[1] Ett utdrag af denna Afhandling finnes härförinnan meddeladt af
Förf. uti en Gradual Disputation, för den 15 Junii 1832.
[2] v. Beckers Anteckningar.
[3] v. Beckers Anteckningar.
[4] v. Beckers Anteckningar.
[5] Denna variation finnes ej i Kalevala.
[6] Fordom tyckas flickorna hafva burit hos sig skeppor, dit de ifrån
Helka-vuori samlade blommor, hvarmed de sedan, som orden äro i sången,
vandrade till de rena gudarna, kanske för att offra. Äfven omtalas i
sången en blå bro och röd brygga, hvaröfver tåget skulle ske. Jag vet
icke hvad dermed egentligen menas.
[7] I konseptet till det bref till Runeberg, skrifvet i december 1833,
som utgör berättelsens Inledning, står:
Derföre har jag flere gånger fått det Infallet att hopskrifva något,
som du utan att blifva alltför illa stött med din publik kunde införa i
bladet. För mig sjelf skulle jag ej så mycket frukta läsarens
obilligande, ty jag är lika så mycket skild från publik som verld,
hafvandes ganska litet att med dem beställa. Icke heller vill jag neka
det allt detta understödjes af någon liten skrifklåda, som dock endast
håller sig till fingerändarne, så att hufvudet och allt annat är fritt.
Af begge dessa orsaker föranledd är jag nu sinnad att skrifva en
berättelse jag af min skjutskarl i förledne sommar hörde. Ehuru
obeskedligt har jag ännu en tredje afsigt med det, nämligen att öfva
mig i skrifning. Jag har nämligen tänkt att det vore så artigt att en
gäng fä en finsk novell hopskrifven, men vet icke när det kan
fullbordas. Det är väl något för sent att nu på 30 års ålder först öfva
sig deruti, men jag har dock det förnämsta undangjordt, nämligen
konsten att skrifva en passabel stil och hvad som icke bör skattas
mindre att skrifva orden rätt. Om jag någongång kommer längre, så skall
jag icke fela, att sådant tillkännagifva, på det publiken må vara i
tillfälle att subscribera.
[8] En förebråelse blott för hennes dröjsmål.
[9] Jag har öfversatt Venäjä (Venää, Venähe) med Qvenland. Finnarne i
Archangelska och Olonetska Gouvernementerna kalla sig _Venäläiset_,
äfven _Karjalaiset_. Den förra benämningen torde lika så gerna, som
något annat, hvarpå man gissat, gifvit anledning till benämningen
Qvener (Qvaener).
[10] I allmänhet tyckes han göra sjelf ringa affär af sin förmåga, och
alldraminst affectera att lysa med den.
[11] Ordstäf betecknande brist och fattigdom.
[12] Om denna ypperliga runosångare torde här snart kunna lemnas
utförligare uppgifter. Red. anm.
[13] (Vår landsman Bladh?) Anteckningar om Ryssland. Förra delen.
Stockholm 1838.
[14] Pian on souttu soukka salmi, mitatru meri matala.
(Finskt ordspråk.)
[15] Denna kladd utgöres af ett interfolieradt exemplar af Judéns
ordspråk, med tillökning af Florini, Porthans och Hof-Rätts-Rådet Asp's
egna ordspråkssamlingar.
[16] Strövis förekomma dessutom några ordspråk i afhandlingen framföre.
[17] Om ej, hvad i Mehiläinen årgg. 1836, 1837 vid slutet af
hvarje Hft.
[18] Åtskilliga ordspråk ifrån Ryska Karelen hafva blifvit samlade af
Stud. J.Fr. Cajan.
[19] Eller Hyys, hyys Hymylään.
[20] Uppgiften på versernas antal, så här som vid de följande runorna,
är ungefärlig, ty vid den ytterligare revisionen före renskrifningen
kunna somliga verser blifva uteslutna, andra tillkomma ur varianterna
på ställen, om hvilkas redaktion bestämdt beslut ännu icke kunnat
fattas.
[21] Ännu i denna dag är det brukligt att vid svedhygge lemna ett och
annat träd stående; månne med samma afsigt, som då?
