AARNI, en vålne, som tros ligga öfver gömda skatter i jorden; kallas
_Aarnion haltia_, _Aarni haudan isäntä, joka makaa Aarteen päällä_.
Då skatten nedlades, gjordes flere löften, såsom: at en röd tupp,
eller 3 fårhufvuden, m.m. skulle offras åt _Aarni haudan haltia_,
eller draken, af den som ville uptaga de gömda penningarna &c.
Se _Kratti_. -- Skattgräfvare hafva så väl här, som i Tyskland,
hvarjehanda vidskeppeliga uptåg, då de leta efter skatter. Se
_Fresenii Past. Saml. om Skattgräfvande_: de mumla, läsa troll-ord,
kasta tärningar af bly, offra, bruka slagruta; och finna sig dock
ofta bedragne såsom Alchemisterne.
Aarni ses om Solskensdagar, och nattetid vid eld, i skogar och på
backar uptorka och skura sina möglade skatter; ofta höres han skallra
sina Riksdalrar, då han är gunstig åt någon melancholisk penningekär.
Dock, oaktadt all vidskeplighet, finnas än ofta här i Finland
penninge-gömmor, som blifvit af invånarena nedgräfde dels i förra
seculo, då _Wenäjän Räikkä, pelko wuosi_ var, eller Ryssens
fiendtliga infall befarades, 1656. (Se Finska _Ajan-Tieto_), dels i
sednare krigstider omkring 1713 til 21; kanske också af någon gammal
Penninge-Gud, som af afvund och illvilja frivilligt nedgräfvit sina
pengar och redbarheter, på det hvarken barn eller slägt måtte efter
döden få någon del af deras svett och möda. -- Ännu händer någon
gång, at med notdrägter utur insjöar fås hela penninge-kistor,
hvilket händt för någre år sedan i Pijppola här i Sijkajoki Socken.
I Kemi och annorstädes har funnits, efter stora Ryskasegden och än i
våre tider, i gropar nedgömd Spanmål i skogarne. Se _Haltia_.
Af _Aarni_, såsom rikedomars och skatters gömmare, synes _Arils_tider
fått sit namn; såsom de äldste i verlden och de sällaste fordom varit
i _Jothanhem_ (Jothers, de Finnars land) långt förr, än _Krake_ fådde
guld och et så dyrbart mjöl dambade af _Frodes_ qvarnar, mjölk lopp i
floderne och ekarne svettades honing.
AATES eller _Audes_; en Finsk Drott, om hvilken v. Dalin säger, at
dess dotter var gift med _Wisbur_, son af _Wanlander_ och "_Drifva_,
en dotter af Finska Höfdingen _Snö_ eller _Nieu_; och vidare:
_Wisbur_ emottog efter Fadren _Wanlander_ Upsala öde, och förlikt
med Finska huset gifte sig med Finska Drotten _Athes_ eller _Aude_
den rikes dotter, som födde honom Sönerne _Gisl_ och _Audr_ (i
Finska Krönikan kallade _Gris_ och _Amund_), men snart förskjuten
måste med dem resa hem; hvarpå Wisbur med en annan qvinna aflade
sonen _Domalder_: den Finska _Hulda_ gaf då åter förbannelser, med
hvilka Gisl och Audr sändes til honom, at utkräfva åtminstone Modrens
morgongåfva, som var tre stora byar och en guldkädja. Resan var
dock fåfäng, oaktadt Gudarnas försäkran: at _Ynglingarne från den
stunden skulle sins imellan strida_ och _guldkädjan en gång blifva
en bane för den ypperste man i deras ätt_. Modren _Hulda_ ville med
vidskeppelser fördärfva _Wisbur_; men sönerne gjorde det med vapen:
de sköflade i Sverige och anstälte upror, hvarvid Fadren en natt blef
innebränd vid år 340.
"Men _Domalder, Wisburs_ Son af andra giftet, ärfde dock sin Faders
rike tillika med kriget, hvarigenom han intog många länder och
kallades _Jota-Dolge_ eller _Finnars förföljare_. Finland kallades
ock fordom _Jätteland_.
