Hvi sörjer jag? hans blickar falla
Också till min bortgömda stig.
Om han med godhet vårdar alla,
Visst vårdar han då äfven mig.
Den suck, mitt bröst mot himlen sänder,
I molnets bäddar icke dör,
Från Skaparns thron den återvänder,
Och glädjen till mitt hjerta för.
Hvi har jag glömt den sista rösten
Utaf en far, som ej är mer:
Den säkraste den bästa trösten
Är den, som du åt andra ger.