(Amiral Scheels högkvarter gent emot Åbo slott. Ett boningshus
till höger i förgrunden. Afton. Månsken.)
Nionde scenen.
Tvänne af hertigens soldater (gående på vakt utanför boningshuset).
FÖRSTA SOLDATEN.
Nå, du säger ingenting.
ANDRA SOLDATEN.
Jag tänker.
FÖRSTA SOLDATEN.
Hvad tänker du dä?
ANDRA SOLDATEN.
Jag tänker uppå en visa.
FÖRSTA SOLDATEN.
Och jag tänker på fästningen ... den håller i som en sköldpadda. Vet
du hvad sköldpadda är, du?--Det är en sorts stockfiskar, som ha ett
ogenomträngligt skal, du, och man måste steka dem på glöd, innan de
krypa ut därifrån. Jag önskar vi snart hade hertigen här, så finge vi
hålla dem i eld från både land och vatten.
ANDRA SOLDATEN.
Hur tror du det ser ut där innanför? Finnarne kunna trolla, du.
FÖRSTA SOLDATEN.
Må de använda hvad makt som hälst, utan folkets kärlek stå herrarne
utan rötter. Puh! kommer ovädret, och där ligga de som stormfallen
skog.
ANDRA SOLDATEN.
Jag undrar hur de ha det där hemma hos oss bortom älfvarna i dalen.
FÖRSTA SOLDATEN.
Tänker du nu på ditt rusthåll igen? Gudskelof, att jag bara var
bondedräng, som ingenting annat har än min sold, mitt korpralskap,
min flicka och min frihet.
ANDRA SOLDATEN.
Det är skördetid som bäst. Vill du höra min visa?
FÖRSTA SOLDATEN.
Nå sjung den då, men bussig skall den vara.
Tionde scenen.
De förra. Daniel Hjort.
DANIEL HJORT.
Hvar är er amiral? För mig till honom!
FÖRSTA SOLDATEN.
Pass, min gosse, hvad vill du honom?
DANIEL HJORT.
Det rör dig ej. Släpp in mig eller skjut
mig genom hjärtat. Det mig kvittar lika.
Elfte scenen.