-- Nu ska ni få höra, sade Nykvist. Jag kan en gåta eller ett problem.
-- Jag tycker inte om gåtor, sade Brink. Är det den där med galoscherna?
-- rött inuti och svart utanpå?
-- Jag kan en annan gåta, sade Sundström. Vad är det för likhet mellan
ett piano och en huggorm?
-- Duger inte ett pianino? sade John.
-- Jovars -- nå vad är det för likhet?
-- Jag tycker inte om att bli avbruten, sade Nykvist, min gåta är ett
_matematiskt problem_. Den är intressant.
-- Jag vill veta det där med huggormen och pianot, sade Laura.
-- Båda börjar med b, sade Sandström.
-- Nej, sade Brink, huggorm börjar med h och piano med p.
-- Det är möjligt, sade Sandström, men _båda_ börjar med b. Om man kan
stava.
Då körde vi ut Sandström.
-- Mitt matematiska problem lyder så här, sade Nykvist:
Det går två tåg. Ett från Stockholm och ett från Örebro. Bägge tågen
avgå samtidigt, men det tåg, som går från Örebro, går fortare. När de
två tågen mötas, vilket av dem är då närmast Stockholm?
-- Huru mycket fortare går tåget från Örebro, sade Brink, som är
nyfiken.
-- Det vet jag inte, det hör inte till saken. Men vi kunna ju säga att
det gör fem knop mer.
-- Tåg gör inga knop, sade Laura, som varit bekant med en sjökapten. Det
är bara båtar som gå med knop.
-- Nå, sade Nykvist, låt oss då antaga att tåget från Örebro går åtta
kilometer i timmen under det att tåget från Stockholm bara går fem.
Huvudsaken är att bägge avgå på en gång och att de mötas på linjen.
Vilket tåg är då närmast Stockholm?
-- Är det dubbelspårig bana? sade John.
-- Naturligtvis, det är inte meningen att det skall bli sammanstötning,
sade Nykvist. Idiot.
Därmed var John borta ur denna historia.
-- Jag förmodar, sade Laura, att Örebrotåget, som går fortare, måste
vara närmare Stockholm än det andra, då de mötas.
Brink tänkte, och så sade han:
-- Stockholmståget, som går långsammare, är närmast, ty det har ju inte
hunnit så långt från stationen.
-- Nej, ingen har rätt, sade Nykvist. Det är ju så enkelt. Bägge tågen
äro, då de mötas, _precis lika långt från Stockholm_. Det kan ju ett
barn begripa!
-- Inte jag, sade Laura. Jag förstår det inte alls.
-- Du är inte heller något barn längre, kära Laura. Men kom skall jag
visa dig. Du ställer dig vid den där väggen, och jag vid den här, och så
gå vi emot varandra på en gång. Nå, hur långt äro vi från väggarna?
-- Det förstås, vi äro lika långt, sade Laura, men det är väl mycket
längre mellan Örebro och Stockholm?
-- Nykvist har händelsevis rätt, sade Brink. Det är ju så naturligt. Låt
oss tala om något annat.
Då återkom Sandström.
-- Var har du varit? sade Brink.
-- Jag har varit ute och köpt en tågtidtabell -- _det går inga tåg på en
gång från Stockholm och Örebro och därmed förfaller ju hela historien_.
Då talade vi om något annat.
P. S. Den uppmärksamme läsaren finner strax att Sandström kördes ut
_innan_ problemet började debatteras. Och därmed förfaller ju historien
en gång till.
[Illustration]