och hans karl, som var hans slägtinge och egentligen ingen sjöman.
_Raisen_ var en gammal sol- och väderbiten man om några och 70 år,
som han sjelf sade, men ännu rask och dugtig. Han hade från sitt 8:e
år beständigt seglat och färdats på Nilen. Liksom alla sjöfarande
var han vresig och hojtande, isynnerhet då turen kom till honom att
draga _liban_. Då sökte han gräl i den simplaste småsak med sin karl
och röt åt honom förskräckligt. Han å sin sida, som ej väl förstod
sjömansspråket, hojtade tillbaka och sålunda var beständigt gräl
emellan dem. Också kan man ej gerna ha tyngre och plågsammare arbete,
än att dra _liban_ i den förfärliga hettan, barfotad på den brännheta
marken. Äfven förtröt det honom, som andra, att intet väder blåste.
Deremot då god vind blåste upp och han i fred fick sitta vid styret,
isynnerhet i aftonsvalkan, var han särdeles munter och berättade
oss sagor &c. Vi hunno närmare middagen fram till en af Egyptens
betydligare städer _Shebin_, som ställes i bredd med _Menof_ och
_Tanta_. Vi gingo blott som hastigast upp i land och gjorde våra
"orationer", såsom Ålänningen säger. Staden var ungefär i Kairos
smak, med fönster och _melakif_, och förekom mig temmeligen stor.
Rundtomkring funnos planteringar och trädgårdar samt nära intill
ett litet så kalladt palats, sätet för stadens Turkiska domare. Det
låg midti en trädgård och tycktes vara vackert. I allmänhet förekom
mig trakten här jemte flodstränderna mera odlade än annorstädes, ty
tätt och ofta, nästan beständigt, färdades vi förbi trädgårdar och
planteringar, som till största delen voro anlagda af och tillhörande
hela byar. De flesta frukter, isynnerhet vindrufvor, sade man mig,
hemtas hufvudsakligen härifrån. Sedan vi efter middagen tillbragt den
värsta hettan på land, i skuggan af en trädgård, begåfvo vi oss vid
_asr_ vidare och hunno snart fram till bryggan _Karineir_. Den är ny,
med 6 små hvalf och på ena ändan en sluss. Båtarne erlägga här en liten
afgift för genomfarten. Shekh _'Ali_ och jag gingo upp, satte oss i ett
invid bryggan uppfördt temmeligen stort café, drucko der jemte _raisen_
en kopp och köpte oss några _battikhor_. Här var rörelse och lif af
arbetande folk samt från _Sejid_ kommande resande, och jag trifdes
här väl. Men _raisen_ manade oss att skynda, sedan han snart blifvit
färdig med liqvidationen och flyttat sin lilla _kijase_ till andra
sidan af bron. Vi hade knappt hunnit om bord, så blåste upp en dugtig
förlig vind. Straxt nedanför bryggan lupo vi in i den egentliga floden,
det så kallade östra eller _Dumjat_ hafvet. Här lågo flere Nilfartyg
färdiga att afgå, som det tycktes, till _Dumjat_. Hafvet här var stort
och väldigt, med dess egna enkla men storartade karaktär. Vi och våra
kamrater flögo friskt fram för den goda och temmeligen starka kåra, som
blåste från aktern. _Raisen_ satt oändligen nöjd och nyter vid styret,
men shekh _'Ali_ var något rädd. Vi kommo i afton ett godt stycke fram
och togo land först senare på natten, då vinden laggt sig, under en by,
kallad _Bershom_. Jemte oss lågo här alla våra kamrater och vi utgjorde
liksom en liten flotta.
Aug. 5.
