Simon reser sig oskadd från marken och kastar en blick på sitt åkdon,
hvars begge dragare störtat.
Af de fem personer, han nyss lemnat qvar på vagnen, ser han numera
ingen.
_Liberté_ har försvunnit och försvunnit hennes skyddande vakt.
Men ur de torra blomster-guirlanderna spira upp nya friska röda blommor.
Simon böjer sig öfver kusksätet.
Nedanför det ligger Félix med tömmarne ännu i stelnande hand.
Simon, som icke släppt den röda fanan, famlar med den lediga armen i
midten af vagnen, och när denna arm ånyo höjer sig, bär den en ung
qvinnas blodiga lik.