En Jungfru, näbbig, skön och grann,
Och icke obelefvad heller,
Sig par bricol i lek befann
Bland idel Fröknar och Mamseller,
Och sprang så väl som någon ann.
Det blef ett väsen, kan ni tänka:
"Nej! detta är den sidsta qväll,
Som jag för min del springer Enka":
Så svor hvar Fröken och Mamsell.
Men en var bittrast bland dem alla:
Hon gick till flickan, der hon satt,
Och fast hon såg dess tårar falla,
Så sporde hon med bittert skratt:
"Hvad har Prinsessan att befalla?"
Nu kunde Jungfruns kavaljer
Ej svälja harmens galla mer:
"Min nådiga! tänk på att bruka
En verksam kur för afundsjuka;
"Tänk, om den Jungfrun skulle bli
En vacker dag Mamsell, som Ni!"
"Men jag försäkrar Er min Herre,
Föll Damen in med raseri,
Att jag kan aldrig _Jungfru_ bli":
Han sade blott: "så mycket värre!"