-- Aldrig i världen är _hon_ hans dotter, sade Wolfgang, i det
bensinhästen försvann bland de andra fordonen på gatan.
-- Det giva vi sjutton, vad hon är eller inte är, svarade Cramer, vars
små, lurande ögon strax hade varseblivit, att den unga damen gjort ett
visst intryck på Wolfgang och med sin snabba uppfattningsförmåga genast
anade att för honom själv obehagliga förvecklingar kunde uppstå, om
Schnitler bleve allt för intim med Levison. Vi hava viktigare saker att
tillvarataga nu, min käre Wolfgang, fortsatte han.
-- Men flickan var helt enkelt förtrollande, envisades Schnitler.
-- Se så där ja, nu skall du kanske gå och förälska dig också -- jo då
blir det trevligt, tyckte Cramer. Nej, lyd du mitt råd: Affär är affär --
kärlek är kärlek. Med Levison ha vi intet annat att göra, än rätt och
slätt affärer.
-- Det där är jag inte enig med dig i, genmälde Wolfgang. Jag kan ej
inse, vad det skulle göra, om jag till exempel försökte att bli bekant
med den unga damen.
-- Jo, det kan jag med få ord säga dig, svarade Fritz Cramer raskt. Det
skulle ej alls förundra mig, om det där med damen inte rent av var en
fälla, uppställd för dig av Levison.
Wolfgang såg upp.
-- En fälla -- --
-- Ja, vem kan veta?
-- Nej, hör du, nu driver du din försiktighet väl långt, tycker jag.
-- Låt oss resonera om den saken, min vän. För det första uppgav ej Simon
i telefonen var han befann sig.
-- Nej, det är sant. Men -- Wolfgang tänkte efter -- chauffören körde ju
hit honom och fick väl då order att hämta honom här, när han blev
kallad.
-- Låt gå för det; det förefaller ju antagligt nog. Men såg du inte, hur
flickan såg hit upp ett par gånger.
-- Jo, svarade Wolfgang, erinrande sig ett par blåa ögon, ur vilka han
sett en ljus, solglittrande blick.
-- Ja, där ser du.
-- Vad i all världen ser jag? Kan då inte flickan titta vart sjutton hon
vill.
Cramer blev förargad och använde den taktik, som han visste aldrig
förfelade sin verkan på Wolfgang.
-- Gör hur tusan du vill, jag skall visst inte blanda mig i det, sade
han, i det han spelade förargad.
Verkningen var ögonblicklig.
Wolfgang svarade:
-- Det kan hända, att du har rätt. Gott, så slå vi ett streck över den
historien.
Men han blev tyst och allvarlig och efter en stund kom det:
-- Nej, vet du. Ett ansikte som hennes kan inte dölja förräderi.
-- Tja, gudarne vete det. Tänk på gamle Levison. Hans utseende och rykte
stämma ej heller överens.
Wolfgang ihågkom sina reflexioner helt nyligen över Levison och Cramer
och tryckte ånyo vännens hand.
-- Bon, du _har_ rätt, sade han.