SCHEEL.
Hvad föregår här? Hvem är ni, som tränger
er genom vakterna och stör min hvila?
DANIEL HJORT.
Jag är ej, hvad jag är. Jag kommer ej
frän slottet, fast jag kommer därifrån.
Jag har ej namn, fast jag har tvänne namn.
Dagsgammal är jag, fast en man till år,
och mer än tusen lif jag gäller dock
för eder, hertigens och folkets sak.
SCHEEL.
Ett sällsamt, dunkelt tal, af hvilket man
blott fatta kan, att ni från slottet är,
det tidens dårhus. Och hur vill ni tros?
DANIEL HJORT (upptager sin ring).
Du ring, blif du min förespråkare!
O, stod här hertigen för mig som ni,
och denna ring jag lämnade åt honom,
som nu åt er, han visste hvad den gälde.
SCHEEL (betraktar ringen).
Det är min hertigs vapen.
DANIEL HJORT.
Denna ring
han åt min far en gång som minne gaf;
som den jag ärft, med den jag ärft hans blod,
hans sak, hans hämnd.
SCHEEL.
Kom, följ med mig, så få
vi talas närmre vid. Följ med, soldat!
(Scheel, Daniel Hjort, första soldaten gå in i boningshuset.)
Tolfte scenen.
ANDRA SOLDATEN (ensam).
Det där betydde något. Har den där icke något ondt i sinnet mot oss,
så har han det mot någon annan.--Huh, det är så hemskt och dödstyst
i månskenet. Jag vill sjunga min visa. (Sjunger).
(Mel. O, Wärmeland, du sköna, du m. m.)
I stugan väfver vännen, jag håller så kär,
för sakna'n så häftigt väfven lider.
Min fader mig gaf vid vårt afsked sitt gevär,
det är ifrån konung Göstas tider.
Det klappar mig på axeln, liksom en trofast vän,
och när jag blir gammal, min son får det igen,
det får han, om jag lefver så länge.
Nu skördas på åkern och bärgad är hvar äng,
Gud gifve att rik vore säden!
Och kommer jag ej åter, så får jag blodig säng:
godt sofver man, när man dör med heder.
Ty dålig den bonde, som ej från plogen går,
när det med tro och frihet i landet illa står.
Gud skydde vår hertig och Sverige!--
Trettonde scenen.
Andra soldaten. Daniel Hjort (kommer från
boningshuset) Senare Scheel.
DANIEL HJORT.
Nu är fördraget gjordt. Nu skall jag gräfva
mig in med ord och guld hos hvarje knekt,
och slottets kraft just i dess kraft förlama.
Skryt se'n med äran än!
SCHEEL (kommer ut ur boningshuset).
Ni glömde guldet;
här är det. Lycka till! Var säker att
ej hertigen skall glömma er. God natt!
(Går in i boningshuset.)
DANIEL HJORT.
God natt, mitt forna lif. Nu tysta månsken,
du nattens onda, bleka samvete,
gengångare i jordens midnattsdröm,
tvinsjuka ljus, som tviflar på dig själf,
ej skvallra i mitt spår på dunkel väg. (Går).
ANDRA SOLDATEN
(sjunger om sista versen i sin sång).
Nu skördas på åkern och bärgad är hvar äng,
Gud gifve, att rik vore säden!
Och kommer jag ej åter, så får jag blodig säng:
godt sofver man, när man dör med heder.
Ty dålig den bonde, som ej från plogen går,
när det med tro och frihet i landet illa står.
Gud skydde vår hertig och Sverige!--
Slut på tredje akten.