Yra dansa barnen alla ute -- där blott glädjen rår. Ifrån alla munnar
skalla ropet: "ack, nu är det vår!"
Ingen mera trifves inne, alla till det fria gå. Främst i muntert
barnasinne synes ystra glädjen rå.
Ack! det är så skönt. Nu falla första vattendroppar ner. Åt dess första
hälsning alla dansa, jubla mer och mer.
Solen värmer ren och tittar ifrån dunkla molnens rand. Första
sommarfågeln hittar vägen till vårt fosterland.
Första gröna gräset hälsar solens varma morgonkyss; ifrån drifvans
tvång hon frälsar blomman -- ty där låg hon nyss.
Öfver allt sig barnen fröjda, hälsa jublande sin vän. Alla synas glada,
nöjda, att en vår de fått igen.
Tungt det är vid läxan, sedan våren kom med lekar hit. Hon från
fönstret tittar redan, lockar oss så gärna dit.
Men ju för vi läxan kunna -- sade mamma -- få vi gå. Ty hon vill så
gärna unna äfven glädje åt de små.
Därför läsa vi beskedligt tills vi läxan kunna bra. Gladt vi springa
sen -- ty redligt vi vår fröjd förtjänat ha.
1868.