att komma till _Bab el mugavirin_, men ej hittade dit, tog jag en
åsna, som förde mig ut genom stadsporten till den derutanför belägna
begrafningsplatsen. Det var stor trängsel på gatorna af folk, som
strömmade ut och in, till och från denna _karafeh_; vägen och
luften var alldeles höljd i damm. De buro stora långa palmqvistar,
blomsterbuketter samt korgar med mat och förfriskningar. Alla klädda
rent och i sina bästa kläder, gjorde de med sina vackra ståtliga
palmqvistar ett högst vackert hvimmel. På sidorna af gatan stod folk,
som bjöd ut till salu dessa qvistar och blommor, samt bildade så
längs väggarne en vacker trädgård. Ute på sjelfva platsen, dit man
kom fram mellan de stora sandhögarne, var lifligheten och rörelsen
stor. Här satt folket vid sina afledne anförvanters grafvar, dels
under, dels utan något tält eller annat skjul, och bredvid dem de
lejda _fokaha_, som läste sin Koran. Det materiella tycktes dock mera
sysselsätta dessa små kretsar än det religiösa, ty de hade alla sina
matkorgar och sin kaffepanna, samt tycktes förnöja sig mera häraf än
vid åhörandet af Koran. Omkring samlade sig äfven andra fattiga, som
i dag vanligen ej förgäfves tiggde sig till några _kahk_ eller annan
provision. I de större ommurade och med gärd försedda grafplatserna
för familjer suto likaledes _fokaha_, men isynnerhet i shekhers och
_awlijaers_ små kobbor, der de bättre shekherna och _'olema_ voro
församlade samt firade de hädangångna med läsning af Koran. Jag råkade,
då jag steg af och började gå häromkring, först på en sådan liten
_kobba_ och var alldeles färdig att stiga in; men då jag der såg en
stor samling af, som det tycktes, förnäma shekher, hvilka suto vid en
präktig kaffepanna, vände jag om. Jag vandrade nu öfver den stora och
folkfulla _karafen_, som i jemförelse med de andra gömmer de flesta
fromma shekhers och _avlijaers_ ben, samt begaf mig till den lilla byn
_Kaid Bey_. Här gjorde jag först min _zijaret_ hos _Kaid Bey_ sjelf,
i hans vackra, välbehållna moské och _kobba_. Jag hade varit här en
gång förut, men då om natten, så att jag ej kunde se all den ståt och
prakt, som här är nedlagd. Golfvet och en stor del af väggarne äro
inlaggda med hvit och svart marmor, så väl i moskén, som i _kobban_,
hvilken sednare är stor och väldig med hög kupol. Här inne såg jag den
mäktige Mamluck sultanens Koran, i stort, nästan oformligt format, men
med vacker stil och rikt utsirad med guld. Härinne visades äfven 2
stenar med spår af profetens båda fötter i hvardera; de voro naturliga
urholkningar i stenen, liknande fotbladet med dess tår, ej verk af
menniskohand, såsom jag tyckte mig märka i _Tanta_. Den ena stenen
tycktes mig dock mera likna 2 händer och jag tror man äfven sade mig
(i en annan moské) att det skulle vara profetens händer, ehuru min
Cicerone här försäkrade att de båda voro spår efter fötter. Den ena
stenen var täckt af en liten messingskobba, i likhet med _Ka'aba_.
Allt var här ståtligt samt vittnade om de fordna Kairo sultanernas
prakt och makt. Härifrån begaf jag mig vidare inåt sjelfva byn, eller
rättare den förfallna lilla staden, och upphanns på vägen af en
välklädd man, ridande en qvick och vacker åsna. Han helsade mig med
_selam_, gaf sig i samtal med mig och vi följdes åt till en sultan
_Ashrafs_ stora präktiga, ännu välbehållna _kobba_. Vi inträdde
äfven här, liksom i _Kaid Bey_, först i en stor _mosalla_, liknande
en liten moské. Den var alldeles tom, utan _member_ eller annat som
vanligen ses i en moské, och tycktes sålunda ej begagnas till bön.
