Och då skattmästaren vägrade, svarade BarHedia honom intet.
Likväl kom skattmästaren ännu en tredje gång, och sade:
"Jag drömde att maskar uppåto hela min högra hand. Uttyd denna min
dröm."
Då hånade Bar-Hedia honom, sägande: "Gå och se hur det står till i
konungens silkesförrådsrum, som anförtrotts i din vård, ty maskarna ha
vid detta lag helt och hållet förstört allt silket."... Och det, som
Bar-Hedia sagt, var sant.
Hvarpå konungen vredgades och befallde att skattmästaren skulle
halshuggas. Men denne protesterade, sägande: "Hvarför döda endast mig,
då juden, som till först varseblef maskarnas därvaro, ingenting nämnde
därom?"
Då hämtade de Bar-Hedia och förhörde honom. Men han hånade
skattmästaren, sägande: "Det var emedan du var alltför girig, för att
betala mig en sus, som konungens silke blef förstördt."
Hvarpå romarena, ursinniga af vrede, böjde topparna af två unga
cederträn mot hvarandra och bundo fast dem med ett rep. Och de fäste
Bar-Hedias högra ben vid den ena trädtoppen, och det vänstra benet
vid den andra och afhöggo därefter repet med ett svärd. Och de två
cedrarna, som plötsligt återtogo sin naturliga ställning, söndersleto
Bar-Hedias kropp i två lika delar, så att hans inälfvor runno ut och
till och med hans hufvud, klufvet i två hälfter, gaf hjärnan ifrån sig.
Ty den store Rabbas förbannelse låg öfver honom.