Ruskade på oss före solen, höllo vår morgonbön, gingo upp i byn samt
köpte mjölk och bröd. Byn var just ej af de minsta, den hade något
modernare utseende, med raka och temmeligen breda gator; dock tycktes
den öfverhufvud ej vara af de mera välmående och rikare byarne här,
ty trädgårdar och planteringar funnos der ej. Vi dröjde ej länge der
förän vi lade ut och började åter det tunga arbetet att hala fram vår
båt med _liban_. Det var lugnt och hett hela dagen och såväl folket,
som vi, plågades oändligen. Middagsstunden i den värsta hettan somnade
som oftast _raisen_ vid styret och fann slutligen för godt att taga i
land och ligga en stund bi. Jag simmade här, tvättade mina smutsiga
kläder, som jag bar på mig, och lät dem torka på min kropp, hvartill
i den heta solen ej behöfdes många minuter. Min näsduk tvättade jag
äfven och höll den en stund i handen emot solen; inom högst en minut
var den fullkomligt torr. Vi halade oss sedan ömsom fram, Ömsom gingo
vi för någon liten vindpust och veko af till det vestra hafvet, för
att under _Manjal 'aros_ invänta shekh _'Ali_; han hade nemligen om
morgonen lemnat oss, för att öfver landet gå till _Baranije_, taga våra
der qvarlemnade saker och låta tvätta mina smutsiga kläder, dem han tog
med sig i ett stort knyte och bar på ryggen. Vi hunno en stund efter
_'asr_ fram till stranden och skickade _Mohammad_ upp för att hemta
sin morbror. Här lågo äfven 2 andra fartyg, som lastade _battikh_, och
vi kokade kaffe gemensamt med dem. Jag vandrade omkring på den bekanta
stranden och fröjdade mig öfver aftonsolens milda och magiska glans, då
den gick ner öfver den gamla Nildalen och dess väldiga flod, i hvilken
nu ett litet ångfartyg bultade fram till Kairo. Vid _esha_ kom shekh
_'Ali_ och hemtade oss qvällsvard af kokad mat, som vi på länge icke
ätit, hvarföre vi gjorde en dugtig måltid i mörkret. Shekh _'Ali_ var
rädd for våra grannbåtar, sade sig känna en man på dem för att vara en
skälm, och rådde _raisen_ att föra oss till en närbelägen ö, der ett
fartyg från _Baranije_ låg, hvilket äfven skedde.
Aug. 6.
Begåfvo oss i morgonrodnaden från den plats, der vi tillbragt natten,
vid ön under _Manjal 'aros_, seglade för svag förlig vind uppåt
floden emot strömmen och hunno så småningom fram till _Fum elbahr_,
der Nilen grenar sig i sina 2 väldiga grenar, det östra och det
vestra hafvet. Här mer än annorstädes, såsom äfven vid inloppet ur
kanalen till _Dumjat_ hafvet vid _Kantar et elkarinein_, tyckes mig
floden rätt förtjena namn af haf, isynnerhet nu, då den närmar sig
sin öfversvämning och tilltagit betydligt i bredd. Den förekom mig
särdeles stor och väldig, jag vet mig aldrig hafva sett en flod som
kunde jemföras med denna. Emellertid hade nu vinden alldeles lugnat ut,
så att vi måste dels med _liban_, dels med årorna och _midran_ arbeta
och skuffa oss fram i den förfärliga hettan samt den understundom
uppblåsande sydliga brännande vinden. Denna dag förekom mig särdeles
tung och odräglig, jag hade ingen fröjd af att beskåda det vackra
_Shubra_ och de nätta villor, som äro uppförda längs hela denna väg. Vi
framkommo slutligen till _Bolak_ närmare _'asr_, och sedan vi klarerat
allt vid tullen, väl med ringa men dock något krångel, begåfvo vi
oss på åsnor till staden till shekh _'Alis_ hus. Den böld, som under
resan stigit upp på mitt lår, hade temmeligen förvärrat sig, så att
jag fann för godt att bli hemma hela aftonen. Vi drucko thé hemma af
_Bokhara-bons_ Moskwathé, och funno det godt. Men det jemte myggorna i
min _mandara_, förtogo mig sömnen tills sent på natten.
Aug. 7.