Allt var dock här väl bibehållet, väggarnes och golfvets mosaikarbeten
vackra och fullkomligt synliga. Den härinnanför belägna _kobban_ var
utomordentligt vacker, kanske den vackraste jag sett, genom dess
imposanta höjd och den enkelhet, som öfverhufvud herrskade i den
stora prakten. Allt var rikligen, i konstiga och mångfaldiga former,
belagdt med mosaik af marmor i brokiga färger samt andra ädlare stenar
och perlemor. Isynnerhet var _kibleh_ särdeles konstfullt arbetadt i
mosaik. Framför sjelfva _maksoran_, hvilken här liksom i _Kaid Bey_
och _Berkok_ var af enkel hvit marmor, står en marmorpelare, ungefär
2 hufvnden längre än jag, med liksom en turban och fullskrifven med
Arabiska, innehållande, såsom våra ciceroner sade, den hädangångnes
historia och dödsår. Man sade att denna pelare var af den salige
sultanens längd och vi förundrade oss öfver det hädangångna slägtets
starka och väldiga kroppsbyggnad. Detta är i allmänhet nästan det
vackraste monument från fordna tider, som jag sett här, äfven ett bland
de bäst bibehållna, ty senare händer ha här ej klumpat något till af
sin uselhet. Härifrån begåfvo vi oss till den längst i Öster af denna
rad belägna, ännu välbehållna _kobban_ och moské-byggnaden af sultan
_Berkok_. Det är en stor, väldig moské, innehållande långa rader af
rum och boningar för alla som höra till moskén. Här tyckes äfven nu bo
mycket folk, ty oss mötte i den lilla porten, som leder in hit, en stor
hop i högtidskläder prydda, till en del särdeles nätta, flickor och
qvinnor. Vi gingo in öfver den stora vida gården till den pelargång,
som är bestämd till bön med dess _mamber_, och på hvars begge sidor stå
2 _kobbor_, en för sjelfva sultanen och hans manliga afkomlingar, en
midtemot för hans gemål och andra qvinnor. För oss öppnades sultanens
_kobba_. Den var stor, väldigt hög och derigenom högst imposant, såsom
äfven för sin stora enkelhet. Här var föga eller intet af granna
mosaikarbeten. I sjelfva grafvens fotställning, hvilken var af den här
till alla grundvalar begagnade, smått pipiga, granitartade sandstenen,
syntes 2 större och en mindre urhålkning. I den lilla var litet vatten,
som ciceronen sade sig hafva laggt dit föregående dagen; han föregaf
att detta vatten, nu blandadt med den heliga sultanens grafs stoft,
skulle ha en undergörande god verkan på sjuka Ögon, eller såsom han
sade: om den sjuke dermed smörjer sina ögon, tager Herren i hans hand
(_rabbona jakhad bido_). Af de 2 andra urhålkningarne hade den ena
större kraft, att förvandla deri öst vatten till undergörande botvatten
för hjertat (_lilkalb_), d.v.s. (som jag tror) för alla slags åkommor
af moderpassion; den andras vatten verkade undergörande och botande
på sjuka och trötta knän. De 2 senare voro nu toma, men af den lilla,
som innehöll litet vatten med tjock bottensatts af damm, tog jag litet
och smorde mina ögon. Vi gingo nu bort, ty i qvinnornas _kobba_, dit
vi tittade in genom ett framförstående trädskrank, ansågo vi, såväl
som våra ciceroner, det ej mödan värdt att gå in. Dessa 3 sultaners
mausoléer, jemte en ännu något aflägsnare belägen, men nu af bashan
till krutmagasin begagnad _kobba_ med moské, äro de enda som blifvit
bibehållna och konserverade. De öfriga, som äro många och ännu i sitt
förfallna tillstånd imposanta, begagnas till stall för kameler, då här
packas upp och aflastas varor, komna ifrån och gående till _Suez_, samt
till boningar för deras drifvare och dessas familjer, eller äro de utan
all omvårdnad lemnade till sitt förfall. Men huru väldig är ej ännu
denna grafstad, huru öfverträffar den ej vida den ömkliga _karafeh_,
de brokigt utmålade _kobbor_ och bönehus, som Kairos nuvarande eller
senast hädangångna slägte uppfört åt sina helgon och vördade shekher
på platsen _Mugavirin!_ Det var hit jag redan de första dagarne af min
vistelse i Kairo begaf mig, och denna grafstad har jag sedan alltid
betraktat med stort nöje från höjderna häromkring; sedan har jag så
ofta hört Européer tala om den och kalla den Kalifernas grafvar.
