Ack! du vet ej, goda Flicka,
Huru afundsvärd du är:
Englar på din oskuld blicka
Speglande sin egen der.
Lika lugn, som svanen simmar
Från strand till strand i sitt sund,
Du lemnar de flyende timmar,
Och möter hvar kommande stund.
Ja, tag ut din rätt af tiden,
Eljest stjäl han undan den;
Snart är blommans stund förliden,
Och blott törnet står igen.
Snart hon bryts, den långa keden
Af vänner utan all flärd;
Snart skils du från barndommens Eden,
Och träder i mödornas verld.
Räds dock ej, att himlen nekar
Sällheten åt dina dar:
Sen du lemnat vårens lekar,
Är din glada sommar qvar;
Och fast denne snart förflyter,
Blir ej din oskuld förstörd:
Hon blott sina blommor förbyter
I dygdernas mognade skörd.