I dag är det påskaftons morgon och solen lyser som på riktiga våren. Jag
har gått i solgata till min byrå och lagt märke till att landsorten
kommit till stan. På Hamngatan mötte jag en äldre dam med röda
mustascher. De klädde henne. I denna råa brutala tid måste ett par röda
mustascher klä en äldre kvinna.
Litet längre fram kom en dam i kort päls och tunna svarta silkesstrumpor
med naturligtvis snögaloscher till. Hon frös om benen så att hon var blå
i ansiktet.
Utanför Kompaniet stannade jag. Där lågo i ett fönster vårens herrhattar
i alla möjliga former och färger. En del vackra och en del avskyvärda.
Så tänkte jag: vilken hatt har du på dig i dag? Jag visste att det var
en mjuk hatt men jag hade glömt om det var den bruna Stetson från
Silvander eller den grå eller den mullvadsfärgade. Naturligtvis kunde
jag icke med bibehållen aktning för mig själv ta av mig hatten på gatan.
Jag kunde icke heller gå in i en port -- det skulle förefalla skamset.
Det återstod mig ingenting annat än att gå in på Kompaniet och köpa en
ny hatt för att få veta vilken jag bar på huvudet.
Jag gick in. Nere i stora ljusgården stodo långa bord med påskägg i alla
färger och storlekar. Jag gick dem stolt förbi ty jag hade nyss hos
Siwertz (inte författaren, utan konditorn) köpt 3 ägg åt mina barn, 1 åt
min hustru och 1 åt en annans barn som är sjukt. Jag gick till vänster,
till hattarna. Men så stannade jag plötsligt och tänkte: det kan gå som
med den lille gossens pälsmössa! Hela din dag kan bli förstörd. Vänd om
medan det är tid!
+Den lille gossens pälsmössa.+
Det var en gång en man från landsorten som reste till Stockholm med sin
lille gosse för att köpa honom en pälsmössa. Mannen reste inte enbart
för pälsmössans skull men den var med som led och länk i det hela.
Mannen sade till en vän:
-- Medan jag kommer ihåg det skall jag gå och köpa en pälsmössa åt
Edwin.
Edwin är inte något vackert namn men det kan inte f--n (fan) hjälpa.
-- Då gå vi till Kompaniet sade mannens vän och så togo de en bil dit.
Bilen hör till historien. Dess roll kommer i sista akten.
Mitt i ljusgården stod en man i uniform och på hans mössa lästes ordet
Upplysningsman. Herrarna gingo till honom och sade:
-- Var kan man få köpa en pälsmössa till en liten gosse?
-- På gossavdelningen tre trappor upp -- hissen därborta!
Herrarna gingo till hissen. Den var sönder. Förmodligen på grund av
bristen på brunsten som gör att telefonister inte kunna höra eller
svara. Den man som uppfann brunstenen som orsak till allt telefonslarvet
är nästan lika genialisk som den som uppfann telefonen.
De togo trapporna.
_På Gossavdelningen._
-- Finns här en pälsmössa till en liten gosse?
-- Nej, det ha vi inte. Det finns på pälsvaruavdelningen -- hissen till
höger.
Herrarna togo trapporna, ty de visste vad de gjorde.
_På Pälsvaruavdelningen._
-- Finns här en pälsmössa till en liten gosse?
-- Nej, det ha vi inte. Det finns på Konfektionsavdelningen, nedra
botten till vänster!
Herrarna kommo slutligen till Konfektionsavdelningen. Under vägen köpte
de 3 tvålar, en sidenkudde och en korsettskyddare.
_På Konfektionsavdelningen._
-- Finns här en pälsmössa till en liten gosse?
-- Nej, det finns inte här. Det ha vi på Sportavdelningen, nedre botten
till höger.
Herrarna gingo till Sportavdelningen och under vägen fotograferade de
sig, skrevo vykort till Falköping och drucko alkoholfria drinkar vid en
bar.
_På Sportavdelningen._
-- Finns här en pälsmössa till en liten gosse?
-- Nej, det ha vi ej. Det finns på Gossavdelningen.
-- Försök inte. Vi ha varit där.
-- Då finns den på Pälsvaruavdelningen.
-- Vi ha varit där. Och på Konfektionsavdelningen. Pälsmössa för gosse
finns inte.
Biträdet bugade, medgivande.
Herrarna lämnade sportavdelningen och leksaksavdelningen och
bokavdelningen och karamellavdelningen och mjöl- och grynavdelningen och
gungstolsavdelningen och stoppademöbelavdelningen och kulörta
västavdelningen och förnicklade dörrhandtagavdelningen och stodo på
Hamngatan. Där stod också bilen. De tittade på den och så kastade de ett
sista öga på Kompaniet. _Där mitt i ett fönster på en rak pinne hängde
pälsmössan för en liten gosse!_
Mannen från landsorten och hans vän snurrade in igen genom virveldörren
och ramlade rätt på en liten elegant herre som stod behagfullt lutad mot
en disk full av porslinshundar, i vilka man kan sätta en elektrisk lampa
för att de skola lysa bättre.
Mannen från landsorten tog den unge eleganten i knapphålet och ledde
honom ut ur ljusgården, ut genom virveldörren, ut på gatan, fram till
fönstret med pälsmössan på pinnen och sade:
-- Just den mössan vill jag köpa! Just den mössan! De tre herrarna
återvände i affären. Det eleganta biträdet sprang fram till en
avdelningschef, denne sprang till en annan avdelningschef som
telefonerade till 18 andra avdelningschefer. Slutligen lade denne
avdelningschef ned luren, försvann i en hiss utan brunsten, kom tillbaka
en trappa och viskade något till det första eleganta biträdet som bugade
sig för mannen från landsorten och sade:
-- Den mössan som min herre önskade köpa kan vi inte sälja _för vi vet
inte vilken avdelning vi ska skriva den på_.
Nu kommer bilens roll. Den förde de båda herrarna till en restaurang.
Taxametern visade 38 kr. och 25 öre, däri inberäknat de 10 procent som
tillagts med anledning av det ännu pågående världskriget.
På Hattavdelningen köpte jag en mörkblå Christyhatt, mjuk och med rätt
raka brätten. Den hatt jag bar förut var min bruna Stetson från
Silvander.
[Illustration]