Utkomne på den härinvid liggande ökneslätten, skilde jag mig från min
följare. Han var en bland de Araber, som tala Turkiska och som jag
alltid så mycket fruktar, emedan de alltid tala till mig på Turkiska,
då de på min Arabiska igenkänna mig för en utlänning, och jag då ej
kan svara dem tillbaka på Turkiska. Sedan jag gjort en liten tur,
vände jag om på den väg han tagit, gerad till _Babennasr_. Här var
folk på grafvarne till lika stort tal, som på andra begrafningsplatser
och isynnerhet på sjelfva vägen, som går härigenom. På sidorna af
den voro tält uppslagna till cafén, och i dem dansade _khoval_ - för
öfrigt de vanliga folkförlustelserna af kava, sångare &c. Trängseln
var här så stor, att jag knappt kunde komma fram på min åsna. Jag
lyckades dock slutligen tränga mig igenom folkmassan och kom hem en
stund före middagen. Sedan jag hemma hvilat och ätit med shekh _'Ali_,
som varit ute hos sin hustru (hvilken åter jemte sin syster, liksom
alla Kairos qvinnor, tillbragte största delen af dessa dagar i eller
vid sina anförvanters grafvar), begaf jag mig åter ut en stund efter
_'asr_ och gick till _Köhler_. Jag fann honom ej hemma, men blef dock
sittande i hans rum med hans mor, att språka om hennes yngre, från
Alexandria med den Ryska briggen afresta son, hon på Italienska och jag
på Franska. Snart kom _Köhler_ sjelf hem och ehuru han sade sig vara
alldeles nedslagen och sorgsen öfver sin hunds i dag morgon timade död,
tyckte jag honom dock vara vid särdeles godt humör. Snart kom ock hans
Engelska språklärare _Hamilton_ och jag lemnade dem snart. Härifrån
gick jag till _Azbukijeh_, till den Engelska skolan för att fä mig en
liten Engelsk bibel. De många portvaktare, som stodo här, frågade med
folkets vanliga frågvishet hvad jag ville och hvem de skulle anmäla
hos _elkhavage elkebir_. Då jag slutligen sade mig behöfva böcker,
förde de mig till en _mu'allim_ i skolan. Skolan var stor och vacker i
Engelsk stil. Jag fick ej här hvad jag ville och blef slutligen uppförd
till den stora herren _Lieder_. Jag talade till honom Tyska, emedan
jag visste detta vara hans modersmål. Han tog mig äfven på mitt språk
för en Tysk, tills jag på hans frågor upplyste honom om att jag var
Finne. Talet föll på lärda ämnen in orientalibus, hvari han tycktes
vara något hemma. Jag satt en lång stund hos honom och han förekom mig
artig, dock tycktes det mig att äfven han, såsom jag någon gång förr
märkt hos en reformert kyrkolärare, hade en stor portion affekterad och
inöfvad enkelhet. Han förebrådde sin gode vän _Fresnell_, hvars fru
lefver i hans hus, för det ringa han åstadkommit i sitt författarskap
samt för hans Fransyska flygtighet och ostadighet att hasta från ett
till annat; prisade deremot storligen _Lane_, och sade honom, hvilket
jag redan länge förmodat, nu vara sysselsatt med utarbetandet af ett
Arabiskt lexikon, hvars like ej skulle finnas i något språk, enligt
_Lieder_. Han talade vidare om huru Petreiska halfön, oaktadt alla
dess förtjenstfulla beskrifvare, ännu behöfde undersökas. Hvad som
förundrade mig hos denne man, liksom hos andra Européer här, var att
han ej talade bättre Arabiska, ehuru han länge varit här och äfven
vinnlagt sig derom. Han gaf mig en liten Engelsk bibel, som jag
önskade, och tog ingenting för den, emedan den var begagnad. Härifrån
kom jag gerad hem och det var äfven tid dertill, ty det hade redan
lidit närmare _maghrib_. Gjorde vid _esha_ en liten spatsertur till
_Azbukijeh_ samt derifrån tillbaka genom _Khamsavi_ och _Nahhasin_. Det
var särdeles tyst och tomt på gatorna, blott i några få cafén syntes
folk.