[22] Här har jag begått en förfalskning af runorna; ty efter dem skulle
Untamo ej blott hotat, utan ock verkligen slagit ihjäl allt Kalervos
folk utom Kullervo. Men då efter samma runor Kullervos föräldrar och
syskon sedermera finnas i lifvet, så har jag varit tvungen att
förhjelpa dem till att med lifvet komma på flykten, hvilket dock var
lättare, än att göra dem åter lefvande, sedan de engång blifvit
ihjälslagna.
[23] Under afskrifvandet af dessa böner kom jag att särskilt fästa mig
vid en vers af två ord, hvilkas mening Svenska språket ej kan återgifva
med mindre än hela _åtta_ särskilda ord. Versen förekommer bland
uppmaningsorden för boskapen, att till natten infinna sig i hemmet, och
lyder: (vaimot valkean tekevät) _kotihinne tullaksenne_ d.ä. (qvinnorna
uppgöra eld) _för att i mån komma till edert hem_. _Koti_ bet. hem,
_kotihin_ till hemmet, _kotihinne_ till edert hem; _tulla'_ komma, det
obrukl. _tullakse_ för att komma, _tullaksenne_ för edert komma, d.v.s.
för att i mån komma: De _sex_ Svenska orden: _för att i mån komma hem_,
kan Finskan äfven uttrycka med det enda ordet _kotiutaksenne_, af
_kotiuta'_ komma hem, _kotiutakse_ för att komma hem, _kotiutaksenne_
för edert att komma hem, d.v.s. för att i mån komma hem; hvilket allt
här såsom en språkkuriositet blifvit anmärkt, ej till något nedsättande
af det ena eller andra språket.
[24] I Lemminkäinens runor benämnes hon någonstädes _Ilpotar_, som är
ett patronymicum och ger tillkänna, att hennes fader hetat _Ilpponen_;
_Louhi_ åter synes vara hennes egentliga namn.
[25] Runorna 1-36.
[26] Ordet _pyhä_ betydde ursprungligen: åtskild, oåtkomlig,
ovidrörlig, hemsk, förfärlig...
[27] Se hans uppsats "_über ein Finnisches Epos_" (Kalevala), öfvers. i
Fosterl. Alb. hft. II, s. 6, 67. _Rask's_ panegyrik öfver det Finska
språket torde för de flesta läsare vara förut bekant från Suomi. _Jacob
Grimm_, en af nutidens djupsinnigaste språkforskare, instämmer i hans
ord, i det han säger: "i allmänhet kan det Finska språket betraktas
såsom ett af de mest välljudande och böjliga på jordklotet."
(1. c. s. 68).
[28] Denna och föregående vers tyckas vara oförenliga; men de måste
förstås allegoriskt: Hon reser som om hon reste i en höstnatt eller på
en våris, att ej ens spår af henne qvarbli.
[29] Denna sång utgör ett enkelt lofqväde öfver åkerbruket. Kanske har
den att tacka någon skördefest för sin tillkomst. Dylika upprepningar,
som i denna sång, förekomma allmänt i de Finska balladerna. -- I
_Merenkosiat_ (Kanteletar III: 38) finnes åkerbrukets beröm annorlunda
tolkadt.
[30] Samlede tildels forhen utrykte Afhandlinger af R.R. Rask. Förste
Del. Köbenhavn 1834, p. 11.
[31] Äfven eljest hafva de lappska orden ofta ett _a_, der samma ord i
finskan hafva _i_, t.ex. lappskans _akke_, heter i finskan _ikä_,
ålder; _acc'e, isä_, fader; _albme, ilma_, luft; _barta, pirtti_,
pörte; _garrodet, kirota_, svära, förbanna; _ladne, linna_, slott;
_lase, lisä_, tillskott; _rådde, rinta_, bröst; _savek, sivakka_,
skida; _vakko, viikko_, vecka; _valje, vilja_, förråd; _vass'e, viha_,
hat m.m.
[32] Jemför t.ex. de grekiska orden _hagios, hallomai, hals, hesomai,
hepta, herpo, hex, heos, haemi, holkos, hylos, hylae, hyper, hypo,
hypnos, hyrax_, med latinska orden _sacer, salio, sal, sedeo, septem,
serpo, sex, suus, semi, sulcus, solidus, silva, super, sub, somnus,
sorex_.
