Innehåll: Medan nu Hären sköflar och gifver allt till spillo i
fiendernes land samlas qvinnorne på Gileads berg för att begråta
Jephthas dotter.
Men i de dagar, då männerne ute voro i härnaden,
stundade åter till den tiden, då qvinnorne
gingo till och begreto Jephthas, den Gileaditens,
dotter; såsom sedvänjon var i Israël.
Nejden är lugnad; floderne svalla
Purprade endast af aftonens färg;
-- Israëls döttrar! församlen Er alla;
Samlen Er alla på Gileads berg.
* * * * *
På murn, i väntan, Rabbaths qvinnor dröja,[30]
Men ingen segertidning till dem förs;
Och snart vid Arnon jemmerrop sig höja,
Och klagolåt till Zoar hörs.[31]
I vild förvirring flyktingarne hasta
Från stridens fält till sina hem;
Men dit med dem sig krigets vågor kasta
Och hämndens svärd är öfver dem.
På Moabs slätt, på Sibmas drufvokullar,[32]
Man mer ej glada sånger hör;
Ty härjningen sin tunga vält der rullar
Och skörden före anden gör.[33]
Och doft, vid klang utaf basuner, falla
Nu torn och fasta murar ner;
Och hvad derinnom rörs och lefver -- alla
Man Herranom till spillo ger.[34]
Och till försvar ej höjas spjut, ej dragas
Af kämpahänder svärd från länd;
Men folk och förstar af en skräck betagas
Utöfver dem af Gudi sänd.[35]
Sig Ammon skyl i dolda klyftors nästen,[36]
Och Kedars hyddor öde stå,[37]
Och uppå sjelfva Karraks klippe-fästen
Med bäfvan Moabs vakter gå.[38]
-- Men fjerran männens split och fjerran striden
Och hämndens blodbestänkta hamn,
Låt _oss_ en högtid fira under tiden
För alla känslor utan namn;
För känslor hvilka, på sin vilda bana,
Lik blommor mannen öfverser,
Hvars milda doft han icke mäktar ana,
Hvars späda vekhet han beler.
Och hvad i qvinnans barm sig går att sluta,
För lifvets kalla blickar skyggt
I drömmens land vid diktens vårflägt skjuta
Sin blyga krona må i dagen tryggt.
En flyktig stund, förstådd i syskonrunden,
En suck, en tår hon gjuta skall,
Men sen igen vid stilla pligter bunden
Hon fylla må sitt tysta kall;[39]
Och mannen trött af dagens tunga, finna[40]
I Dina hyddor, Israël!
En glad, en öm, en trogen tjenarinna[41]
Och trefnad innom Jacobs tjell.
Så förblefvo nu qvinnorne i fyra dagar på bergen.