... Omtaladt i Baba-Mezia, eller "Den Mellersta Ingången" till den
Heliga Shas... Herren älskar högre de ingångsdörrar, som äro märkta med
Halacha, än han älskar synagogor och skolor.
* * * * *
På den tiden pågick det en tvist mellan Mishna lärarena och Rabbi
Eliezer angående en viss bakugns lagenliga renhet, om hvilken det
står skrifvet i Baba-Mezia i den babyloniska Talmud. Ty medan alla de
andra ansågo att ugnen enligt Halacha borde förklaras oren, påstod
Rabbi Eliezer att den var ren; och han kullkastade alla deras argument
och bemötte alla deras invändningar, ehuru de icke ville erkänna sig
öfverbevisade. Slutligen uppmanade Rabbi Eliezer ett johannisskidträd
att bära vittnesbörd om hans tolkning af lagen. Och trädet lösgjorde
sig från marken, höjde sig i luften med mulldrypande rötter och rörde
sig fyra hundra yards framåt, samt planterade sig därpå, skälfvande,
åter ned i jorden.
Men Mishna lärarena, som voro vana vid underbara ting, blefvo föga
imponerade, och de sade endast: "Vi kunna väl icke fästa afseende
vid ett johannisskidträds vittnesbörd. Skulle ett johannisskidträd
undervisa oss om Halacha? Skulle ett johannisskidträd lära oss lagen?"
Då vände sig Rabbi Eliezer till bäcken, som därutanför oupphörligt
frammumlade samma sång, "Bär vittnesbörd för mig, o du rinnande
vatten". Och strömmen ändrade sitt lopp; dess vatten drog sig tillbaka
och flöt ånyo in i urkällan och lämnade de nakna kiselstenarna i
flodbrädden att torka i solskenet.
Men de vise männen vidhöllo fortfarande sin åsikt, sägande: "Skulle
en bäck pladdra för oss om lagen? Skulle vi hällre lyssna till ett
rinnande vattens röst, än till Den Helige — välsignad vare han — och
Hans tjänare, Moses?"
Då blickade Rabbi Eliezer upp mot murarna, som buro heliga inskrifter,
och utropade: "Så vittnen då äfven ni, I heliga murar, att jag
dömt riktigt." Och murarna darrade, böjde sig inåt och buktade sig
som spända segel, då vinden kastar om, samt hängde hotande öfver
Rabbinernas hufvuden. De skulle äfven nedstörtat, om icke Rabbi Josua
kväst dem, sägande: "Hvad angår det er, om Rabbinerna träta om Halacha?
Viljen I krossa oss? Hållen er i styr!" Då lydde murarna Rabbi Josua
och störtade ej ned, men de återtogo icke häller sin ursprungliga
plats, ty de lydde äfven Rabbi Eliezer, — hvarför de ännu i denna dag
stå fallfärdiga.
Då Rabbi Eliezer sålunda insåg att deras hjärtan voro hårdare mot
honom, än själfva husets stenar, utropade han: "_Må Bath Kol döma
mellan oss_." Hvarpå byggnaden skakade ända till grundmurarna, och en
Röst från himlen svarade, sägande: "Huru vågen I uppresa eder mot Rabbi
Eliezer, ty Halacha samstämmer i alla afseenden med hans utslag."
Men Rabbi Josua reste sig oförskräckt midt ibland dem, och sade:
"Enligt lag behöfva vi icke rätta oss ens efter en Röst från himlen. Ty
Du, O Gud, har längesen skrifvit i den lag Du gaf på Sinai bärg, att
'_Du skall rätta dig efter flertalet_'." Och de ville ej lyssna till
Rabbi Eliezer, utan bannlyste honom och läto med eld förstöra alla hans
lagtolkningar.
(Nu påstå några, att Rabbi Nathan haft en uppenbarelse af Profeten
Elia, som intygat, att Gud själf låtit bedraga sig i denna
angelägenhet, och erkänt att han misstagit sig, sägande: "Mina barn ha
öfvervunnit mig! Mina barn ha besegrat mig!" Men då vi äfven veta, att
tredjedelen af allt korn, af alla oliver och af allt hvete i världen
blef angripen af röta till straff för Rabbi Eliezers bannlysning, så
kunna vi väl förstå att han icke hade misstagit sig.)
Medan Rabbi Eliezer ännu var under förbannelsens ok, sjuknade han
häftigt, utan att Rabbinerna visste något därom. Men så stor var hans
lärdom, att Rabbi Akiba och alla hans lärjungar kommo till honom för
att erhålla undervisning... Då reste sig Rabbi Eliezer på armbågen och
frågade dem: "Hvarför kommen I hit?"
"Vi komma för att lära oss Halacha", svarade Akiba.
"Men hvarför han I ej kommit förr?"