IX. Capitlet.

Innehåll: Till styrko häraf, och såsom förebild af Qvinnans öde anföres

Jephthas dotters bedröfliga ändalyckt, som Israëls döttrar i den natten

särdeles begråta.

När nu aftonen ingången var, församlade de sig kring Abigail, den

Gileaditiskon, att hon skulle förtälja dem granneliga, huru det med

Jephthas dotter, Domarens i Israël, skedt var.

Men Abigail var till hög ålder kommen, så att hennes ögon skumma voro.

Från hafvet fläkten tyst sin svalka bär;[85]

Uppöfver öknen långsamt månen stiger

Och än en höjd med silfverdok beklär,

Och än en dal vid nattens skymning viger.[86]

* * * * *

Kunnen J ett skimmer röja,

Något, som sig tyckes höja

Fjerran öfver kullen der?

-- Om, der berget ned sig sänker,

Något hvitt ur dunklet blänker,

Ramoths torn och mur det är.[87]

Der, när Ammons hand förtryckte

Herrans folk och till sig ryckte

Jacobs arfvedel och stad,[88]

Fädrens Gud åt de förskräckte

En förlossare uppväckte,

Jephtha, son af Gilead.

Der Hans dotters barndom grydde;

Innom dessa ängder flydde

Jungfruns dag så ljuft och lätt,

Som bland palmbetäckta kullar

Kisons silfverbölja rullar

Hädan på Israëls slätt.[89]

_Dit_, på höjden, hjelten hunnit,

Sedan Han sin seger vunnit,

Då han Dottren varse blef

Festligt till sitt möte dragen,

_Der_, af sorg och fasa slagen,

Fadren sina kläder ref.

Här uppå de samma höjder,

Der Hon lifvets drömda fröjder

Sen begret i vänners rund;[90]

Under samma ekar väljas[91]

Låt vår plats och här förtäljas

Sagan af de Gamlas mund.

Än en gång med blommor höljas,

Än en gång med gråt besköljas,

Må det altar, der Hon blödt.

-- Snart ej mera någon finnes,

Hvilken Hennes öde minnes;

Hennes namn ju redan dödt.[92]

Ack! den tår, som der vi fälle,

Ej allena Henne gälle,

Oss den ock begråta må!

-- Fast bland obemärkta öden

Många än mot offer-döden,

Såsom Hon, men långsamt gå!

Då nu qvinnorna förnummit om Jephthas dotters ändalyckt, sörjde de

svårliga, slogo sig för bröstet, sjöngo klagosången, som till dem kommen

var, och jemrade sig hela den natten: Ack, vår Syster! Ack, att det med

Dig så gånget är!

Och vardt af morgon och afton den tredje dagen.

Jephthas bok En Minnes-Sång i Israël · 第 12 / 14 题