N:o 8 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg.
28 Febr. Redaktör: J, B. GAUFFIN, Uppsala. 1905
Johannes döparens död.
Mark 6: 14-29.
På Jesu tid regerade öfver Galileen och Pereen en romersk lydfurste
eller tetrark, som i vår text kallas "konung" Herodes. Denne man hette
egentligen Herodes Antipas och var son till Herodes den store, som är
känd för sin grymhet och sitt lastbara lif. Det var denne man, som ock
ville döda Jesusbarnet och därför påbjöd att döda alla gossebarn i
Betlehem, som voro under två år gamla. Herodes Antipas var ogudaktig och
orättfärdig liksom fadern, men mindre grym. Sin första gemål, den
arabiske konungen Aretas dotter, försköt han. Därpå gifte han sig med
sin broders hustru, Herodias, som han lockat att öfverge sin man. Denna
synd bestraffade Johannes döparen. Han gick upp till fursten och sade:
"Dig är icke lofligt att hafva din broders hustru". Det var en uppenbar
synd mot Guds sjette och tionde bud.
På grund af denna bestraffning började den lättfärdiga Herodias dödligt
hata Johannes och sökte bringa honom om lifvet. Hon låg öfver Herodes
med ett ständigt tal om Johannes oförskämdhet och slutligen lyckades hon
öfvertala honom att fängsla döparen och inspärra honom på slottet
Makerus, öster om Döda hafvet.
När konung Aretas dotter återkom till sitt hem och berättade om huru
skamligt och trolöst Herodes hade förskjutit henne för Herodias skull,
då blef Aretas vred och började förbereda ett härtåg mot Herodes. När
denne fick kunskap härom, samlade äfven han en här och drog söderut. Men
under färden inträffade hans födelsedag. På slottet Makerus lät han då
tillreda en stor fäst, till hvilken han inbjöd sina stormän och
krigsöfverstar samt andra af Galileens store, som voro med i hans följe.
Det var vid denna födelsedagsfäst Herodias dotter uppträdde och dansade
inför den halfrusige konungen och hans lika beskaffade gäster. Och så
betagen blef han i flickan och hennes dans, att han lofvade henne hvad
helst hon begärde ända till hälften af hans rike. När då danserskan
rådfrågat sin moder, återkom hon och begärde strax på ett fat Johannes
döparens hufvud.
Herodes blef nog med ens nykter, när han får höra denna begäran. Han
förstår nu, att det är Herodias list och ränker, i hvilka han blifvit
snärjd. Han vill visst icke halshugga Johannes, men i stället för att
slita sönder ränkerna och ärligt tillstå, att hvarken Johannes hutvud
eller halfva riket är hans, så att han ej kan gifva bort det, låter han
leda sig af en falsk hederskänsla, tänker på eden och på hvad gästerna
skola säga, faller i Herodias snara och låter en drabant döda Johannes.
Efter dryckeslag, fäster och mord drager nu Herodes ut att möta konung
Aretas. Men han och hans folk blifva slagne och med skam återkommer han
till hufvudstaden Tiberias. Det är då han får höra talas om Jesu
underverk och kraftiga gärningar i Galileen och tror att Jesus är
Johannes, som stått upp från de döda. Det skulle ej förvåna oss, om han
om nätterna går och vrider händerna af förtviflan och fruktan i det
kungliga palatsets salar. Men Herodias lyckas nog också lugna honom
igen. Han blir i tillfälle att se Jesus på långfredagen, han blir i
tillfälle att håna Jesus och hölja honom i en trasig purpurmantel. Men
nu var också hans synders mått rågadt. Han reser till Rom för att
utverka sig konungatiteln af kejsar Caligula, men i stället blir han
anklagad för sina brott och synder, blir landsförvist till Frankrike,
där han dog fattig, förskjuten och eländig i staden Lyon.
Herodes syndalif är en kraftig varning för oss alla att taga oss
tillvara för all synd och all orättfärdighet. Ty den illa gör, han illa
far, och hvad en människa sår, det får hon skörda. Den som sår i sitt
kött, han skall af köttet skörda förgängelse, men den som sår i Anden,
han skall af Anden skörda evigt lif. Herodes sådde i köttet, han fick
skörda förgängelse och förtappelse. Johannes döparen sådde i Anden, han
fick i Anden skörda evigt lif. Visserligen fick han böja sitt hufvud
under bödelsyxan i Makerus fängelsehåla, men nu bär hans hufvud
härlighetens krona i Guds himmel.
_J. B. G._
Bilder ur onkel Erics tittskåp.