Okt. 16.
Gick ut några timmar före middagen och tog nu vägen upp åt citadellet.
Bodarne, som i förgår alla, i går de flesta, varit stängda, voro
nu till största delen åter öppnade och folket tycktes nu småningom
komma tillbaka till sitt vanliga lif före _ramadan_. Uppkommen till
citadellet kunde jag ej hålla mig från att åter gå in i den ståtliga
moské, som bashan håller på att bygga, och fröjda mig såväl öfver
den vackra alabastern, hvarmed väggarne och kupolerna beklädas, som
öfver den präktiga utsigten. Jag dröjde dock ej länge förän jag gick
tillbaka och vek in på sjelfva citadellgården, der en stor hop soldater
vräkte sig längs väggarne, väntande order möjligen af bashan till en
parad eller annat. Jag gick åter ner till _Romeile_, der gungor funnos
(dock ej till så stort tal som i går vid _Babennasr_), jemte andra
förlustel ser och mycket folk var församladt. Jag gick häri genom
utan att stanna, vek af inåt qvarteret och kom slutligen genom porten
_Gabr ettavil_ ut på _Sejide Nefises_ begrafningsplats. Äfven här var
mycket folk församladt, gungor och andra förlustelser funnos, sötsaker,
matartiklar, småsaker och grannlåter voro utlaggda till salu, dock ej
i så stor skala som vid _Babennasr_. Jag gick förbi grafvarne, i och
invid hvilka qvinnor och karlar suto med kaffepannor och matkorgar,
tillbaka till _Romeile_. Besåg bashans lilla menageri af några vargar
och lejon samt en vildkatt och begaf mig i sakta mak tillbaka. I
_Ghorijeh_ såg jag huru en liten, kanske 15-årig, Arabpojke ovettades
på en _nosrani_, som jag tror en Jude, för det han ridande en åsna i
förbifarten hade stött Araben. Han gick på alldeles förfärligt med
sitt ovett och hotade att reta upp _el muslimin_ mot honom. Juden stod
alldeles tyst, jag vet ej om af rädsla eller af förakt, och visade sig
lugn, men det gjorde mig ondt att se honom, såsom jag å andra sidan
ej kunde annat än skratta öfver Arabens dumma högmod och putslustiga
grötmyndighet, ty han visste sig vara säker och ej behöfva frukta en
Jude. De usla Araberna här taga sig ännu då och då en min af sin gamla
myndighet, liksom den nya bandhunden, när han händelsevis slipper lös,
kniper sig ett får tills han blir rätt qväst. Likväl äro de här qvästa,
såväl af Turkar, som pä sätt och vis äfven af Frangerna. Vid _Nahhasin_
stannade jag och såg på en Turkisk qvacksalvare, som satt på gatan
med ett litet bord framför sig, fullt af små bleckdosor innehållande
medicamenter. Han var omringad af ett stort antal patienter, isynnerhet
qvinnor, som en efter annan bad honom titta sig i ögonen. Han tog mest
af en större bleckdosa, som innehöll en halfflytande smörja, med sitt
pekfinger och smorde dem in i ögonen; eller gaf han sitt medicament
i en liten tom bleckdosa i pulver- eller annan form, som jag tyckte,
åt dem han ansåg kunna betala litet bättre. För öfrigt tyckte jag han
antog samma vigtiga min som våra Eskulapii söner, ty med en hastig
blick på patienten låtsade han genast förstå sjukdomen. Jag tänkte på
mig sjelf, att äfven jag kanske komme en gång att sitta så på gatan,
utbjudande mitt qvacksalveri, och bemärkte nu på förhand huru ungefär
en muslim qvacksalvare hade att bete sig. Jag kom hem ganska trött, och
det granatäpple jemte dadlar, som jag åt vid min hemkomst med en liten
bakelse, smakade mig särdeles väl.
