pashas_ slott, i kanalen midtemot _Roda_. Då jag om morgonen kom
ut för att tvätta mig, möttes jag af den herrligaste doft från det
trädgårdsrika _Roda_, der nu vexterna stodo i full grönska, ej betäckta
af snö såsom hos oss. Snart blef lif om bord, hvar och en samlade ihop
sina effekter och rustade till affärd; ännu återstod dock att väl komma
ifrån skeppsfolket och deras _bakhshish_-tiggeri. Jag hade redan förut
talat derom med mina reskamrater, men då de ej gingo in på hvad jag
föreslog, så beslöts att hvar och en skulle gifva sin anpart enskildt;
jag gaf 32 piaster och fick rikliga tacksägelser, _barakat vorsen_,
doktorn gaf 25 p. och Sattler 10 p., hvarmed manskapet allsicke var
nöjdt, utan hade dumheten att skicka mynten tillbaka. Dessa herrar voro
for kloka att rätta sig efter folkets pretension på några piaster till,
utan togo helt lugnt sina penningar tillbaka. Mycken förbittring mot
de båda rådde bland manskapet, som slutligen lyckades förmå shekhen
att tala derom med doktorn; denne med sin vanliga häftighet afsnäste
shekhen och bad honom sjelf gifva folket _bakhshish_, hvilket gjorde
den beskedliga shekhen alldeles förbryllad och modfälld. _Mohammad_
hade gått upp för att skaffa oss åsnor och kameler, men det dröjde nog
länge innan dessa ankommo och vi gingo otåliga på stranden af och an.
Slutligen bar det dock af genom _Ibrahim pashas_ vackra planteringar
och trädgårdar till _Hotel d'Orient_, der doktorn afpackade några
småsaker från min kamel; shekhen hade ej tålamod att vänta på mig, utan
red förut hem. Jag kom efter på min åsna, med bagaget på kamelen, och
fann shekhen stående i sin port, omgifven af sina grannar; här helsades
nu ömsesidigt och de vanliga complimenterna upprepades i oändlighet:
_alhamdo lillah bisselameh, barakah illi, into tajibin_ o.s.v.
Jag var således åter i denna vidt beprisade stad, men fick ett anfall
af nedslagenhet och förstämdhet, liksom mer än en gång förut då jag
kommit in i min shekhs hus. Närmare _'asr_ gick jag till Köhler, men
intet bref hemifrån, som jag dock så säkert väntade, hade undertiden
ankommit. Detta ökade betydligt min modfäldhet. Köhler talade om sin
brors förhastade steg att begifva sig till Ryssland för att söka
lyckan. Gick så till _Bokty_, tog penningar och begaf mig med dem
till doktorn i värdshuset, der Sattler äfven infann sig, äfvensom de
båda _raiserna_. När räkningen uppgjordes disputerades mycket och
saken tycktes taga sådan vändning, att den endast i konsulatet kunde
afgöras; men då slutligen ingendera parten ville inför konsulatet
synas som grälmakare, afgjordes saken i godo till allas belåtenhet.
Länge drog det dock ut innan räkningen blef förstådd och den försmådda
drickspenningen återtiggd, så att jag först vid solnedgången kom
hem. Shekhen berättade att folket under vår bortavaro haft mycket
misstänksamt prat om oss och vår resa, t.ex. att effendin tagit shekhen
och fört honom till sitt land, genom hvilka berättelser shekhens hustru
blifvit uppskrämd, och mera dylikt, som ingalunda utvisade synnerligt
förtroende för mig.