-- Vi tar en bil, sade F.
-- Nej! sade jag, vi tar en spårvagn. Det blir billigare. Sockret håller
på att ta slut och man får bara köpa ett kilo i taget.
Vi togo en spårvagn. F. hade tre paket. De voro rätt vanliga paket i
brunt omslagspapper och det hör alls inte hit vad de innehöllo.
F. lade paketen på motorn till plattformen och så foro vi till den
restaurang där vi ämnade äta frukost. Då vi suttit ett ögonblick och
sett på matsedeln, ryckte F. till, stirrade rätt ut i luften och sade:
-- _Paketen!_
Därpå rusade han upp och ut på gatan. Efter femton minuter kom han
tillbaka och var rätt varm.
-- Hur gick det, sade jag, jag förstår att du glömde paketen i
spårvagnen.
-- Javisst! Man ska inte åka spårvagn! Men jag fick dem! Jag tog en bil
och sa till chauffören:
»Kör efter alla spårvagnar på vita linjen och stanna vid var och en!»
Han gjorde så och sedan jag undersökt 6 vagnar fann jag paketen i den
sjunde. Har du beställt någon mat?
Vi åto en god och lätt frukost, ty det var på sommaren, och då vi kommo
till kaffet sade jag:
-- Var det något värdefullt i paketen?
-- Paketen, svarade F., dom glömde jag i bilen.
[Illustration]