Montreal. -- Ottawa.
Men nu komma vi till Montreal, Canadas största stad. Klockan är endast 8 på
morgonen. Staden ligger på en ö, som bildas af två floder, nämligen Ottawa
och S:t Lawrence. Vi taga in på ett hotell, skaffa oss en vagn och göra en
åktur genom de förnämsta gatorna och platserna. Vädret är det allra
härligaste, och varmt är det, så att det förslår.
Montreal är en ganska gammal stad. Den första gång man hör talas om platsen
är 1535. Det var då en indiansk by. Den förste europé, som besökte
densamma, var den förr nämnde fransmannen Cartier. Byn blef ödelagd under
ett krig mellan två indianstammar, men på dess plats grundades 1642 en stad
vid namn Ville Marie de Montreal. Afsikten var att där upprätta, såsom det
hette: »ett verkligt Guds konungarike». Den franska expedition, som
grundade staden, utrustades uteslutande för detta ändamål, och berättelsen
om expeditionens öden och framgångar vet att tala om gudomliga
uppenbarelser genom röster och syner och underbara händelser, medelst
hvilka Gud gaf tillkänna sitt välbehag öfver expeditionens företag.
Under en lång tid var staden ständigt utsatt för anfall af de kringboende
indianerna, hvilket gjorde, att man måste från Frankrike skicka dit ett
regemente soldater.
På 1670-talet hade staden ett invånareantal af 1,500 själar. Detta antal
växte dock ganska snart, sedan man omgifvit staden med befästningar och
inom dessa byggt ett citadell. I midten af 1700-talet räknade den omkring
4,000 invånare.
Montreal var den sista plats i Canada, som fransmännen kunde behålla mot
engelsmännen. Men 1760 måste de uppgifva densamma. Under amerikanska
frihetskriget försökte Franklin gång efter annan att öfvertala Montreal att
förena sig med revolutionen mot det brittiska väldet, men staden motstod
alla sådana försök.
Under de sista årtiondena har Montreal gått framåt ofantligt. 1891 hade det
nära 217,000 invånare. 1904 var invånarnes antal något öfver 323,000,
således på 13 år en ökning af ungefär 50 proc.
Montreal ligger vid foten af ett ganska högt berg, kalladt Mont Royal, ett
fransyskt ord, af hvilket namnet Montreal har bildats. En ståtlig
boulevard, gående i zigzag, för upp till toppen af Mont Royal, från hvilken
man har den härligaste utsikt öfver staden. Se teckningen på sid. 33.
Klimatet är mycket varmt om sommaren och kallt om vintern. För nordbor är
det dock icke för kallt. På sid. 36 kan läsaren se en vinterbild därifrån.
Det är isgång på S:t Lawrencefloden. Och dock ligger Montreal sydligare än
München och Wien i Europa.
[Illustration]
Affärslifvet i Montreal är storartadt. Bank of Montreal har det största
grundkapital bland alla banker i Norra Amerika och är i detta afseende den
5:te i ordningen i hela det brittiska riket.
Spannmålshandeln är synnerligen stor. Här ofvan ser läsaren en s. k.
elevator eller spannmålsmagasin, ett af de största i världen. Det är 80
meter högt och har kostat omkring 2 millioner dollars.
Staden har en mängd sågverk, som sysselsätta 20,000 arbetare och värdet af
det sågade virket går upp till omkring 80 millioner dollars eller 300
millioner kronor årligen.
Montreal har att bjuda på flera sevärdheter. På sidan 40 och sidan 42 kan
läsaren se åtskilliga vyer därifrån. Den första visar Windsor Hotel vid
Dominion Square. Det är stadens förnämsta hotell. Det har att bjuda på 800
sängplatser. Priset varierar mellan 3-½ och 5 dollars i dygnet. Den andra
vyen är en liten öppen plats, kallad Victoria Square.
De förnämsta sevärdheterna äro emellertid de stora katolska katedralerna.
