X. Capitlet.

Innehåll: Thamar, Asareels dotter, tröstar qvinnorna med löftet att,

till vedergällning, Hjelten, som utlofvas, af dem födas skulle. Hans

rike och härlighet beprisas.

På den fjerde dagen när Solen uppgången var, uppväckte Gud Thamar,

Asareels dotter, Ethams sons, Jabes sons, en af de Förstar i Israël, att

Hon qvinnorna trösta skulle, och Hennes röst hördes ibland dem; men Hon

talade denna visones ord.

Din dag, o sol, är skön och klar

För jorden åter uppenbar;

Och natt och mörker sig på nytt

I glans och härlighet förbytt.

* * * * *

Så Herren ser också engång

till de betryckta neder;

Hans Nådes Ljus Sig öfver det,

som låg i skuggan breder;

Ur öknen strutsens jemmerrop

intill Hans öra når,[93]

Evinnerlig Hans Godhet ej

ens matkens bön försmår.

Ho är alsvåldig dock som Han,

en Konung öfver alla;

In för Hans anlet solar dö

och himlens stjernor falla,

Han byggde jordens fasta grund,

Han den på ingo ställt,[94]

Och fästet med dess skyar spänt

derofvan som ett tält.

Han stormen som en tjenare,

som bud Han blixten sänder,

Han hafsens djup i skum rör upp,

Han landsens skick förvänder;

Lofsjunger Honom på Sin thron;

Hans Väldes makt är stor,

Och salig den, hvars tillit fast

uppå Dess klippa gror.

Som strå då för Hans fot förgås

må slägter efter slägter,

För Honom vare tusend år

som en af nattens väkter;

Hvad är det mer? -- Orubbeligt

består Hans löfte dock,

Och Isaacs Gud i Sinom tid

skall det fullborda ock!

Och Du, som till Sitt hvärf Han täcks

bland Juda qvinnor kalla,

Välsignad vare Du bland oss,

bland Dina systrar alla;

Välsignad Du, om i vår rund

Du redan vandrar här;

Välsignad om Du komma skall,

och bröstet som Dig när.

Ty lik det regn från Hermon går,

att ned på Zion dugga,[95]

Så salighet af Herran skall

Din hjessa öfverskugga.

Din Fader bugande skall gå

Dig på Din stig emot,

Din Moders söner falla ned

till jorden för Din fot.

Ty Herren Den, Han sänder, vill

med kraftens svärd omgjorda,

All verlden som en fotapall

Han lägger för Sin Smorda,

Hvars dagars tal som sand, hvars stol

förblir till evig tid;

Men ljufligt kyssas i dess sken

rättfärdighet och frid.

Så blefvo nu qvinnorna upprättade till sitt sinne af Thamar, Asareels

dotter.

Jephthas bok En Minnes-Sång i Israël · 第 13 / 14 题