Friherrinnan Stjernsvärd väntade honom i sin loge. Corpwieth fick
lämna en utförlig redogörelse över sitt besök hos divan. Han uteslöt
ingenting, endast sina egna reflektioner behöll han för sig själv.
Friherrinnan var överförtjust.
— Det är inte mitt halsband. Men jag skall köpa det och låta göra ett
nytt svärd i stället för de två diamanterna.
— Att finna svärdet skall bli min närmaste uppgift, anmärkte Corpwieth
lugnt.
Men friherrinnan hörde honom icke. Hon var redan sysselsatt med att
skriva ett kort till madame Ghilka med anmodan att sända henne smycket
till påseende nästa förmiddag. Corpwieth bad vaktmästaren föra fram
kortet.
— När förunnar hennes nåd monsieur Boboche lyckan av en audiens?
frågade han.
— I morgon klockan tolv om förmiddagen.
— Tillåter ni kanske min ringhet att vara närvarande? Jag kunde
möjligen göra er någon tjänst. Monsieur Boboche kan bli en hård fisk
att fjälla.
— Ni är alltid välkommen hos mig — även utan tjänster, avslöt
friherrinnan samtalet och vände sig mot scenen. Lamporna släcktes och
ridån höjde sig långsamt.