En afton hade Aagot och flickorna Johnston vidtalat en fiskare, att de
skulle följa med honom ut i hans båt på natten för att se honom fiska
vid bloss. Alie förklarade att hon var sömnig och icke ville följa med.
Naturligtvis! utbrast Florence med ett satiriskt leende.
Naturligtvis! Hvad ska det betyda? frågade Alie och blef strax mörkröd i
ansiktet, emedan hon mycket väl visste hvad det skulle betyda.
Det vet man väl, att du inte finner någonting roligt numera, som inte
»prinsen» är med om.
Kan vi inte föreslå »prinsen» att följa med? framkastade Harriet.
Det tycker jag inte alls vore lämpligt, sade Aagot ifrigt. Vi får
verkligen vara lite försiktiga -- han bara skrattar åt oss, om vi allt
för mycket söker draga honom till oss. Då får åtminstone Alie själf
fråga honom -- jag vill alldeles inte --
Men jag har ju inte sagt ett ord, inföll Alie. Det är ni, som
oupphörligt talar om honom. Jag har ju bara sagt, att jag är sömnig.
Då kan vi ju vänta till en annan afton, om du vill.