
"Godt att du kan det, liten", sade främlingen. "Gud har redan välsignat
ditt kärleksarbete, ty jag vet åtminstone en, som därigenom fått ögonen
öppnade att lära känna Herren Jesus", tillade han.
Josef knäppte ihop sina händer och i hans stora, uttrycksfulla ögon
glänste klara tårar. "Tack gode Gud!" hviskade han.
Främlingen satte sig på en stol vid Josefs sida och tog vänligt hans
lilla smala hand i sin. "Ja, min gosse, det behagade Gud att genom ditt
lilla bref öppna mina ögon för hans kärlek", sade han, "och jag ville
tala om det för att uppmuntra dig att fortsätta ditt missionsarbete. Jag
gick för en vecka sedan förbi här, försänkt i djupa tankar. Det var en
viktig affär, som skulle göras upp och jag var mycket oviss. Då föll
ditt lilla budskap ned alldeles framför mig, och jag böjde mig
ofrivilligt för att taga upp det. Det lilla brefvet innehöll blott fyra
ord: 'Hos Herren är hjälpen'. Men dessa ord voro tillräckliga för att
återgifva mig mitt mod. För tillfället hade jag alldeles för brådt för
att hinna forska efter hvarifrån budskapet kom.
I dag hade jag åter mina vägar här förbi. Då föll detta lilla bref ned
på min hatt, och när jag såg uppåt, fick jag se ännu en flock sådana
brefdufvor komma långsamt sväfvande nedåt. Jag gick in i porten för att
se, hvilket budskap som sändes mig i dag, och då läste jag: 'Jag måste
verka hans verk som har sändt mig, medan dagen är, natten kommer, då
ingen kan verka'. Joh. 9: 4. Och nu ville jag tacka dig, min unge vän,
tillade främlingen med en fuktig glans i sina ögon, "ty du har omedvetet
varit mig till stor tjänst genom ditt missionsarbete."
"Det är bara bibelspråk, som jag skrifvit af, jag har inte gjort något
annat", sade gossen.
"Ja, jag vet det, min gosse, men det är du, som gifvit dem vingar, och
därför tackar jag dig och ville så gärna göra något för dig."
Josef såg upp på främlingen med sina strålande, själfulla ögon, ur
hvilka lyste fram en så innerlig glädje. "Jag är så glad och lycklig",
sade han blygt, "ty jag ser nu att frälsaren hört mina böner." Och den
lille missionären knäppte ihop sina små magra händer och hviskade:
"Tack, käre, gode Gud, att jag fått göra något för dig!"
Främlingen var djupt rörd öfver denna barnsliga förtrolighet, med
hvilken den ofärdige gossen talade till Gud. "Du är då mycket lycklig,
min gosse, fastän du är ofärdig?" sade han.
"O, ja, jag är så lycklig", svarade Josef med blicken liksom skådande i
fjärran. "Kanske jag inte velat gå Guds ärenden, om jag inte varit en
krympling", fortfor han, "jag hade väl då varit mest glad åt att få
leka--tror inte herrn det?"
"Jo, det kan nog hända. Guds vägar äro högre än våra vägar."
"Och jag är så lycklig öfver att herrn kom upp till mig och talade om
det där för mig, ty nu vet jag, att Gud hört mina böner och att jag får
fortsätta att skicka ut mina bref."
"Ja, det får du säkert, och Herren har själf sagt, att hans ord inte
skall återkomma fåfängt."
Nu skulle jag väl kunna berätta, att denne främling icke var den ende,
som blef välsignad genom Josefs "brefdufvor", men vill för denna gång
nöja mig med att tala om, att gossen i honom fick en trofast vän, som
sörjde både för honom själf och för hans mor och mormor, så att de ej
behöfde lida brist. Sålunda lönade då Herren redan här sin lille
tjänare, som så troget förvaltade det pund han fått. Men en gång skall
han få ut den bästa delen af denna lön. Då skola kronorna delas ut åt
både små och stora, som äro trogna emot Jesus och hans missionsarbete på
jorden.
Af denna verklighetsbild kunna vi lära, att äfven barnen få vara små
vingårdsarbetare, hvilka kunna skaffa frukt åt frälsaren. Glömmen ej
det!
Så skynden då alla kära små
att in i vår Herres vingård gå.
Arbeten troget vid sång och bön,
så skall eder gifvas som nådelön
en krona skön.