[33] Om mötet i närheten af Avasaxa midsommardagen 1846 med professor
K. från Berlin berättar Stats-Rådet Gröt i sina nyligen utkomna
Pereezdy po Finljandii (Färder i Finland) bland annat följande: "emot
hvad vi väntat, var han (K.) ej särdeles angelägen om de upplysningar,
hvarmed vi ville stå honom till tjenst. Likväl tror jag han var nöjd
med detta sammanträffande med oss, emedan hans reseiakttagelser
derigenom riktades med en vigtig geografisk upptäckt: han fick nemligen
af oss höra, att i Finland finnes en stad vid namn _Helsingfors_, och
att i densamma finnes ett universitet; hvilket allt, derest han ej
träffat oss, kunnat ända till grafven blifva en obekant sak för honom.
Enligt professorns önskan infördes det märkvärdiga namnet på staden
jemte våra egna med _läslig stil_ i hans annotations bok, hvarföre det
troligen numera ej blifver bortglömdt." Så otroligt detta än låter, är
det dock bokstafligen sannt, hvilket ref., som dervid var närvarande,
om så behöfdes, kan bevittna. Troligen hafva våra egenhändigt skrifna
namn i H:r K:s dagbok redan flere gånger blifvit uppvisade såsom en
stor Lappsk raritet.
[34] Finskan har 15 kasus men blott en deklination och en konjugation.
De, som antagit flere deklinationer och konjugationer, hafva ej gjort
behörig skilnad emellan dem och särskilta paradigmer.
[35] Så äfven _nelilaita, viisilaita, kuusilaita_ etc. för _neljelmä,
viidelmä, kuudelma_ eller ock för allesamman: _kolmio, neliö, viitiö,
kuutio_. Att man äfven säger _kolmilaita venet_, gör intet till saken,
ty en båt kan dock alldrig förblandas med en triangel.
[36] Se Die deutsche Grammat. von D:r J.K. Fr. Rinne.
[37] Att nuförtiden allehanda barbarismer och rådbråkningar ganska väl
låta höra sig äfven i predikningar, eller rättare sagt af mången anses
just höra till predikostylen, måste väl tillskrifvas den större
bildning och hyfsning, som nationen sedan Gezelii tid vunnit.
[38] De äro afskrifna ur en 1783 års edition, från hvilken sednare
tiders editioner endast derigenom skilja sig, att de jemte tillkomna
tryckfel fått apostroftecknet för hvarje ordförkortning och hvad annat
korrekturets läsare på egen hand trott sig kunna tillgöra.
[39] Det sista från den Dorpat-estn.; de två föreg. från den
Reval-estn. psalmboken. Likheten blefve mycket större, om de estniska
orden skrefves efter Finsk orthografi; t.ex. olled uttalas alldeles
som olet.
[40] I Helsingfors Tidningar för år 1821 skall Psalmbokskommitteen
meddelat en uppgift, enligt hvilken i den gamla psalmboken 188 psalmer
ej hafva någon förbättring (!?), 75 behöfva omarbetas och 150 komma att
uteslutas (se: Turun W. San. 1821 N:o 27).
[41] Den nya Svenska psalmboken har efter hvad det påstås ej kunnat
undvika denna klippa.
[42] Sions sånger kunna lemna exempel på det slags förtrolighet,
hvarföre ock Schartau ej torde hafva så orätt när han afstyrker deras
begagnande (se: Schartaus Andeliga Bref).
Ph. Friedr. Hiller, författaren till Geistliches Liederkästlein och
andra mycket värderade ascetiska skrifter, skrifver om sig och sina
psalmer sålunda: "Jag har vinlagt mig om enfald och undvikit en högt
svarvande fantasis öfverdrift i uttryck. Derjemte har jag afhållit mig
från för mycket sällskapliga och förtroliga talesätt om Frälsaren,
såsom om en vanlig broder, om hans kyssande och omfamningar, om
menniskans umgänge med honom, såsom vore hvar för sig en Christi brud,
hans smekningar, som om han vore ett litet barn, och hoppas jag, att
ingen allvarlig Christen skall missbilliga hos mig denna vördnad för
Frälsarens majestät." Hvar och en fördomsfri Christen kan af denna
förklaring finna hvad för värde han ger sådana mångens älsklingsfraser,
som min söta Jesu, mitt späda lam, barnet lilla o.s.v.
[43] Exemplen äro tagna ur Kanava, hvilket dess äfven hvad Finska
metriken beträffar förtjenstfulla redaktör torde benäget ursäkta.
Kanhända hade jag funnit exempel på närmare håll, men dem sparar jag åt
andra att efterleta.