Gick på förmiddagen ut till kansliet, der jag anträffade creditivet
från _Borgström_ jemte bref från honom, som dock innehöll blott få
rader och äfven i dem föga glada underrättelser. Bref, som jag så
säkert väntat från _Geitlin_ och andra der hemma, funnos ej. Af
_Timofejeff_ fick jag underrättelsen att shekh _Tantavi_ varit här och
jemte honom i _Tanta;_ dessutom några andra ledsamma underrättelser
beträffande min islam och Musulmanism här. Allt nedstämde mitt mod
på det högsta och jag blef vid dåligt humör hela dagen. Jag satt hos
_Köhler_ ända till _'asr_, gick derifrån till _Wrede_ och satt hos
honom en stund, men trifdes ingenstädes rätt. Gick hem och åt med
shekh _'Ali_ vid _maghrib_, hvarefter jag gick ut för att bära ett
knyte _hummus_ till _Abdolkhalik_, men träffade honom ej i hans bod.
Deremot träffade jag shekh _Sharawi_ och några andra af mina vänner
från _Gemelijeh_; de voro alla glada och vänliga såsom förr, ehuru jag
fruktat förändring.
Aug. 8.
Satt hela dagen hemma, besvärad och hindrad af en böld ofvanför
högra knäet att gå ut. Vi hade i dag besök af _Ahmad effendi_ jemte
andra från _Baranijeh_, hvilka voro sysselsatta med att anskaffa
förnödenheter för _Ahmads_ tillämnade och nu snart förestående
pilgrimsfärd. De gingo och kommo hela dagen, buro korgar med skorpor,
_kirab_ m.m. Slutligen kommo de närmare _esha_ hem och åto här
qvällsvard. _Ahmad effendi_ läste hela tiden föran maten inhemtades
böner och verser ur Koran och tycktes i allmänhet vara särdeles from.
Det har alltid förundrat mig att folket här uti sina böner och sin
andakt ej söker ensamheten. Här beder man och gör sina knäböjningar
midt på vägen eller gatan och öfvar sin andakt i hvilket sällskap som
helst. Dock har jag tyckt mig finna att de som mest bära religion samt
fromma ord och utrop på sin tunga, äro just de minst religiösa, här som
annorstädes. Efter qvällsvarden suto vi ännu på gården, rökte, drucko
kaffe och hörde på _Sejid Ismain_, som berättade historier från sina
resor och skojarfärder här. Han är från _Baranijeh_ och skall vara en
röfvare eller i allmänhet en stor rackare, som slagtar en menniska
liksom en kyckling för 1000 piaster, efter hvad shekh _'Ali_ sade.
Frågor uti _fikh_ uppkommo nu äfven, och då shekh _'Ali_ förklarade
dem, ropade de vanligen _Allah, Allah_, och tycktes särdeles förtjusta
öfver t.ex. den lättnad Herren unnat resande uti förrättandet af de
vanliga bönerna.
Aug. 9.
Satt hemma hela dagen af samma orsak som i går. Hela dagen hade _Ahmad
effendi_ bestyr med anskaffandet af förnödenheter för sin pilgrimsfärd
och skickade oupphörligen sina karlar hit med packor. Ibland annat
försåg han sig äfven med en packa _bafte_ till svepningstyg, i händelse
af på vägen möjligen inträffande dödsfall. Hela dagen satt här äfven
den äldsta af _Baranijehs_ byshekher, jemte sina tvenne små sonsöner, i
hvilka han tyckes finna sitt enda nöje och sin enda fröjd. För öfrigt
var här hela dagen just ingen ro för folket, som sprang af och an.
Qvällsvard åto vi i ett särdeles stort sällskap, jag tror ungefär 12
personer, så att shekh _'Ali_ sjelf ej hade plats vid bordet. Jag var
vid högst dåligt lynne, liksom de föregående dagarne, samt låg blott
och tänkte på män resa till Arabien, dit jag längtar att komma ju förr
dess hellre, ehuru jag ser mig ej ännu vara dertill så förberedd som
jag önskade.
Aug. 10.