Efter _maghrib_ suto vi och språkade om skilsmessan mellan vänner,
ty shekh _'Ali_ börjar nu misstänka att jag har någon resa i hågen,
såsom ock fallet är. Vid _esha_ gick jag ut och gjorde en tur omkring
_Azbukijeh_-allén, som nu var belyst af den lilla månskifvan, särdeles
klart och ljufligt.
Okt. 17.
Gick bittida ut på bestyr, först till en _kaffasi_ för att beställa
mig en _kaffas_ till resan. När jag kom ut derifrån hakade _Sejid
Ali_ i mig och uppehöll mig på gatan med de vanliga komplimenterna
samt berättelser om hans färd till Alexandria &c. Vidare gjorde jag
en förfärligt lång vandring upp till _Tailon_, invid hvars moské man
sade mig skulle finnas pistolbälten. Jag stannade här i en liten bod,
satt länge språkande och ventilerande med 3 à 4 gubbar, utan att
dock få hvad jag önskade. Detta var för öfrigt en nästan alldeles
okänd trakt för mig, jag vet mig ej mer än en gång färdats här fram
med åsna. Öfverallt såg man förstörda hus och ruiner, i bredd med de
fula röd- och hvitrandiga Turkhusen, men i jemförelse med trakten af
_Sejide Zejneb_ färre hus af en äldre, ännu god smak. Med oförrättadt
ärende kom jag härifrån gerad hem närmare middagen. Sedan jag språkat
litet med shekh _'Ali_, gick jag åter ut och lägrade mig i mitt gamla
middagscafé hos Greken i _Azbukijeh_. Medan jag satt här, slog sig ned
vid mig en Kopt, som kände mig från den dag jag var i _Masr el 'atika_,
för att begära tillstånd att se Nilmätaren. Han satt länge språkande
med mig och samtalet gällde först vetenskapens förfall i Kairo. Härmed
mente han hufvudsakligen _elilm elrohani_, en slags trolldomsvetenskap,
hvari han sade att ännu i hans ungdom en _Maghrabi Hagi 'Omar_ här
hade utmärkt sig. Han hade sjelf sett honom förvandla papper, som han
hållit i sin egen hand, till silfver, jemte andra underliga saker. Det
var, trodde han sig veta, med sådana konster som Kairos gamla herrskare
bestridt sina kostnader och samlat sina skatter. Det var skada att
sådana ej funnes nu och att ingen vinnlade sig om dessa vetenskaper.
Hans far hade varit läkare och arbetat i kemin, detsamma var hans
broder nu äfven; om han här skulle finna en sorts hvit antimon, så
mente han sig kunna göra silfver och allehanda goda saker. De som nu
visste hvar guld och silfver funnes i bergen, vore Frangerna, hvilka
resa omkring och taga åt sig dessa ädla metaller, men lära ej andra
hvar de finnas. Sålunda tyckas de kristna Kopterna här fullkomligen
dela sina Arabiska landsbröders fördomar. Han var foröfrigt nu utan
tjenst, sedan det behagat bashan att indraga hans och en annan hans
kamrats göromål i divan, frågade mig derföre om jag visste någon, som
kunde ha behof af och employera honom. Tiden hade härunder lidit öfver
_'asr_, jag steg upp och gick hem. Efter vårt _maghrib_mål gick shekh
_'Ali_ och jag ut till hans svåger, _Hagi Khalil_, en gammal man,
kanske omkring 70 år, som sett Fransmännens tid här och hade mycket
att berätta derom, äfvensom om andra små politiska förhållanden, t.ex.
