_Kipumäki_, hänvisa ock troll ofta plågorne. Deriveras af Svenska
ordet _Heel_, som emottog dem, som ej voro märkte i tiden med Sverds
(_Geirs-uddi_), och sägnade de döda, som lefvat väl.
HERHILÄINEN, (En Bålgetinge) i Runor; upkom då _Karilainen_ stötte
med sin häl i jorden. Se _Karilainen_.
HIIDEN eller _Hijjen Emäntä_; Hijsis Stygga hustru; af dess sträfva
hår togs strängar til Wäinämöises nya och märkeliga harpa.
Kust' on kielet kantelossa?
Jouhista hywän orihin,
Hiuxista Hijjen emännän,
Weden wahoista walitut,
Se _Hijsi_.
HIIDEN eller _Hijjen_ HEIMOLAINEN, Hijsis Slägtinge och anförvandt.
_Wuorten- haltia Hupiat_ rectius, _Upia_, en som förvarar och gömmer
malmstreken i berg -- Bergs-rå.
HIJJEN-HEVONEN, en helfvetes Fri-trafvare, hvarpå _troll_ och sjelfva
_Pesten_ skjutsades til afgrundens klippor. Pesten (_Rutto_) får
denna skjutshäst på följande sätt:
Lähe kumma kulkemaan,
Maan paha pakenemaan,
Ihosta alastomasta;
Kyllä mä sullen annan kyyin
Ja annan ajo hewosen,
Jonk ej kynnet jäällä nuljak,
Jalak räiskyk kalliolla,
Sija tuonne kunna käsken,
Otas Hijjestä hewonen,
Warsa wuoresta walihtek,
Kotiis männäxesi;
Kuin sinä liet kyytiä kysywä,
Anowa ajo hewosta:
Tunnema sinua manoan,
Ajoaxes hyvästi,
Tuonne Turjan kallioon,
Wuoreen teräxiseen;
Aja sitten kalliot kowastik,
Pesät Hijjen pelmuutak.
Kotiisi männesästi
Hijjen hirmu kankahia,
Ikusseen helwettijn,
Jost et kuulu kuuna päänä
Ilman sinä ikänä:
Mäne sinne kunne käsken
Lapin sysmän synkiään,
Pohjan pellon penkereen,
Mäne tuonne kunne käsken
Pimiäseen pohjolaan.
Far tilvägs du underliga,
Fly du landsplåga
Ifrån det nakna hullet;
Nog skall jag ge dig skjuts,
En häst at köra med,
Hvars hofvar ej flinta på isen,
Hvars fötter ej snafva på hällan,
Kör dit jag ber dig,
Tag häst ifrån blåkullan,
Välj dig en fola ifrån berget,
Til din hemresa,
Om du frågar efter skjuts,
Och begärar en trafvare:
Jag manar dig dit,
Så at du må köra friskt,
Dit til fjälls i Norrige,
I ståhlhårda berget;
Kör sedan hårdt på hällarne,
Häf Blåkulls ugnarne huller om buller.
Då du far hem.
Efter blåkulls hiskliga sandmoer,
Til den eviga afgrunden,
Hvadan du ej hörs någonsin,
Ej heller syns i evärdeliga tider:
Far dit jag visar dig,
In i Lappmarkens tjockaste skog,
I nordens åkerbrink,
Far dit jag ber
I den mörka Norden.
HIJJEN-HIRWI, de Göthers _Alpandir_, et ohyggeligt djur, på hvilket
Sigurd ridit. _Peringskjöld_ gör det til en Elephant. I Finska Runor
är det en elg; _Hijsis_ tamde dragoxe. Af des tagel togs afven
harpsträngar til Wäinämöises välklingande harpa. _Hiwuksista Hijjen
hirwen, karwoista merikateen_.
HIJJEN-IMMI, en Hijsis hus-jungfru, en dugtig möja; också af dess
sträfva tagellika hår tog Wåinämöinen strängar til sin harpa.
Teki harpun hauwwin luusta,
Kandelen kalan ewästä,
Pani kielet kandeleseen
Hiuxista Hijjen-immin,
Jouhista uwet orihin.
HIJDEN-KIUKAAT, eller _luolat_, i Björneborgs Lähn, stora stenrösar
eller Jättegrafvar, dylike, som ock finnas i österbotn; förmenas vara
af Hijsis slägt och afföda upstaplade, dels nedfallne boningsrum,
dels Grift-ställen ifrån Braane-åldren; hvartil märken funnits i de
qvarlefvor af karl- och häst-rustningar, som ibland aska och bengrus
träffats under desse stenhögar, hvilka finnas på ansenliga högder i
skogarne -- Se Jätit och Åbo Tidn. 10:de årgången för år 1783, p. 186
-- och 9:de årgång, för år 1782, sid. 221 och följ.
HIJJEN-KISSA, Se _Kipinätär_.
HIJDEN-LINNA, et upstapladt berg, af Hijsi utsedt til Slott Paldamo
-- Se _Kalewan pojat_.
HIJJEN-LINTU, i.e. _Ampiainen_, så kallades Getingen, och ansågs för
en blåkulles fogel.
HIJJEN-PESÄT, Bergstrolls boningsrum, Se _Hijjen-Kiukaat_ och _Hijjen
hevonen_.