_Ahmad effendi_ reste bort jemte de andra. Jag begaf mig ut efter 2
dagars innesittande, som hade gjort mig alldeles kollrig, och gjorde
en tur i _Asbuhijeh_-allén, der jag tillbragte middagsstunden i cafét
i det nordliga hörnet, under de största acacieträdcn. Här var en ljuf
svalka och härlig skugga undan hettan och qvalmet, hvarfÖre jag blef
länge sittande der. Senare träffade jag här 2 andra af _Baranijes_
byshekher, som först i dag kommit till staden. Vi suto och språkade
under det vi väntade på _esha_, men de voro ej vid det vanliga goda
lynne folket här merendels har om aftonen, de lutade sig och somnade
bort. _Eshan_ kom slutligen sent och, sedan vi gjort ett godt mål, lade
vi oss alla att sofva. Jag fick dock ingen sömn, dels för den starka
middagsluren, dels for folk som oupphörligen färdades förbi på gatan,
kommande från shekh helgonet _Teshtoshis molid_, som börjad i går,
firas 3 dagar här i vårt granskap invid _Babesharijeh_.
Aug. 11.
Sedan våra _Baranijeh_ shekher gått, begaf jag mig på förmiddagen åter
till det café, i hvilket jag i går hade sutit. Men jag befinner mig i
en högst svår ställning, icke allenast för böldens skull ofvanför högra
knäet, som ser högst ruskig ut, utan äfven för en blåsa på min venstra
häl, som nu först stigit upp efter den lilla barfota vandringen, jag
under färden till _Sejid_ gjorde på andra sidan om _Ashmon_. Jag kan
ej stiga säkert hvarken på den ena eller andra foten och har särdeles
svårt att röra mig. Dessutom högst dåligt lynne och för öfrigt ej min
vanliga goda helsa. Jag tillbragte middagsstunden i cafét och kom
sedan hem. Om aftonen kommo shekherna tillbaka och åto qvällsvard,
hvarefter jag gick ut ensam för att se på _Teshtoshis molid_. Den,
liksom öfverhufvud alla andra fester här, bestod hufvudsakligen i
folkträngseln. Jag gick ej in i moskén, der man tycktes hålla en
_zikr_, och dröjde öfverhufvud ej mer än en högst liten stund der. I
natt var äfven _lelet el marag_ eller profetens himmelsfärd, som gjorde
den förra så mycket högtidligare för folket.
Aug. 12.
Gick om morgonen ut och gjorde min uppvaktning hos _Bokti_, som var
särdeles nyter och artig; satt en stund der och gick sedan till
_Timofejejf_, men blef ej länge hos honom. Träffade på vägen derifrån
Engelsmannen _Hamilton_ med sitt väldiga röda skägg. Han såg nu glad
och nöjd ut, i stället för att han förut alltid gått med nedböjd blick
och tittat ner mot marken; men han skall nu ha ett godt antal elever
och sökte äfven förmå mig att öka deras antal. I dag var jag ensam med
shekh _'Ali_, sedan _Baranijeh_ boerne alla rest bort; vi åto redan
före _maghrib_, gingo sedan till _Azbukijeh_ och andades hos _Hanafi_
frisk, ren luft samt drucko hans goda _hölv_. Kommo hem först vid
_esha_.
Aug. 13.
Gick bittida ut till _Azbukijeh_, för att besöka den för någon månad
sedan hitkomna kasanaren _Dietel, Berzins_ reskamrat. Han bor i samma
_ka'ah_, der jag bodde de första tiderna af min härvaro. Vid mitt
inträdande till honom tog han, liksom alla andra Européer här, mig
för en Arab och helsningen oss emellan var högst tvungen, förän han
fick höra hvem jag var. Härefter blef han mycket förekommande och
artig, vi suto och pratade allehanda på Tyska, som är hans egentliga
modersmål, men som han (likt så många andra Tyskar uti Ryssland) tyckes
ha glömt och försummat för Ryskan eller andra språk. Han hade deremot
af sitt Tyska ursprung bibehållit det breda, orddigra skroderandet,
och pratade mycket med qvasi-lärdom. Han har dock ännu i sig en liten
ynglingasjudning och är i alla fall här en, som man kan trifvas med.
