published by the Fabian Society_ (Ett förslag om en åttatimmarsdag i
form af ett tillägg till fabrikslagarna; utgifvet af _Fabian Society_)
är det utförligaste och populäraste. Det innehåller icke en universell
åttatimmarslag, utan vill blott på ett praktiskt sätt bana vägen för
densamma—det vill säga: på lagstiftningens väg _stöda_ arbetarne i
deras sträfvan efter densamma. Åtta timmar skola vara den normala
arbetsdagen, då det ej existerar öfverenskommelse om annat. Arbetare,
som sysselsättas af staten, af kommunala eller andra offentliga
myndigheter, skola icke (utom i oförutsedda nödfall) arbeta mer än 8
timmar om dagen och ej mer än 48 timmar i veckan. Lokomotivförare samt
eldare, konduktörer och signalmän vid järnvägarne få ej arbeta mer än
8 timmar i sträck och ej mer än 48 timmar i veckan. För grufarbetare
skall åttatimmarsdagen vara obligatorisk (med undantag för olycksfall
o. dyl.). "Då en statssekreterare blifvit öfvertygad (genom petitioner
eller undersökningar) om, att flertalet af de personer, som i hela
riket arbeta uti ett visst yrke, önskar, att arbetstiden per vecka
bestämmes genom lag (eller, om den redan är lagstadgad, ändras genom
lag), kan han på grund af föreliggande lag fastställa en längsta
tillåtlig arbetstid per dag eller vecka för nämda yrke." I intet
sådant fall få 54 arbetstimmar per vecka öfverskridas. _Denna
bestämmelse skulle möjliggöra en laglig begränsning af arbetstimmarna
uti hvilket yrke som hälst, så snart en majoritet af arbetarne önskade
det—och det utan sträjker._ Dessutom innehåller lagförslaget
bestämmelser om, att de parlamentariska myndigheterna skulle hafva
särskild makt att inskränka arbetstiden till högst 54 timmar i veckan
uti alla monopol samt till högst 48 timmar uti alla företag, som
kräfva särskilt tillstånd af parlamentet.
8. Allmänna slutsatser.
De allmänna slutsatser, till hvilka en undersökning af
normalarbetsdagsspörsmålet leder, synas kunna sammanfattas på följande
sätt.
De, som förutsäga _skadliga_ följder af kortare arbetstid, misstaga sig
nästan alldeles. Arbetarne bli mer (ej mindre) moraliska och
intelligenta, då de få mer fritid. Lönerna tendera _snarare_ att stiga
än att sjunka, då arbetstiden afkortas. Produktionen har äggats i
stället för att nedtryckas af arbetsdagens förkortning. Hvad själfva
lagstadgandet om kortare arbetsdag angår, är det meningslöst att påstå,
att detsamma inskränker arbetarnes frihet och att det förstör deras
känsla af själfberoende—tvärtom lär arbetsdagens förkortning näppeligen
bli någon juridisk och säkerligen icke någon social värklighet utan
arbetarnes eget ingripande.
De, som framhålla normalarbetsdagens _fördelaktiga_ värkningar, misstaga
sig sannolikt, då de antaga, att de _tillfälliga_ gynnsamma
invärkningarna på arbetslön och arbetslöshet skola bli beständiga. Det
är alls icke osannolikt, att normalarbetsdagen är ett palliativ[9] i
_alla_ andra hänseenden än det, att den ger lönarbetarne mer frihet och
därmed bereder dem ett oundgängligt villkor för högre sedlig och
intellektuell utveckling. Detta är dock nog för att anbefalla den i den
sunda samhällsutvecklingens, i kulturens intresse.
Den reform, vi sysselsatt oss med i denna skrift, lofvar icke att
förlänga lifvet på ett enda socialt missförhållande—snarare tvärt om.
Och hvad den alldeles säkert lofvar, det är, att den _oundvikliga_
utveckling, som leder till mildrande eller afskaffande af de många
djupliggande sociala missförhållanden, hvarpå vår nuvarande
samhällsbyggnad hvilar, skall bli af sundare och fredligare natur. Detta
löfte kan normalarbetsdagen gifva, därför att den är en reform, hvilken
befordrar bildandet af sundare, intelligentare, själfständigare, andligt
och ekonomiskt _friare_ medborgare.
* * * * *
Denna skrift innehåller _talrika citat_ ur Schönbergs _Handbuch der
politischen Oekonomie_, ur _Handwörterbuch der Staatswissenschaften_
samt ur ett par andra nationalekonomiska värk. Citationstecken och
hänvisningar ha dock på de flesta håll utelämnats, emedan de skulle
gjort texten allt för tungläst.
-----
Fotnot 9:
D. v. s. ett botemedel, som häfver tillfälliga yttringar af en
sjukdom, men icke angriper denna i roten.
TRANSCRIBER'S NOTES
1. Silently corrected simple spelling, grammar, and typographical
errors.
2. Retained anachronistic and non-standard spellings as printed.
3. Enclosed italics font in _underscores_.
4. Enclosed spaced out font in _tildes_.