Corpwieth gick genom direktionslogen in på scenen och begärde att
få tala med madame Ghilka. Man visade honom på en liten svartmuskig
individ, som stod och skrek i kulissen, en främmande, obestämbar
företeelse, hälvten impressario, hälvten resemarskalk, klädd i frack
och solkig vit halsduk samt med en hop slagen chapeau claque under
armen. Corpwieth gick fram till mannen. Denne såg upp, men mötte blott
en sekund Corpwieths ögon. Hans blick gled förbi och utmed Corpwieths
gestalt, som han mönstrade med ett uttryck, på samma gång nyfiket och
utmanande.
— Ni önskar? frågade han på franska.
— Träffa madame Ghilka.
— Omöjligt. Madame gör toalett och tar ej emot under föreställningen. —
Han vände sig redan om för att gå in på scenen.
Corpwieth sade ingenting. Han tog sitt kort och räckte det åt mannen.
Där stod hans namn och några ord med blyerts: dela part de la baronne
Stjernsvärd.
Fransmannen ögnade flyktigt på kortet. Skymten av ett leende gled över
hans ansikte. Corpwieth tyckte sig märka ett lätt hån i stämman.
— Monsieur är god och stiger på.
Han knackade fyra korta knackningar på en liten dörr till höger — det
lät nästan som en signal — och tog genast i låset. Corpwieth fäste
sig vid att han hade korta, knubbiga händer, fulla av leverfläckar,
och en massa ringar på fingrarna, alltför många och granna för att
överenstämma med god smak.
— Osnygg som en italienare och fåfäng som en fransman, mumlade han och
steg in i klädlogen.
Madame Ghilka satt framför spegeln och strök med en fin pensel några
svarta linjer under ögonen. Hon hade redan anlagt tredje aktens
morgondräkt.
Hon läste kortet och räckte Corpwieth sin hand, med armen utsträckt
och handens yttersida vänd uppåt mot hans mun. Corpwieth tog den, men
kysste den icke. Divan såg förundrad på honom, men gjorde en inbjudande
gest.
— Monsieur behagade taga plats. Ni ser, det är trångt om saligheten.
Corpwieth fann att han måste gottgöra sin oartighet.
— I de trängsta skalen gömmas ofta de vackraste pärlorna, svarade han
och såg sig om efter en sittplats. Men logen hade blott en enda stol
utom den divan begagnade och den var upptagen av en hattask, av det
slag som herrar använda för sina silkeshattar.
— Ah, monsieur Boboches hattask, hans oskiljaktiga följeslagare,
skrattade divan och bad Corpwieth lyfta hattasken ned på golvet. Han
vägde den ofrivilligt i handen. Den var tyngre än han trodde och gjord
av styvt, mörkbrunt läder.
Corpwieth satte sig. Han kände sig i en främmande, osäker situation.
Den kväljande luften i klädlogen, tung av puder och smink och
söta parfymer, steg honom mot huvudet. Mitt emot sig hade han den
förtjusande skådespelerskan som log emot honom med vita tänder. Han
tvekade om hur han skulle börja.
Men Madame Ghilka förekom honom:
— Ni kommer för att se halsbandet?
Var det en utmaning? En misstanke låg redan på lur. Men han slog den
genast ifrån sig. Det hade varit nästan för djärft. Men han måtte gjort
en förvånad min. Divan hade strax en förklaring till hands.
— Åh, hela teatern talar därom. Regissören upplyste mig om saken så
fort jag kom ut i kulissen. En egendomlig slump, inte sant?
— En händelse som har det bedrägliga skenet av en tanke, svarade
Corpwieth undvikande.
— Friherrinnan söker sitt halsband? fortsatte divan.
— Inte hos er, avbröt Corpwieth hastigt, rädd att väcka hennes misstro.
— Inte? Jag trodde det var därför ni kom.
Var det obetänksamhet eller fräckhet? Corpwieth stirrade överraskad på
henne. Hon uthärdade trotsigt hans blick i det hon drog sarkastiskt på
munnen.
— Åh, jag känner kvinnorna. Vill ni se smycket? — Hon tog det från
toaletten och lade det nonchalant i hans hand.
Corpwieth undersökte halsbandet noga. Det var verkligen utomordentligt
vackert och i minsta detalj sådant friherrinnan Stjernsvärd beskrivit
det. Blott att det i stället för svärdet som skulle legat över stjärnan
hade två präktiga diamanter, som sutto ungefär där svärdet kunde tänkas
haft sitt fäste, snett under varandra. Corpwieth betraktade även
insidan. Guldringen som bar stjärnan var där och på den stod inristad
en dedikation: "l'étoile à l'étoile" jämte några initialer.