"Domalder blef offrad åt afgudarne för missväxt vid år 365. Denne
hungers nöd orsakade en stor folkflyttning ur Skandinavien, _Wiliner,
Wendler_ eller _Bergfinnar_ drogo ned åt landet in i _Skåne_, sedan
anförde af _Ajo_ til _Småland_, och vid år 370 til Gottland, samt
sedan til Tyskland." _Finnmarkken_ i Småland, och _Gottländska_
Språkets sträshet, äro bevis til _Finnarnes_ därvaro. Se _Vinder,
Joter, Jättiläiset, Drifva_.
AATINS barn, Nordens äldste invånare, se _Jätit_.
AHTI, En Sjö-rå, som gaf fisk och anropades af vidskeppelige
Fiskare. Kanske Lapparnes _Akte_ eller _Ahti_, den Lapske Afguden
_Stor-Junckarens_ Hustru, (Se _Veden-emä_) Finnarnes _Akka_. De
Grækers _Actæon, Pan_, piscatoribus & venatoribus favens, synes vara
den samma.
AHIKAINEN, Se _Ritikainen_, den samma som _Ahtolainen_.
AHTOLAINEN, En stygg ond vålne; et troll, som bandt ormar om sina
gärdsgårds-störar, i stället för vidjor. Ödlan kallas därföre i
Runorne: _Ahtolaisen aidan wittas_.
AJATTARA, -- _Ajattarot_ in pl. Skogs-Spöken -- Priapus. En ond
förskräckelig vålne af könet i skogar: förvillade Skogsmän och
jägare: nämnes i Finska Bibel-version i plurali 3 Mos. B. 17. v. 7.
_Ej pidä Ajattaroille uhrattaman_ -- i Svenska öfversättningen: åt
djeflomen -- Se _Hattara_.
AKKA, _Ukkos_ Hustru: en mägtig Gudinna, jämföres med _J. Maria_, och
tyckes vara den samma i medeltiden. I Runor heter det om _Mehiläinen_:
Pistä siipesi simaan,
Toinen siipesi meteen,
Akan wanhan wakkaseen;
Tuo sitten simoa tuolta...
och straxt därpå anropas _Mariatar_. Se _Ukko_.
AKKA, äfven en Sjö-Råderska, Hafs-Fru: bodde vid et sund; hon kammade
eller borstade sig, och då därvid hände at en tinne eller borst
flög i sjön; blef däraf genom böljornes skummande en tomt-orm och
metmaskar. Se _Ahti_.
Akka Salmen Korvallinen
Oli päätään sukiwa,
Hapsiaan harjaawa,
Pii harjasta pirahti
Lawialle lainehelle,
Selwälle meren selälle.
Se _Syöjätär_.
AKKA _wanha Kaiwo-Keträ_, en flitig käring i spånad och väfnad;
planterade furun och tallar. Se _Sämsä_ och _Wennon-härkä_.
AKLIKKES-_Olmai_, trenne Gudamagter hos _Lapparne_, lägre ned i
luften, til hvilkas ära lördagen och Söndagen hölts helig. De fleste
Lappar hafva helgat Fredagen _Sarakka_, Lördagen _Rariet_ och
Söndagen de 3:ne _Aklikes-olmai_ til ära. Därföre när Lapparne hafva
försedt sig med Fredags- Lördags- och Söndags-arbete, hafva de gifvit
offer i förlikning. _Sidenius_.
ALAMAN-Järvi, samma som _Aloen-järvi_, Fennorum Lerna malorum sive
Styx; en eldputt, där elden fants sedan flere varp dragits; skall
finnas ytterst i Lappmarken, äfven af samma namn i Pudasjärvi,
Pedersöre, och Ilmoila Soknar i Österbotn &c.
Uti en gammal Runa, där det berättas om eldens upkomst, genom det at
_Ilmarinen_ flintade eld af en orm, säges, at gnistan flög _keskelle
Alaman-järwen_:
Iski tulta Ilmarinen,
Wälkytti Wäinämöinen,
Ylhännä Taiwoisessa,
Eläwällä ennuxella,
Kirjawalla kärmehellä,
Kirpaisi kipuna yxi.