Grekernas krig mot Turkarne. Han instämde med så många andra här i
stora loford öfver Fransosernas välde, öfver deras rättvisa, samt den
jemlikhet, de iakttagit mellan muslim och kristen. Härigenom leddes
samtalet på Frangerna i allmänhet och båda instämde i stora loford
öfver dessa, ehuru då och då ett glåpord undföll dem. Vore någonstädes
ett Frangiskt välde i den muslimitiska verlden välkommet, så vore det
isynnerhet här i Kairo. Härunder försummade ej shekh _'Ali_ att på
mellanstunderna berömma mig för gubben, att tala om min karaktär m.m.
Det är i allmänhet mycket brukligt här, såsom jag ofta haft tillfälle
att erfara; men det är ett högst förargeligt och generande mode. Vi
drucko dugtigt kaffe, mer än jag egentligen förmådde och rökte likaså
dervid; men för öfrigt fann jag mig högst trefligt.
Okt. 18.
Gick ut på förmiddagen och gjorde en vandring genom _Sok esselah_,
der, hvad jag ej förut vetat, hölls en stor _sok elgum'a_. Här var
mycket folk som handlade, bland andra äfven mycket Beduiner, livilkas
språk, utseende och hela beteende är helt annat än Kairo-boernas. Jag
råkade här ut för en gubbe, som hade ett dåligt och fult skrifvet nytt
manuscript, _Sejid elbedawis_ lefvernesbeskrifning. Jag kunde dock ej
hålla mig från att taga det, ehuru det ej behagade mig och äfven var
något dyrt. Jag vandrade här temmeligen länge omkring under sultan
_Hassans_ moské, längs hvars vägg en stor hop Tatariska _Bokhara_-boer
hade bredt ut sina småsaker till salu. Jag tyckte mig bland dem
igenkänna några från _Sejid_, men min Moskovitiska _Bokhara-_bo, som
jag handlade thé af der, fann jag ej. Härifrån gick jag åter ner till
_Surugijeh_ och stannade i en liten sadelmakarebod, för att beställa
mig ett pistolbälte. Det dröjde mycket länge förän jag kunde förklara
allt för mannen, huru jag ville ha det, ty vi resonnerade närmare en
timma. Som han såg det nyssköpta manuscriptet i min barm, tog han mig
för en af _ahl elkoran_, som han sjelf sade, och lofvade derföre göra
bältet för hälften billigare än åt någon annan. Sedan vi slutligen
kommit öfverens om priset och arbetet, gick jag och gjorde vandringar i
_Davadijeh_ samt andra deromkring belägna trakter, för att få tiden för
fredagsbönen till slut. Härunder stannade jag framför 2 små pojkar som
slogdes. Omkring dem suto 6 à 8 andra, mest mindre pojkar, bland dem
dock en större, som 4 eller 5 gånger steg upp och skilde de kämpande
åt med en palmkäpp, med hvilken han slog dem verkligen hårda slag.
Men det halp ej, så snart han lemnade dem, voro de åter hår ihop. De
voro förfärligt argsinta, såsom jag ofta förut haft tillfälle att se
bland barnen här, refvo och ryckte hvarandra så att fradgan stod dem
i munnen. Sedan gick jag vidare och träffade ihop med _Amin Agha_,
som uppehöll mig länge på gatan med prat. Till min stora förundran
frågade han mig om jag ej plägade gå i moskén för att göra bön, och då
jag bejakade det, fann han intet anstötligt deri, utan filosoferade
länge och väl om att Herren var en, samt att vi alla gerna kunde gå i
hvarandras helgedomar och dyrka honom. Han visade i allmänhet, ehuru
sträng muslim, en tolerans och ett fritänkeri, som jag ännu ej funnit
hos någon.
Okt.19.