Medan vi suto, kom äfven rödskägget _Hamilton_ hit, för att gifva honom
timma i Engelskan och, som han sade, göra honom på kort tid till en
John Bull. Jag gick derföre snart bort, begaf mig ut, tog en åsna och
red till _Masr-el'atikeh_, satte der öfver floden till Nilmätaren,
framför hvars port jag mötte en soldat och en _Berberi_, som förklarade
det vara omöjligt att komma in utan biljett med tillstånd dertill.
Jag försökte med lena ord förmå dem sätta sig öfver formaliteten,
men de stodo ej till att beveka. Jag fick sålunda lof att vända om
med oförrättadt ärende. Satte åter öfver floden och begaf mig till
_Amin Beys_ hus, som är _nadsir_ öfver _mikjas_, men emedan det var
middagstid träffade jag hvarken honom eller hans _vekil_. Jag begaf mig
således tillbaka till staden på min åsna, betraktade på vägen floden,
som stigit betydligt och nu snart hunnit måttet för sin öfversvämning.
_'Aro&an_ eller den lilla jordvall hvarmed man stängt kanalen, som
leder till och går genom Kairo, var nu högst 2 alnar öfver vattnet
och således snart färdig att couperas. Vattnet i floden var alldeles
ljusbrunt och såg särdeles underligt ut, men har dock ej förlorat sin
goda smak. Jag färdades fram mellan de vackra trädsårdarne i gamla
Kairo, förbi krutfabriken samt var ganska nöjd med min färd, ehuru
den i hufvudsaken var förgäfves och jag gjorde den just i värsta
middagshettan. På återvägen passerade _Sejide Zejneb_, hvars fest
det nu är. Här var, liksom vid alla fester, stor trängsel af folk,
isynnerhet af qvinnor, som besökt deras älskade och hälft dyrkade
_Sejide_. För öfrigt var här fullt med sötsakers-stånd, _khowal_ och
andra förlustelser. Jag stannade dock ej, läste blott i förbifarten på
min åsna _fathe_ för _Sejide_ och begaf mig hem. Blef hemmasittande
till _maghrib_, då jag med shekh _'Ali_ begaf mig till festen för
_Sejide_. Jag släpade mig fram på mina sjuka och ömkliga fötter den
långa vägen jemte honom; vi gingo in i _Sejides mekam_, kysste det
fina vackra gallerverket omkring hennes monument, satte oss i en knut
af _mekamen_ och läste suran _Janin_. Jag gaf en shekh och en gammal
qvinno-shekhe hvardera 5 fadda för att läsa den för mig. Härefter gingo
vi från trängseln inom den trånga _mekamen_ ut i moskén, följda af
tiggande _fokaha_ och _hemalije_, vandrade en liten stund omkring i den
rymliga och vackra moskén, der man ännu ej börjat, men satt färdig till
_zikr. Esha_ var nemligen ej ännu utsjungen. Gingo snart åter ut och
satte oss i ett café, der shekh _'Ali_ berättade mig, att alltid då han
befann sig i villrådighet eller någon svår ställning och läste _fathe_
jemte någon bön om råd och hjelp, antingen _Sejid el bedawi_ eller
_Sejide Zeineb_ visade sig för honom uti en dröm och gaf honom råd.
Det är ock nästan troligt med hans enkla, oskrymtade, barnsliga tro.
Vi suto länge här och sågo på det trängande folket; men begåfvo oss
slutligen hem och mötte på vägen oändliga skaror af dels gående, dels
återkommande folk, äfvensom många kretsar af _fokaha_, som suto dels på
gatan, dels i hus och höllo _zikr_. Jag kom hem ej så mycket trött, som
fastmera plågad af mina sönderskafvade fötter.
Aug. 14.
Shekh _Soleiman_ och en annan _fikh_ kommo hit på förmiddagen och
blefvo sittande en stund medan vi frukosterade. Sedan de gått gick
jag ut och tillbragte middagen i mitt vanliga café i _Azbukijeh_. Om
aftonen åto qvällsvard här hos oss shekh _'Ali_ och några andra från
_kashifens_ hus i _Baranijeh_. Vi åto uppe, men jag blef ej med de
öfriga sittande efter måltiden, utan gick genast ut, gjorde en promenad
i _Azbukijeh_ och satt en stund hos _Hanafi_.