Läpi Taiwoisen yhdexän,
Taiwas puolen kymmenettä.
Meni ajna mennesään,
Wieri ajna wiertessään
Keskellen Alaman järwen,
Nieli tuon tuli Soroisen -- --
ALOEN-järwi, Finnarnes Styx, i högsta Lappmarken. En eldpuss; där
elden fanns i en sarf. Då _Ilmarinen och Wäinämöinen_ slogo up
eld, for en eldgnista i _Alue-träsk_, som deraf 3 gångor i sommarn
uptorkades, så at Stengruset på botnet syntes. Där drogs sedan not,
at upsöka elden; först med en not af _bast_, och man fångade väl
fisk, men ej den hvari elden var; sedan gjordes en annan not af lin
och hampa: _J. Maria_ rodde och _Wäinämöinen_ satt i styret; noten
drogs mot och med strömmen; och då fångades en _krampfisk_; men
hvarken _Wäinämöinen_ eller _Maria_ tordes gripa den. En svart karl
3 tum hög steg då up från hafvet, som hade stenskor, en hjelm af
flinthårda hällen, långt hår til hälarne och skägg alt til midjan:
han släkte med bara händer _Krampfisken_, fann i den en _lax_, i
laxen en _gädda_, i gäddan en _sik_, i siken en _sarf_, i sarfven et
rödt _nystan_, i nystanet _eldstrimman_ och elden, hvars sveda och
värk sedan manas och hänvises til _Kipumäki_.
ALWA-järvi, En insjö vid Kammola hemman i _Wijtasaari_ Socken, där
rudera funnits vid en källa af fordna tiders åbyggnader djupt in i
jorden, vid hvilkas gräfvande flere blifvit illa betagne, samt sårade
med blemmor och utslag på kroppen.
Denna _Alwa-järwi_ insjö såsom ock _Pudasjärwi_ Sjö äro förr besökte
af Tavastlänningar för fiskeri: -- Krono-skyttar hafva först nedsatt
sig här på orten. Af de 3 första som här stadnat at bo har en hett H.
_Leppänen_, den andra uptagit _Urpela_ hemman vid _Kiwijärvi_ Sjön,
den 3:dje med tilnamnet _Hassinen_ stadnat vid _Alwa-järvi_ forssen,
och förmenas, at alla desse varit Savolax-boer, hvilka uppå någon
viss årlig ränta bekommit Kongl. tilstånd, at uptaga denna ort.
I en gammal Runa om eldens upkomst heter det: _Tuosta tuo tuli
soroinen, pahan tehtyä pirahti, Alwejärwen ala päähän_ -- --
ALUEN-jarvi eller _Ljemon-wesi_, en så eldhet Sjö, at ock Sjöfoglarne
där ömkeligen qvidde:
Koskelot kiwuttelexen,
Keskellä Aluenjärwen
Tuon tuiman tulen käsissä,
Waiwatessa walkiaisen.
AMUND den 6:te. Sextus Rex Finlandiæ, vestes pelliceas, quæ tum in
usu erant, auro argentoque distingvi curavit, vestes autem corpori
proximæ a capite ad calcem cohærebant. _Messenius in Chronic.
Finland. Mscr_. Limnels Disp. de _Tavastia_ p. 17. Praes. Hinr.
Hassel, Aboæ.
ANTERETTOIN, _Löylyn-haldia_: en bad-patronessa, som förvarar sår, at
ej värman i dem ingår. Se _Auterinen_.
ARNGRIM, _Audins_ Präst i Finland. Se _Aate_.
ASAR, Se _Esiwalda_.
AUDE, Se _Aate_.
AUTERINEN, Bad-qualme. Finnarne äro mycket rädda, at badångan skall
gå i et öppet sår, hvarföre de hafva _Löylyn Sanat_ eller _Synty_,
som äro Signelser til bad:
Löyly poika Auterinen,
Auterettären tekemä,
Hiki wanhan Wäinämöisen,
Herran hengestä hywästä.
