Om han bara kunde tala _riktigt_ med Göran -- -- --

I detta ögonblick föreföll det honom så enkelt. Han skulle säga: -- Ser

du, du förstår, att till en början sto Edgar där uppe på byrån och om

nätterna där på bordet vid sängen. Och så slog Ida sönder den och jag

fick den -- -- -- Den var _riktigt_ min. Förstår du inte -- -- --?

Skulle inte Göran kunna förstå detta -- -- --? Det var ju så enkelt

-- -- -- Och så slapp han att ljuga med det där om velocipedhästen eller

be sin far om den. Nu var han säker på att hans far _aldrig_ skulle ge

honom en sådan häst. Om nu bara Göran kunde förstå -- -- -- Och så kunde

de leka tillsammans om eftermiddagarna med den och ha roligt. Göran

kunde få komma hem varenda dag, om han ville...

Men nästa morgon stod Göran och väntade på honom i bulevarden utanför

skolan. När han fått syn på Stellan, sprang han mot honom, men på några

meters avstånd stannade han. Också Stellan stannade. En lång stund blevo

de stående och sågo på varandra likt två homeriska hjältar ögonblicket

innan de, före sammandrabbningen, börja utslunga okvädinsord mot

varandra.

-- Ja har frågat mamma om din häst.

-- Ja, dä kan du göra, om du vill. Va bryr ja mig om dä?

-- Dä gör du _visst_ det!

-- Nå, vad sa hon då?

De stodo tysta en lång stund och mätte varandra med blickarna.

-- Nå, vad sa hon då?

-- Du sa ju, att du inte brydde dig om va mamma sa?

-- Nä, dä gör ja _visst_ inte.

-- Jo, hon sa, att du bara skojar liksom din pappa.

-- Va säger du! _Skojar min pappa!_ Han som ä så ond så! Nä du, han

skojar _aldrig_!

Göran teg. Stellan fortsatte sin väg, förbi Göran, i en halvcirkel.

Åter igen visste inte Göran, vad han skulle tro. Han sprang efter

Stellan:

-- Säg du, Stellan, du ska få tre karameller _två_ lördagar å ra och den

här kniven om ja får se din häst?

Han tog åter igen ur blusens innandöme fram kniven med det halva

bladet.

Stellan, betraktade den noga. Men det var endast som han låtsades. Han

förstod, att nu var den kritiska stunden inne. Nu gällde det, om han

skulle kunna få Göran _att förstå_ -- -- -- Han lämnade kniven tillbaka,

tog Göran om halsen och förde honom avsides.

Dagdrömmar En man utan humor I · 第 10 / 28 题