Aug. 15.
Begaf mig bittida ut, tog en åsna och for till gamla Kairo. Jag
träffade ej genast _Bekir effendi_, utan begagnade den stund jag måste
vänta, att göra en liten tur inåt staden. Den förekom mig större och
ansenligare än jag föreställt mig och vackrare än man af utsidan skulle
vänta. Jag kom snart tillbaka och träffade nu _Bekir effendi_, som
var en tjock och grötmyndig Turk, sådana man här ser till stort tal.
Han var dock artig emot mig och gaf mig _tezkeren_ att komma in i
Nilmätaren, utan svårighet och utan dröjsmål. Skrifvarne här tycktes
alla vara Koptiska kristna, pratade med mig om Ryssland och togo mig
för en muslim. Sedan jag fått mitt papper, satte jag öfver kanalen
till _Roda_ och blef nu insläppt utan krångel eller prut. Jag inträdde
således först på en trekantig gård, der på ena sidan voro stall och
på den andra muren af en trädgård, gick öfver den ut genom några
gångar emellan halft förfallna hus och kom så ut till sjelfva sydliga
spetsen af _Roda_, der Nilmätaren är. Den är en liten fyrkantig, så
kallad _mandara_, utan tak och äfven halft förfallen, med en half
mans längd höga murar ofvan förgården eller fotståndet. Man stiger
ner i den på en liten stentrappa. I dess midt står en temmeligen
tjock 6- eller 8-kantig pelare, markerad med streck till mätning.
Rundtomkring väggarne går en inscription i vackra välbebållna kufiska
bokstäfver, som jag dock i anseende till afståndet hvarken kunde eller
iddes läsa. Nedantill på alla fyra väggarne voro likaledes små vackra
inscriptioner. _Mandaran_ var nu full med vatten och floden hade snart
hunnit sitt mått. Utanför på den östra väggen äro, såsom karlen hvilken
följde mig sade, 3 portar på hvarandra, genom hvilka vattnet flyter
in. For öfrigt tyckte jag det var just ingenting att se på, det hade i
allmänhet, som så mycket annat, blott ålderns behag. Invid platsen der
Nilmätaren står, är vägg i vägg med den en krutfabrik, i hvilken jag
dock ej inträdde. Flodens vatten var alldeles ljusbrunt, hade en högst
egen, underlig färg och strömmade med väldig styrka emot yttre muren af
byggnaden. Jag dröjde ej särdeles länge här, gick ut och begaf mig till
fots Öfver _Roda_, hvars sydliga del jag ännu ej besökt. Här voro några
små _fellah_ byar samt här och der på båda stränderna några magnaters
_kiosker_, med trädgårdar och planteringar, utan att dock på långt när
kunna jemföras med _Ibrahim bashas_ förträffliga park på norra sidan.
Jag vandrade äfven genom den och betraktade åter de granna påfoglarne.
Floden var här särdeles bred och väldig samt kan rätt förtjena namn
af haf. Jag fröjdade mig som alltid öfver den härliga anläggningen,
inträdde nu äfven innerst i den musselgrotta, som är bildad utanför
_Ibrahim bashas_ kiosk; bland alla platser jag sett, tyckte jag mig
helst vilja lefva och bo här. Jag satte sedan öfver på färjan och begaf
mig till fots ända till närmare _Sejide Zejneb_, der jag stannade i
ett café, drack en kopp särdeles godt kaffe och handlade en bok af
en gammal Malthesare, hvars Malthesiska Arabiska jag ej utan någon
svårighet kunde förstå. Tog sedan en åsna och begaf mig hem, dit jag
hann en stund före _'asr_, ganska trött af den långa färden i starkaste
solhetta. Efter _maghrib_ gick med shekh _'Ali_ till _Azbukijeh_, satt
hos _Hanafi_ och drack hans _hölv_.
