“Och Odilon Barrot?“ frågas från alla sidor; “Odilon Barrot?“
Ingen har ännu fått underrättelse om denne mäktige man.
Hvem, om ej han, stormens fader, skall kunna besvärja den?
Men äfven Odilon Barrot har varit ute med en lista.
“Odilon Barrot och Thiers! Thiers och Odilon Barrot!“ har han ropat
nedanför en annan barrikad.
Man skrattade icke, men riktade deremot en bössmynning på honom.
Då försvann han, oppositions-chefen, och syntes icke till, förrän han,
såsom franska republikens minister, hjelpte Österrike och Neapel att
störta republiken i Rom.
Emellertid står det förtvifladt till i Tuilerierna.
Det kungliga skeppet tager läck på alla sidor.
Fåfängt har man inom några timmar kastat tre ministrar öfver bord.
Stormen fortfar, och man varskor silfverskummet kring de spetsiga
bränningarna.
Då inträder Emile Girardin, den ryktbare redaktören af La Presse, också
oanmäld.
Emile Girardin är för Frankrike hvad Lars Hierta är för Sverige.
De hafva samma fyndighet, samma uppfinningsförmåga, samma fina väderkorn
på den rådande opinionen, samma ovanliga snille.
Dock är kanske Hierta något försigtigare, innan han stiger åstad. Men
monsieur Girardin är djerfvare och modigare än herr Hierta.
“Sire“, säger Girardin till konungen, “hvad gör ers majestät?“
“Jag utnämner Odilon Barrot till konselj-president“, svarar konungen,
som verkligen är sysselsatt med att skrifva.
Man tror helt enfaldeligen, att Odilon Barrot, såsom president i stället
för Thiers, skall göra slag i saken.
“Det är för sent!“ ropar Girardin.
Konungen betraktar med förvåning Girardin.
Det är för andra gången han hör detta olycksbådande ord.
“Sire“, fortfar Girardin, “i denna stund är det icke en
ministère-förändring som folket vill: det är tronafsägelsen ... Afsäg er
tronen, sire, eller finns det om en timme i Frankrike hvarken folk eller
konungadöme!“
Konungen tappar pennan.
“Sire“, säger Girardin räckande honom pennan, “en minuts dröjsmål och
allt är förloradt.“
Konungen famlar nästan medvetslöst med händerna på bordet.
“Se här proklamationen, som jag redan låtit trycka“, yttrar Girardin,
hållande framför konungens ögon ett tryckt papper, på hvilket står:
Konungens tron-afsägelse.
Hertiginnans af Orleans regentskap.
Kammarens upplösning.
Allmän amnesti.
Konungen tvekar, och man kan ej undra derpå.