Följande förmiddag sutto Kilo, Max och Falkenström i biblioteket
samtalande om helt andra saker, och Falkenström syntes befriad från sitt
onda. Han hade glömt bort det. Max talade:
-- Denna idé med klostret spårar man först hos Huysmans. Som vi minns
började han som Zolas lärjunge och utvecklade genren nedåt, grävde genom
matjorden så att han råkade alven, grus och stinklera. Då blev han led
på alltihop, på sig själv och världen. Men han ville ändå längre ned och
se vad som fanns under gruset. Han började forska i det fördolda utan
egentlig tro på att något fanns bakom förhänget. När han då träffade
väsenlika krafter med fast vilja, tog han upp kamp, blev slagen och
sökte bot. Dock, i stället för att grunda det konfessionslösa klostret,
gick han direkt till La Trappe, det strängaste av alla katolska,
underkastade sig penitens, biktade och fick absolution. Därpå irrade han
en tid, stridande med tvivlet, tills han slutligen tog munkdräkten hos
Benediktinerna i Solesmes. Men just som han fått inträdet och satt sig
på stolen, så brast den. Republiken stängde klostren, det vill säga
öppnade dem, och därmed var den sagan slut.
-- Var Huysmans en troende?
-- Ja och nej! När han kommer till Trappisterna så frågar han sig: »Vad
har jag här att göra? Vem har drivit mig hit?» Hans samvete är skapligt,
han ångrar men med reservation, han ledes mera vid livets banalitet och
är genom sin djupa bildning främmande för samtiden. När han sitter i
klostrets trädgård väntande på bikten, röker han en cigarrett, och
tänker ett ögonblick springa ifrån alltsammans, men kan icke. Han går in
till bikten och gör opp sitt förflutna, och i det ögonblicket erfar han
något stort som kunde kallas religiöst.
-- Vad är det?
-- Vad religion är? Försökom några definitioner: Jag säger: religionen
är Anschluss mit Jenseits, på svenska: anknytning med det transcendenta;
kontakt med kraftkällan ...
-- Vad är tron då? frågade Falkenström.
-- Tror du icke?
-- Nej!
-- Det narras du! Ty det du vet, det tror du. Du tror det är tisdag i
dag, emedan du vet det. Alltså tror du under vissa förhållanden. Men hur
vet du att det är tisdag i dag? Därför att det står i almanackan, svarar
du. Men det står icke i almanackan att i dag är i dag. -- Jag hade en
gång en vän som rökte opium och sov i trettiosex timmar. När han
vaknade, hade han glömt tid och rum. Hans ur hade stannat, och för att
utröna vad det var för en dag, skulle han se efter i almanackan. Där
stodo ju alla årets dagar och även den dagen, men det stod icke vilken
dag det var i dag. Hur skall du få reda på det då? Du frågar de andra.
Men de andra frågar dig eller varandra, det är alltså något
konventionellt, som astronomerna ha bestämt och som vi få antaga på god
tro, efter som vi icke kunna kontrollera det. För övrigt är det icke
tisdag i Amerika utan måndag. Där ser du så rörligt, så vacklande även
ditt vetande är. Emellertid, du tror vad du vet; men vet du det du tror?
Ja, naturligtvis efter som du tror det du vet ...
-- Detta är tankeexperiment -- -- --
-- Ja, just det, och vi anställa tankeprövningar, söker utröna hur långt
man med tänkande kan sondera det okända. Och vi ha upptäckt att
tänkandet är lika djupt sjunket som allt annat dekadent. Du vet att i
Regula de tri man med tre bekanta söker den fjärde okända; och när jag
ställer upp den matematiska syllogismen rätt, drar riktiga konsekvenser
genom att räkna rätt, så är jag tvärsäker om att ha funnit det okända X.
Men om du har tre eller flera säkra premisser, och därav söker draga en
logisk konklusion, så stannar du ofta framför följdsatsen, emedan du är
feg för dagens opinion. Vill ni höra hur jag anställt ett experiment för
att utröna om det finns någon sanning i det gamla, så osannolika
antagandet av järtecken, eller uppträdandet av naturfenomen, vilka
åtföljas av händelser som inverka på människors öden? Hör mig i fem
minuter, skola vi diskutera sedan.