Den förflutna veckans penningmarknad har präglats av Japans försök att
»dumpa» koreanska värdepapper i Söul. Statslånet av 1875 sjönk mycket
riktigt från 84-1/2 till 60-5/8, men någon krasch kan man absolut inte
tala om. Lånen av 1901, 1902, 1903, 1904, 1905 föllo knappt 1/16 poäng;
under det de från 1906-1919 höllo sig förvånande väl, i det en nedgång
från 79-5/8 till 47-1/32 under omständigheterna kan lämnas ur räkningen.
Efter allt att döma är den koreanska krediten god, och kejsardömet Korea
skulle haft utsikter att få rött tryck i P. Hannibal Pfeils ekonomiska
kalender, därest dennas utgivande tillåtits av polisen.
P. Hannibal Pfeil anlände till Stockholm för ett antal år sedan i avsikt
att skapa sig en framtid i det praktiska livet. P. Hannibal Pfeil var
eljest teolog och hade i elva år med iver ägnat sig åt dogmatiska
studier. Hans öknamn bland studentkamraterna var också mycket riktigt
groggmatikern, eller i vissa kretsar biskopen av Flasconien. Själv
vidkändes han icke detta episkopat _in partibus infidelium_; men
hans näsa avlade sitt vittnesbörd mot honom. Den var stor och röd som en
av de gurkor, vilka italienarna kalla pefferoni och som verkligen smaka
tiodubbel peppar och ge världens solidaste törst. P. Hannibal Pfeil
hade icke varit i Italien, utan hade förvärvat sin törst i hemlandet och
utan pefferoni. Överhuvudtaget älskade han icke omvägar, när det gällde
törsten. Bra krogar, många krogar och nära mellan dem, var devisen i
hans signetring.
P. Hannibal Pfeils studier betraktades icke såsom de bort av de
teologiska professorerna. Efter elva år tröttnade han också på att
besvära dem med vidare tentamina, packade sin kappsäck och for till
Stockholm. Det var hans önskan att slå igenom som affärsman. Det gjorde
honom detsamma i vilken bransch. Utom att han ville ha en god och lätt
plats, som gav höga inkomster och tillät honom att grundligt undersöka
krogförhållandena i Stockholm, hade han inga bestämda önskningar eller
planer.
Han fann att sådana platser som han önskade långtifrån voro vanliga.
Efter att ha sökt dem förgäves hos redan existerande firmor, beslöt han
att starta en egen firma med åtminstone en sådan plats. Även nu var han
ytterst tillmötesgående vad bransch och art beträffar.
Förra veckans fluktuationer på den övriga värdemarknaden voro ävenledes
rätt obetydliga. Canadian Pacific förhandlades till ett antal av 200,000
och en kurs av 153-1/11. Guldbolaget Västafrikanska Pactolos steg mot
förväntan 120 poäng. Skulle ryktet tala sant, när det påstår att
tyskarna i fredstraktaten ålagts att inköpa det guld, som fattas i de
100 miljarderna, hos detta bolag? En artikel i _Ekonomist_ kunde
tyda i denna riktning. _Times_' yrkande på en tvångslikvidering av
samtliga räntabla tyska företag gav anledning till en mindre hausse i
Berlin. Överhuvud äro börsens utslag märkvärdiga, och det ekonomiska
livet följer principer, som i klarhet stå långt tillbaka för de
principer, av vilka P. Hannibal Pfeil lät sig ledas vid utarbetandet av
sitt _Ekonomiska register över Stockholm_.
P. Hannibal Pfeil startade mycket riktigt en egen firma, med en väl
avlönad direktörsplats och med mycken ledig tid. Detta hans första
företag hette _Aktiebolaget Tubalkain_, Stål och Smide. Han mindes
från skolan, att Sverige innehåller mycket stål. Det varade i tre
månader och efterträddes av _Flora & Pomona_, Frukt- och
Blomsterbörs. Han sade sig själv, att många människor gå med blommor i
knapphålet och att ännu flera äta äpplen. _Flora & Pomona_
överlevde _Tubalkain_ med en halv månad och efterträddes av
_A.-B. Panem & circenses_, Matvaru- och förlustelsecentral. Detta
bolag, som dock vädjade till ännu mer sunda och primitiva behov än
lusten att leva vegetariskt och skära med stålknivar, levde knappt en
månad. När P. Hannibal Pfeil hämtat sig från sin förvåning häröver och
såg sig om efter ett nytt objekt för sin verksamhetslusta, fann han till
sin smärta, att folket i Stockholm började visa honom samma misstroende
som de teologiska professorerna i Lund. Han fick inte tecknat ett öre
för sitt nya bolag, _Amor & Hymen_, Diskret äktenskapsförmedling.
Samtidigt voro alla hans pengar slut. Vad skulle han göra?
Det dröjde åtskilliga dagar innan han räknade ut det, men när hans plan
var färdig, vittnade den både om människokännedom och vacker tankegång.
Han hade beslutat att utge ett ekonomiskt register över Stockholms
affärsmän. Nuförtiden, sade sig P. Hannibal Pfeil, startas många osolida
företag, ja, rent av företag som äro beräknade på att utnyttja
allmänheten. Vad har allmänheten för värn mot sådant? Intet. Allmänheten
är okunnigare än ett barn i affärssaker. Vem kan därför göra allmänheten
en större tjänst än den som ger ut ett ekonomiskt register? Det är just
vad jag tänker göra. Jag går upp till firma efter firma; jag säger dem
vad min plan är; jag ämnar utge ett register över Stockholms affärsmän;
det kostar femtio kronor att komma med i mitt register; osolida firmor
med rött mot några tiors extra avgift för färgtrycket.
Detta var P. Hannibal Pfeils plan för att skydda allmänheten mot
svindel. Den kvävdes i sin linda, som många andra vackra och goda
företag, naturligtvis av polisen, som ansåg sig själv kunna skydda
allmänheten mot skojare. Till råga på köpet ansåg den sig böra göra det
i ett bestämt fall--fallet P. Hannibal Pfeil. P. Hannibal Pfeil
arresterades för utpressningsförsök och led orättvist det för sådana
simpelheter stadgade straffet. Därefter återvände han till universitetet
och studerade juridik.
Vad valutamarknaden beträffar, sjönko tyska mark till 25 öre, under det
engelska pund stego till tjugufem kronor.