(Forts. fr. föreg. n:r.)
Gretas pappa, som kommit för att hämta sin lilla flicka, instämde också
i denna bön, på samma gång han hjärtligt tackade henne för allt hvad hon
varit för hans älskling under denna oroliga tid.
Gärna hade han nu velat taga Greta med sig hem till Åby, men
släktingarna afrådde honom på det bestämdaste därifrån och menade, att
hon borde fortsätta skolan.
"Friskt mod då, min lilla tös!" sade han och tillade tröstande: "En
vacker dag skall du få se, att mamma nog kommer och hälsar på."
Ett par veckor därefter kom verkligen fru Moll, och nu stod glädjen högt
i taket, som man säger. Greta var yr af förtjusning och kunde icke
tröttna att fråga om allting därhemma.
Sålunda väcktes nu också till nytt lif de slumrande minnena af Gretas
förra vänner, och det var med glädjestrålande ansikte hon läste ett
litet bref från Lotta.
"Snälla Greta!" skref hon--"Jag tycker det är så ledsamt, att du varit
sjuk. Anna-Lisa och jag bad Gud hvarenda dag, att du skulle bli frisk
igen. Våran lärarinna är så snäll, men Eriks magister är vådligt sträng,
må du tro. Jag har fått en liten kattunge, som heter Rosa och är rysligt
söt. Du ska få se henne, när du kommer hem. Kom snart! Ajö, ajö, ajö!
Lotta.