AUTERETAR & _Auterinen_: så kallas badet i Runor, och anses för
botande och sundgörande Gudomligheter; ty Finnarne viste ej af bättre
medicament än badstugugång.
ÄHKY, en sjukdom med bukref, troddes vara _Äimeröises_ Son.
ÄJÄTÄR, en af Juuttaas döttrar; däggade ormar.
ÄIMÄTÄR, en stolt mö, blef hafvande af vårvädret; födde vargar.
ÄIMERÖINEN, ordsak til res, _Ähkys_ fader.
ÄMMÄN-Koski, Se _Qwena ström_ och _Cajana_.
ÄRJÄMÖINEN, en kall buse, med rimfrost, stel och skyf; härmed förstås
en sträng alfvarsam vinter. Se _Puhuri_ och _Hyytämöinen_.
BEIWE, Solen: Lapparne räkna Solen ibland sine Gudar, som äro längre
ned i luften. -- De offrade åt Solen, på det hon skulle skina väl
och befordra gräsväxt och hvita Kreatur, samt åto gröt om midsommars
qvällen Solen til heder; de offra ock åt Solen för åtskilliga
Sjukdomar, besynnerligen för mangel på förstånd. _Lenardt Sidenius_.
BERG-Finnar. Se _Aate, Winder, Jätit, Joter_.
BJARMER, Se _Jumala_.
CAJANA -- De Gamlas _Qvenland_, eller _Amazoners_ land, singeras
hafva fått namn af _Janus_, en afgudabild, som nedslutit utför
_Ämmänkoski_, då Finnarne ropat; _Ca -- Janus!_ Se Janus! jämför
_Qwenland, Qvenaström_.
_Cajana Slott_ är funderadt i K. Carl IX tid 1606 af Clemens
Eriksson, mot Ryssarnes anfall, 15 mil ifrån Ryska gränsen. 1716 in
Jan. intogs det af 4000 man Ryssar. Se Ol. v. Dalins Sv. R. bist. 3.
D. p. 562.
DOMALDER, Se _Aate, Joter, Jätit. Domalder_ hämnades grymmeligen
_Finnarnes_ trolöshet emot sin Fader, däraf blef han kallad _Jota
Dolgi_ eller Finnarnes fiende.
DRIFWA, Finska Höfdingen Snö eller Nieus dotter af Fornjoterska
stammen, Wanlands, den 6:te Upsala Konungens af Ynglinga Stammen,
gemål; Wisburs moder, som hon födde i Finland; hon förgjorde sin man.
Se Aate.
DUMBR, Konung i Öster- och Wästerbotn. Se Verelii not, ad Herv. S. p.
27. Han regerade vid pass A. C. 867. Messenii Scond. Illustr. T. X.
p. 4. Pet. Nic. Mathesii Disp, de Ostrobotnia p. 3 & Stecksenii de
Westrobotnia p. 15.
EGRES, skötte ärter och bönor, rofvor, kåhl, lin- och hamp-växten.
ENARA träsk, en af Sveriges urgamla gränsor, längst up i Lappmarken.
ERÄ-pyhä, offer-hälla i Orihwesi, af samma sorte som Lapparnes
parse-ware, Se Uhri-paikka.
ESIWALDA, kallas all öfverhet af Finnarne. Grefve Bonde, i sit tal
om Finnarnes härkomst uti Kongl. Vitterhets Academien, skrifver
Aesiwalda, Som han deriverar af Asar, eller de sednare Nordens
inbyggare, Som kommo från Asien under Oden den yngres anförande.
ETELÄTÄR, Sjelfva Sunnan-vädret, anses per allegoriam, som en
ljuslig och vän Mö, och kallas Etelätär neiti nuori. Hon anropades
af Hofslagare eller hästgällare, at svalka luften ifrån Östan och
Wästan. Bön til henne lyder sålunda:
Etelätär Neiti nuori,
Ijätäk ijästä pilwi,
Nosta lonkka luotehesta,
Syrjin yhtehen syseä,
Lomatuxen loukautak,
Sada mettä Taiwoisesta,
Sima pilwistä pirota,
Teoxillen tehtäwillen,
Panoxillen pantawillen
Se _Rana-neida_.