Tre fjärdedelar af befolkningen är nämligen romersk katolsk. Och de
katolska katedralerna äro öfverallt på jorden byggnadskonstens främsta
mästerverk. I Montreal är det i synnerhet två, som tilldraga sig
uppmärksamheten. Den äldsta är Notre Dame, byggd 1824. Det är en af de
största kyrkorna i Amerika, 85 meter lång och 40 meter bred. Den har plats
för 12,000 gudstjänstbesökande. Se sid. 47. I det ena tornet hänga icke
mindre än 11 klockor. En väger 12 ton och är den tyngsta kyrkklocka, som
finnes i hela Amerika. Från tornets topp har man en härlig utsikt öfver
staden, dock icke jämförlig med den man har från Mont Royal.
Den nyaste katedralen är S:t James, byggd efter mönstret af S:t
Peterskyrkan i Rom. Den grundlades år 1868. Den inre höjden är 26 meter.
Öfver taket höjer sig en väldig kupol. Den är omkring 85 meter hög och 27
meter bred. Den prydes af ett kors, som är 6 meter högt. Läsaren kan på
sidan 49 se en vy af dess yttre och på sidan 50 af dess inre.
Bland de protestantiska kyrkorna intages det främsta rummet af S:t James
metodistkyrka.
Montreal har åtskilliga storartade välgörenhetsinrättningar. Den förnämsta
af dem är Grey Nunnery, ett stort sjukhus för hittebarn, föräldralösa barn,
åldringar och svaga. Det grundades år 1738 af några barmhärtighetssystrar.
Anstalten, som har 520 systrar och 240 noviser, är en af de största i sitt
slag i hela världen.
Bland läroanstalter intager Mac Gill University det främsta rummet. Det har
för närvarande 1,100 studenter med 150 professorer.
Hvad stadens yttre angår, så är den mycket reguliert anlagd. Gatorna äro i
den öfre delen af staden breda och raka. Elektriska järnvägar korsa staden
i olika riktningar. En linbana går äfven uppför Mont Royal.
Från Montreal gick vår väg vidare väster ut. Vår färd gällde nu staden
Ottawa. Vägen var ej lång, endast 17 svenska mil, som tillryggalades på
omkring 3-½ timmar.
[Illustration: Notre Dame i Ottawa. Se sid. 46.]
Ottawa ligger i östra änden af provinsen Ontario och är en ny stad, föga
mer än 50 år gammal. År 1858 upphöjdes den af drottning Victoria till
hufvudstad i Dominion of Canada. Förut hade flere andra städer -- bland dem
i synnerhet Montreal -- stridt om den förnämsta platsen. Tvisten slets af
drottning Victoria, som utvalde Ottawa till hufvudstad. Från den tiden har
ock staden gjort allt för att visa sig värdig den höga plats, den intar
bland Canadas städer. Dess tillväxt har varit mycket hastig. I midten på
1850-talet hade den 10,000 invånare. 1861 hade den nära 30,000 och för
närvarande har den öfver 60,000. Invånarne äro hufvudsakligen af fransk
eller brittisk härkomst. Den ena parten är ungefär lika talrik som den
andra. I anseende till religionen är den franska delen af romersk-katolsk
tro, den andra af protestantisk.
Ottawa har ett synnerligen framstående läge vid den stora och breda
Ottawafloden, just där denna förenar sig med en af sina bifloder. Staden är
synnerligen reguliär och husen mycket vackra. En liflig industriell rörelse
råder därstädes, i synnerhet i trävaruaffärer, och värdet af den årliga
trävaruexporten därifrån går till 15--20 millioner kronor.
Hvilka stora möjligheter till industriell utveckling Ottawa har, kan man
förstå däraf, att inom en omkrets af 6 svenska mils diameter ligga
vattenfall med, enligt beräkning, tillsammans flere hundra (mellan 8 och 9
hundra) tusen hästkrafter.
I närheten af staden ligger en experimentalfarm, som omfattar 230 har. Där
kan man få se prof på alla landtmannaprodukter, som Canada har att bjuda
på.
