Ack! hvad jag är glad igen, och så tacksam i det samma: hej! jag kan
för dig, min vän, ej med ord min gläjde stamma; men jag tror, att själf
du vet samma lilla hemlighet: att i hjärtat glädje känna, men ej finna
ord ändå, att det rätt uttolka få.
Egen älsklingsblomma! tag mot mitt tack! fast den är ringa; men ett
bättre offer jag kan ju icke nu dig bringa. Ack! hur nordiskt, friskt
och rent, med förnöjsamhet förent låter ej ditt bref! Jag längtar
liksom svalan dit igen! Ack, jag kommer snart med den.
Roligt är ju äfven här, då man får sig mycket lära; men i minnet
ständigt är norden -- och mitt hem, det kära. -- Liksom svalans är mitt
lif -- O! Du store Fader! gif att som hon, jag kunde verka: glädja,
gagna helst ett grand så min nästa och mitt land; --
långt mitt bref nu blifvit har, sluta måste jag det redan, fast så
mycket vore kvar att dig säga -- men och sedan när vi träffas, du
och jag, skola vi ju natt och dag allt berätta för hvarandra? Hälsa
hjärtligt hvar och en af de kära -- från Penséen.
Julkaistu "Trollsländassa" 1872.