Lillehammer.
Följande turistströmmen, som flöt från sjön Mjösen och Skidbladner, stodo
vi fem undrande och spörjande på stranden, ty ingenstädes sågo vi någon
stad, och vi skulle kanske betviflat dess tillvaro, om ej flere vagnar med
ett förekommande sätt vittnat om, att värdshus med omtänksamma värdar måste
finnas här i nejden. Vi stannade vid en vagn, bärande namnet »Victoria»,
hvilket numera är en gemensam egendom för prinsessor, hotell,
varietéteatrar och victoriaullgarn. Här fingo vi plats till våra två
handkoffertar, hvilka vi beslutat skicka till Skjäggestad i Gudbrandsdalen,
dit vi sjelfve i sinom tid tänkte komma för att hvila ut några dagar och
afsluta första delen af våra vandringar.
Till hotellet »Victoria» begåfvo vi oss sjelfve till fots, ty genom att
följa efter vagnarne upptäckte vi snart staden. Men detta hotell var så
proppfullt af kostymerade manliga turister samt af resande damer, hvars
turnyrer till den grad öfverskuggade våra »torn-ur», att vi blygsamt gingo
baklänges ut om dörren sedan vi fått veta att betjeningen ej visste om der
voro flera rum lediga. Vi kände nemligen ej ännu, att »Eg veit ikke»
betydde lika litet som vårt »ödmjuka tjenare».
En reflekterande helsingborgare hade efter vår profvandring i Danmark
yttrat, att när Ave anförde ett ressällskap i Danmark, undgick detta ej
bekantskapen med de danska folkhögskolorna. Karlen hade till den grad rätt
att han gerna kunnat tillagt: Akta er att hon ej i bakhand har en resplan,
som för er alla fem i någon af de _norska_. Sagatun vid Hamar passerade vi
dock, utan att jag förmådde mera, än att från Skidbladner sända en suck dit
på blåstens vingar; men nu, då vi stodo husvilla utanför Victoria, ryckte
jag försigtigt fram med min reservplan.
»Om mina ärade kamrater tillåta, skall jag söka upp en här boende bekant,
som säkert skall gifva oss anvisning på en hygglig bostad», föreslog jag
listeligen.
Förslaget antogs omisstänksamt och jag kilade af för att söka upp vännen
Ole Skar, och af honom fick jag anvisning på Johannesens hotell;
»folkhögskolefolk brukar bo der, så ni får det bra», sade han. Och bra
fingo vi det i de af renlighet skinande rummen och i våra tre sängar, i
hvilka det ej blef kandidatens lott att sofva allena. I Norge tycktes
tvåmanssängen vara en högt värderad möbel.
Det skall ju vara så orimligt dyrt att resa i Norge; jag skall samvetsgrant
lemna uppgift på alla våra utgifter för kost och logi under hela resan, så
kan den ärade läsarinnan sjelf döma.
Te med ett väldigt fat smörgåsar med kött, ost och korf till aftonmåltid,
och till kaffet följande morgon en lika stor portion jemte hvetebröd, samt
dessutom minst ett dussin smörgåsar till vandringskost. För allt detta,
logi inberäknadt, betalte vi per hufvud 1,30 kr., (säger en krona och
trettio öre) samt frakt för kofferterna från Lillehammer till Skjäggestad
50 öre.
Man riskerar ej att gå vilse i stadens enda gata, och då vi sågo forsen
rusa fram der, dömde vi af dess upprörda tillstånd, vigtiga brådska och
skummande vältalighet, att den genomgått diverse fall från höjderna
ofvanför det egentliga samhället. Vägledda af dånet, liksom en ärad
allmänhet af en rasande rabulistisk »ledare», kommo vi på åtskilliga
afvägar, innan vi i den ljusa sommarqvällen kunde med egna ögon se de i
reshandboken omtalade vattenfallen. Att vi med en dylik ledning kom på
galen sida om saken, var temligen naturligt, och att vi fingo både klättra
och krypa innan vi kommo till den rätta synpunkten, låg äfven i sakens
natur, d. v. s. i den natur, som omgifver fallen och som utgöres af skog
och klippor. Men på alla våra slingrande stigar doftade Linnæa borealis;
månen log ett nyglänsande leende öfver skånskornas första försök i högre
bergsstigningskonst, stjernorna stötte hvarandra på armbågarne och skälfde
af skrattlust öfver vår förtjusning, medan vår egen munterhet smittade
fallen så de sprutade oss midt i ansigtet.
Qvällen var så ljus, att vi på god tro tog den för norsk skymning samt
blefvo något mera högtidliga då, kandidaten, som var den ene af de två,
hvilka innehade ur på färden, förkunnade att klockan närmade sig 11 och
erinrade oss, att vi följande dag skulle göra vår första marsch med full
packning. Fröjdande oss i medvetandet, att hyggliga helsingborgare sedan
kl. 9 haft qvällsskymning och nu lågo midt i deras höstsömn, medan vi gingo
vakna på ljusa sommarhöjder, intågade vi åter i vårt trefliga logi.