Skyldighet att betala skatt till statskyrkan och dess prästerskap åligger
alla, oafsett huruvida de tillhöra statskyrkan eller ej. Ingen är alltså
befriad därifrån, därför att han tillhör främmande trossamfund eller
utträdt ur statskyrkan. Utskylderna till kyrka och prästerskap påföras
och indrifvas också alldeles som skatter till stat eller kommun.
I allt detta kan man se en viss utvidgning af statskyrkans makt under
senare tid, ty förr (före 1862) utgingo åtskilliga afgifter till kyrkan
såsom s. k. _jura stolæ_, d. v. s. särskilda afgifter för prästs
biträde vid kyrkliga förrättningar, hvilka afgifter alltså icke behöfde
erläggas af andra än dem som anlitade prästen.
I och med den förändringen att kyrkan tvångsvis i form af skatter uttar
alla kyrkliga afgifter ha däremot de särskilda afgifterna bortfallit.
Hvarken i de fall, där anlitande af präst är frivilligt, t. ex. till
barndop, eller i de fall, där det är tvunget, t. ex. till vigsel,
behöfver sålunda detta biträde numera medföra någon kostnad. =_Präst är
skyldig att utan betalning värkställa samtliga kyrkliga förrättningar och
utskrifva samtliga prästerliga intyg eller bevis._=
* * * * *
Rätten att besluta om afgifter till kyrka och prästerskap tillkommer --
inom vissa gränser, för hvilka här ej kan redogöras -- hvarje församlings
_kyrkostämma_.