Aug. 16.
Gick om morgonen till kansliet och tillbragte hela förmiddagen der. Jag
ville ej stanna hemma, för att undvika fredagsbönen i moskén. Jag hade,
liksom alltid om fredagen här, särdeles tråkigt och visste ej huru jag
skulle hinna öfver middagen. Kort före _maghrib_ gingo shekh _'Ali_ och
jag ut och begåfvo oss på väg till _Sejide_ och till _Fum el khalig_.
Nilen hade nemligen nu hunnit sitt mått och man skulle i morgon bittida
öppna kanalen, som leder till och genom Kairo. Natten före denna högtid
beger sig största delen af stadens befolkning ut till den slätt och de
sandhöjder, som ligga längs öppningen af kanalen. Allt som vi vandrade
framåt kommo vi in i skaror af utdragavde folk, trängseln var ganska
stark på gatorna och åsnorna upptagna, så att man ej kunde få sådana
till särdeles höga priser. Vi vandrade derföre hela den långa vägen
till fots. Så snart vi kommit fram till platsen, der man nu slagit
upp kaffetält tätt invid hvarandra, begåfvo vi oss (såsom en stor del
af de andra) öfver kanalen till _Röda_, der på stranden hopar af folk
suto i cafén eller enskilda sällskaper. Vi funno slutligen en lämplig,
ehuru något trång plats uti ett café just på strandbranten och satte
oss der att betrakta det fyrverkeri, man nu börjat afbränna på stranden
just gent emot oss. Det bestod hufvudsakligen och nästan endast i
raketer af särskilda slag. Det hufvudsakliga tycktes vara kanonskott,
som oupphörligen och till oändligt tal aflossades under hela natten
och morgonen. Kanalen här mellan Röda och fasta landet låg full medels
större båtar, som lågo bundna vid land och voro fulla af skådelystet
folk, dels mindre båtar, som oafbrutet färjade folk öfver. Af de
större båtarne voro flere grannt utstyrda med flaggor och gröna eller
röda sidenlappar samt illuminerade, ofta hördes från dem _tarabukor_
och kastagnetter eller någon _nai_ eller _zummara_ eller sång och så
vidare. Man sade mig att inne uti dem funnos _ghavazi_. Bland andra
fartyg lågo här äfven 2 af de små nätta Europeiska Nilångfartygen och
från ett af dem hördes en flöjt med accompagnement af guitarre, men
för öfrigt intet särdeles stoj eller oväsende. En min Arabiska granne
berättade för en bredvid sittande vän, att de der ombord hade kök och
nu höllo på att äta och dricka vin, arrak och annat godt, samt slutade
med det vanliga: _allah jil'an abokom_. Vi suto länge här stilla och
betraktade det särdelas rörliga lifvet och fyrverkeriet, men stodo
slutligen upp och gjorde en liten vandring i folkskocken. Vi veko af på
en väg som leder upp till en moské samt en by, och satte oss der i ett
annat från vägen aflägset café. Här tog jag mig en särdeles välgörande
lur på en öfver marken utbredd halmmatta. Vi hade nu hunnit kanske
midnatten och begåfvo oss öfver på andra sidan till fasta landet. Här
var naturligtvis trängseln och mängden större, men för öfrigt ingenting
annat att se och höra än fyrverkeriet och kanonerna. Vi satte oss
åter här i ett café och shekh 'Ali lutade sig nu ner till cn lur. Jag
steg upp och gjorde vandringar hit och dit bland folket, hvaraf nu en
stor del somnat och låg utsträckt, dels i sanden, dels på halmmattor.
Dock voro tillräckligt många af dem vakna för att bilda trängsel.
Fyrverkeriet fortfor allt med korta uppehåll och man afbrände nu större
pjeser, t.ex. här så kallade _sakijeh, gargi_ m.m. Återvände slutligen
till vårt café, der jag fann shekh _'Ali_ insomnad på en _serir_. Jag
lutade mig på en annan och somnade äfven godt, ehuru min bädd ej var
mjuk.
Aug. 17.