Såsom hufvudstad i Canada är Ottawa också residens för generalguvernören
samt säte för Canadas parlament. Parlamentsbyggnaden är en af de vackraste,
som jag någonstädes på mina resor har sett. Den är belägen på en höjd, från
hvilken man har en hänförande utsikt öfver staden, floden och hela
omgifningen. Den byggdes på 1860-talet för en kostnad af 5 millioner
dollars eller 18 millioner kronor, ungefär 3 gånger hvad riksdagshuset i
Stockholm kostat.
Alldeles intill parlamentet ligger parlamentsbiblioteket, också en
ofantligt vacker och praktiskt inrättad byggnad.
Tornet på parlamentsbyggnaden är 70 meter högt. Byggnadens längd är något
öfver 150 meter och det betäcker en yta af två hektar. Dess inre motsvarar
äfven dess yttre. En bild af detsamma ser läsaren på titelplanschen.
Bland öfriga byggnader inom staden må särskildt framhållas de, som äro
afsedda för högre och lägre undervisning. På sidan 53 kan läsaren se en
bild af en af dessa, den så kallade Normalskolan.
I Canada lägger man -- liksom i Förenta Staterna -- synnerligen stor vikt
på undervisningsväsendet. För dess utveckling sparas inga kostnader. På
sidan 55 kan läsaren se ett folkskolehus, som täflar med de största, som vi
ha i Stockholm. Det är Public School i Brantford i Ontario.
Hufvudsätet för det vetenskapliga lifvet i Canada är Toronto, som också
ligger i Ontario. På sid. 57 kan läsaren se bilden af en högre läroanstalt
där, kallad Upper Canada College. På sid. 59 en teknisk skola.
Sådana ståtliga byggnader för undervisningens behof ser man öfver allt i de
mera betydande städerna. På landsbygden och i de mindre städerna äro
skolhusen vanligen mycket enkla.
[Illustration: S:t James Katedral. Se sid. 46.]
För utbildande af lärare gör man mycket stora ansträngningar. Man aflönar
också lärarne väl. Det torde icke dröja synnerligen länge, innan Europa
måste se sig i afseende på skolväsendet öfverflygladt både af Canada och af
Förenta Staterna. Det har förr varit ett ordspråk, att allting i Amerika,
särskildt undervisningen, skall vara synnerligen ytligt, och visserligen må
erkännas, att det så har varit, men med hvarje år förändra sig
förhållandena till det bättre. Ingenstädes förstår man bättre än i Amerika
sanningen af ordspråket: Kunskap är makt.
Skolhusen äro rikligt utrustade med allehanda undervisningsmateriel af
yppersta beskaffenhet. Däremot tycktes skolarkitekterna icke ha haft mycket
begrepp om vikten af att skaffa lärjungarne tillräckligt med ljus i
lärosalarne. Skolhusens ståtliga yttre motsvarades i detta afseende icke af
praktisk inredning.
[Illustration: S:t James. Se sid. 46.]
Vi kommo till Ottawa på aftonen. Strax på morgonen voro vi ute på åktur i
härligt väder genom den mycket intressanta staden. Därefter gjorde jag
besök hos Deputy minister of interior, mr. Smart, en synnerligen angenäm
man. Han steg upp i vår vagn och förde oss vidare omkring. Under hans
ledning kommo vi till parlamentshuset. Det har jag nyss beskrifvit.
Vår gode minister förde oss genom parlamentshuset. Där presenterade han oss
för förste ministern, som var »mycket glad att få se oss». Han var en
synnerligen fin man. När jag sade honom, att jag tänkte särskildt studera
skolväsendet, så svarade han: »Vi böra gå till Sverige för att studera
skolväsende, icke tvärtom». Och däri hade han nog rätt. Men nu var jag ändå
där, och alltid är något att lära.
Det var ledsamt, att vi ej hade mer tid på oss uti Ottawa. Minister Smart
ville nödvändigt bjuda oss på middag i sitt hem, och det var riktigt
påkostande att säga nej. Han själf syntes också riktigt ledsen. När vi sade
honom, att vi måste vara i Winnipeg torsdag morgon, och att vi nu hade
»sett allting i Ottawa», så svarade han: »Nej, ni har icke sett min hustru
och mina sju barn, det mest sevärda af allt».