Många år hafva förgått, sedan de här skildrade händelserna tilldrogo
sig, och nu sitta åter i tornrummen på Qvidja personer, dem vi förr
träffat der. I en af de djupa fönstersmygarna sitter fru Ebba; hon
blickar drömmande ut öfver fältet. Vår och solljus hvila öfver
nejden, snö och vinter öfver den höga qvinnans hjessa. Vinter bor ock
i hjertat.
"Föga glädje lär väl för morkär återstå i lifvet", yttrade Johan
Fleming näst före sin död, och föga hade väl en stråle af glädje
lifvat dessa ögon sedan. Men stolt och med ädelt mod bar hon lifvet;
äfven sedan dess bästa önskningar och fröjder slocknat.
Vid ett bord nära intill fönstret satt Katharina Fleming, sysselsatt
att läsa ett bref. Öfver den mjellhvita pannan låg det ljusbruna
håret slätt kammadt. Hennes drägt var allvarsam, anletet icke mera
ungt, sorgen hade tidigt ritat sina runor deri; men ett mildt behag,
en stilla resignation hvilade deröfver.
Nu inträdde Hebla. Äfven hon hade förändrats. Det var icke mera det
glädtiga barnet; hon var en jungfru i den fulla ungdomens yppigaste
blomma, smärt, men fyllig. Kindens rosor voro friska och lifliga,
ehuru icke högt färgade. I ögat log en fin gratie, ehuru stundom
beslöjad af en skymt af vemod.
Hebla gick fram till fru Ebba och helsade henne. "Du har varit länge
borta, min Hebla", sade fru Ebba vänligt.
"Ön är stor. Som sagdt var, önskade jag att se längre bort belägna
delar deraf. Morkär, det är dock en herrlig bit af Guds skapelse,
detta Qvidja! Ack, hvarför fick icke _han_ glädjas deraf?" En klar
tår perlade i Heblas öga; hastigt tillade hon: "Mor, förlåt, hvarför
skulle jag åter väcka dessa minnen."
"Det minnet sofver aldrig, min Hebla. Icke smärtar det heller numera.
Jag är viss, att han med glädje ser, om hans Qvidja kan gifva dig
glädje."
"Vet du, Karin", sade Hebla efter en stund, "jag tycker att dig
nästan skett orätt, ty bestämdt har jag fått den bättre delen. Icke
ville jag byta Qvidja emot ditt Svedja."
Karin log ett blekt leende. "Jag är glad att du så tycker. Jag, för
min del, ville ej heller byta. Men nu, ser du nu, Hebla, jag har af
vår fränka, fru Kerstin, fått bref från Stockholm. Det ankom i går
till Åbo med ett kronans skepp."