Innehåll: Samuel låter blåsa i basunerne. Israël drager i härnad.
Stammarne uppräknas. Ett bud återvänder från hären och förkunnar Samuel,
att fienderne blifvit slagne.
Men då dagen till ända var, och natten instundade, reste sig Samuel, den
Öfverstepresten, och befalte Leviterne, som stodo inför Arken: Blåser i
basunerne och tänder eldarne på bergen, Söderut och Norrut, Österut och
Vesterut. Men Samuel var gammal vorden, så att Han sjelf på den tiden ej
plägade draga ut med folket i örlig.
Hören basunen, hur mäktig den ropar
Eldarne skåden på bergens topp![14]
Vägarne fyllas af väpnade hopar;
Israël drager till Siloh opp.
* * * * *
Rachel sina barn begråter,
öfver dem ej tröstas kan,[15]
Bröders blod ur jorden ropar,
upp, O Jacob! som en man;
Gjorda Dina länder Juda,
ned från väggen af Ditt tjell
Tag Ditt pantzar, kläd Dig i Din
starkhets-rustning, Israël!
Se! och ren högtidligt bryter
arken upp och stam vid stam,[16]
Under klangen af trummeter,
tågar öfver Jordan fram.
Främst, ett Lejon, drager Juda;
främst, ett Lejon djerft och ungt;[17]
Stolt är gången, stark är stämman,
ramens tag är djupt och tungt.
Simeon sitt härskri höjer
invid Hans; och från sin våg[18]
Hafvets örnar, Dan och Asser,
sluta sig till deras tåg.[19]
Oförskräckt till strids Naphthali
drar från sina fjellar ner,[20]
Lik tigrinnan när hon från dem
hungrig sig på rof beger.
Sebulon, Din pil är säker,
och Isaschars herdelans,[21]
Blank och stålsmidd fjerran sprider,
stridens stjerna! Du Din glans.
Ephraim välsignad vare
och Hans vandring ut och in,[22]
Josephs dubbelsvärd ej sviker,[23]
slungan ej i Benjamin.[24]
Ingen saknas; Gad och Ruben
landets sköldar begge två,
Ren på andra sidan Jordan
längesen i väntan stå.[25]
Hel Dig här, Du Jacobs trygghet,
hel Dig i Din äras glans;
Se, Du hastar hän till striden,
glad som jungfrun till en dans,
Stark som vårens flod från Hermon
ned uti Dameseks dal;
Ho kan väl dess vågor tälja?
ho kan Dina kämpars tal?
Härligt slå de vid hvarannan,
härlige i vapnens dån,
Såsom palmer invid vatten,
cederträd på Libanon.
Ho är då som Du, Din like?[26]
ho han stånda Dig emot?
Hvilken Gud är som de starkes,
är som Herran Zebaoth.[26]
-- Hvad, men kommer ej från hären
ren en man tillbaka der?
Och af fröjd Hans blickar stråla,
segerbud han till oss bär!
"Salighet af Herran gifven
är åt Jacobs hus i dag.
"Härarne tillsammandrabbat,
slagit är ett väldigt slag.
"Fienden i trenne läger
stod i går vid Jaboks flod[27]
"Och i dag dess bölja hvälfver
röd utaf hans kämpars blod!
"Israël mot honom trädde;
se! och ren den myckna här,
"Hvaruppå Han stolt förtröstat
krossad och förskingrad är.
"Så när dagens konung, Solen,
upp på himlahvalfvet går,
"Nattens rofdjur fly till bergen,
lemnande ett blodigt spår;[28]
"Så den vilda gräshoppskaran,
när som östanvinden blås,
"Rycks från halflörtärda fältet,
drifs till hafvet och förgås.[29]
Då nu Samuel detta af budet förnam, vardt Hans ande åter lefvande i
Honom och Han prisade Jacobs Gud och drog åter till Sitt hus i Ramath.