Den akademiska ungdomen, hvilken gärna till den icke studerande
allmänhetens förfång söker tillskansa sig de mest hårresande
privilegier, betraktar sig bland annat som själfskrifven och
oupphinnelig arrangör af karnevaler. Att denna ära kan göras nämda
ungdom synnerligen stridig, skall här på ett otvetydigt sätt bevisas
genom en ur ett aktadt platsorgan hämtad redogörelse för en glansfull
festivitet i min födelsestad, en tillställning som de respektive
studentkårerna både i det Uppsala, där de ystra vindarna blåsa, och i
det Lund, där de härliga lagrarna gro, torde få svårt att göra efter.
Saken tilldrog sig för åtskilliga år sedan men lefver i grönskande
minne. Jag öfverlämnar ordet åt